De som försvarar konsumtionsförbudet mot narkotika gör det utifrån en föreställning om att förbudet självklart och per automatik minskar konsumtionen och missbruket av narkotika. Det låter som ett rimligt antagande, men problemet är att det inte bekräftas av data.
Nedanstående diagram (från CAN; klicka på diagrammen för större version) beskriver några olika dataserier: narkotikadödsfall, gatuprisutvecklingen samt andel ungdomar som någon gång testat narkotika. Samtliga serier beskriver en narkotikasituation som förvärras kraftigt under 1990-talet: dödligheten ökar, narkotikapriserna sjunker och andelen testande ungdomar ökar. Konsumtionsförbudet infördes 1988 och skärptes 1993, då fängelse infördes i straffskalan.
Andel ungdomar som testat narkotika
Gatuprisutvecklingen på droger
Narkotikarelaterade dödsfall
Det går naturligtvis inte att påstå att den förvärrade drogsituationen beror på kriminaliseringen av det egna bruket - det verkar ganska osannolikt. Vi kan heller inte veta hur situationen hade sett ut utan kriminaliseringen - kanske hade den varit ännu värre. Jag håller det dock inte för speciellt troligt.
Poängen är att de som sjunger kriminaliseringens lov gör det utan ordentliga argument att falla tillbaka på. En gedigen vetenskaplig utvärdering är det minsta man kan begära. Ska man förbjuda och straffbelägga ett beteende måste det kunna motiveras med andra argument än att vi inte tycker om beteendet ifråga.
Montevideo
10 timmar sedan
2 kommentarer:
Intressanta siffror. Lika intressanta som de stigande siffrorna i början av 90-talet är den kraftiga sänkningen från ca 1982 och ett par år framåt. Någon hypotes om vad det berodde på?
Jag vet inte riktigt. Statistiken avspeglar delvis större europeiska trender. Henrik Tham, kriminologen, har skrivit om kontrollpolitiken, och han menar att nedgången inte kan förklaras av polisinsatser, om jag minns rätt. Det finns en artikel av honom, "Swedish Drug Policy: A Successful Model?", som är värd att kolla upp om du vill fördjupa dig i frågan.
Skicka en kommentar