Magnus Betnér vs. Sverigedemokraterna

Komikern Magnus Betnér har under ett par månader publicerat en rolig och skarp granskning av Sverigedemokraterna på sin blogg. Det är rolig läsning som rekommenderas, särskilt för alla osäkra väljare som funderat på att lägga sin röst på partiet (1, 2, 3, 4, 5).

Pär Ström förnekar sig inte

Idag vill jag bara tipsa om följande artikel, som nog aspirerar på att vara det mest korkade jag någonsin läst.


Pär Ström, leg. knast*

*Knast = skånsk slang för knäppskalle. Jämför Christer Van Der Knast.

"Vellinge kommun har skrivit ett avtal..."

Gårdagens Uppdrag granskning, en repris från tidigare under säsongen, var en höjdare. Det som framkom i programmet - Vellingemoderaternas flyktingmotstånd och "borgmästaren" Göran Holms arrogans och dubbelmoral - var knappast något nytt för oss som följt med i denna evighetslånga debatt. Men programmet var väl genomfört och med en snygg, effektiv slutkläm. Och Holm tappade koncepterna!

Missa inte den avslutande intervjun (ca 46 min - 51 min) med migrationsminister Tobias Billström (M), som hänvisar till att Vellingemoderaterna "har tecknat ett avtal med Migrationsverket" ungefär tusen gånger. Osökt går tankarna till Bosse Ringholms klassiska presskonferens ("Inga-Britt Ahlenius har uttryckt intresse för ett annat uppdrag") - till slut kan Elisif Elvinsdotter knappt hålla sig för skratt.


Tobias Billström (M) - så
här nöjd var han nog inte efter
intervjun.

Vellingemoderaterna framstår mer som ett allmänpopulistiskt lokalparti än som Nya moderater. Skatte- och flyktingmotstånd i lite slickare förpackning än Ny demokrati, ungefär. Läskigt, om du frågar mig.

Varför är vi universitetslärare så förbannat flata?

Jag har länge förundrats över att vi universitetslärare är så flata och obenägna att protestera mot statlig detaljstyrning och ogenomtänkta reformer. När den djupt skadliga peng-efter-poäng-reformen och Carl Thams förfärligt prematura doktorandreform drevs igenom under 1990-talet knorrades det enormt i institutionskorridorerna, men inte tusan blev det några offentliga protester att tala om. Ingen dumpade ett lastbilsflak undermåliga tentor på Thams garageuppfart.


Carl Tham (S) - slapp för lätt undan.

När nu borgarna genomför lika dåligt förberedda reformer - vilket till och med har fått universitetskanslern Anders Flodström att avgå i protest - knorras det igen, men ingen säger något. Det är märkvärdigt. Varför i hela fridens namn gör vi inget, vi har ju både ordet i vår makt och god tillgång till debattsidorna? Inte ska väl Tobias Krantz få komma undan med detta?


Tobias Krantz (Fp) - slipper också för lätt undan.

MarieLouise Samuelsson resonerar klokt om problematiken i en läsvärd kulturkrönika i Expressen:

[Högskole]sektorn får finna sig i rätt tvära kast, avsaknad av framförhållning och vad som garanterat skulle kallas ”politisk dirigism” om det vore Carl Tham eller någon annan socialdemokratisk minister som ägnade sig åt det.

Varför lärosätena finner sig (vi pratar om den fria akademin, eller hur?) kan förklaras med att man är anpasslig eller låter sig hunsas. En annan, minst lika tänkbar, förklaring är att sektorn består av realister. Högskolorna räknar helt enkelt med att Krantz kvalitetsutvärderingssystem inte kommer att överleva nästa mandatperiod. Oavsett vem som vinner valet.

Reformer som hastas fram utan konsekvensanalys eller hänsyn till utredares sakkunskap går sällan att tillämpa, de måste göras om eller kompletteras. Realisterna vet också att inga utvärderingssystem kan uppväga bristen på ekonomiska resurser.

Den högskolevärld som nu har att ”implementera” ett antal halvsmälta reformer väntar, hittills förgäves, på höjning av ersättningen per student, satsning på grundutbildningen och fler lärarledda lektioner.

Läs hela artikeln!

Hur bedömer man sjukförsäkringsreformernas resultat?

Kjell Rautio har idag en intressant bloggpost på Utredarna, där han frågar sig när de enskilda fallen blir så många att man snarare bör tala om ett generellt problem.

En annan intressant frågeställning är hur man bör väga lyckade utfall (till exempel personer som utförsäkrats och därefter lyckats ta sig in på arbetsmarknaden igen) mot mindre lyckade utfall (till exempel personer som utförsäkrats och tvingats söka försörjkningsstöd eller leva på släktingar).

Några uppenbara svar på dessa frågor finns knappast, men de journalister och debattörer som granskar och diskuterar dessa reformer borde i alla fall reflektera över dem.

Rapport om heroinförskrivning

Ni missade väl inte Rapports reportage om den danska heroinförskrivningen? Mycket sevärt, och fick säkert en och annan svensk politiker och nolltoleransanhängare att sätta konjaken i vrångstrupen.

Missa inte heller Alkohol & Narkotikas temanummer om samma ämne, eller mina tidigare bloggposter i frågan.

Ny recension i Socialmedicinsk tidskrift

En ny recension av Kampen om sjukfrånvaron har publicerats i Socialmedicinsk tidkskrift nr 2-2010. Recensenten Åke Thörn, som även tidigare tagit upp boken, kallar den en "millenniumthriller" och jämför med en spännande deckare. :-)

Jag antar att man måste vara ganska intresserad av själva sjukfrånvarofrågan för att göra den bedömningen, och tyvärr lär jag väl knappast komma upp i några Stieg Larsson-upplagor...

Pröjsa för pisseprov

I maj beslutade riksdagen att personer som döms för ringa narkotikabrott själva ska betala för de urinprov som tagits för att utreda brottet (RoD).

Det är kanske en väl drastisk jämförelse, men den första tanke som dök upp i mitt huvud var att "rättsväsendet" i Nazi-Tyskland hade för vana att fakturera efterlevande till arkebuserade för den ammunition som hade använts vid själva avrättningen.

Nu är frågan: varför inte ta och fakturera alla brottslingar för de kostnader som uppstår i samband med polisutredningarna? Och, by the way, vi kan väl fakturera även de som frikänns, men som inte övertygande kan bevisa sin oskuld?

Sprutbyte och heroinförskrivning

Svenska Dagbladet rapporterar om att Moderaterna i Stockholmslandstinget tillfälligt lyckats stoppa det planerade försöket med sprutbytesverksamhet till injicerande narkomaner. Beslutet - som stöds samtliga partier i landstingsfullmäktige utom just Moderaterna - skulle ha tagits igår, men Moderaterna har en tredjedel av mandaten i fullmäktige och lyckades därför få igenom en återremiss av förslaget.

Landstingsrådet Birgitta Rydberg (FP), som tidigare varit drivande i sprutbytesmotståndet, kallar Moderaternas agerande för "ynkligt", och det är sannerligen inga överord.

Till Svenska Dagbladet säger Rydberg dessutom:

Det inger inget bra förtroende när ett parti beter sig så här. Sex av landstingets sju partier var berett att rösta igenom förslaget, men när Moderaterna insåg att det skulle bli ett beslut de inte tycker om driver de istället igenom en återremiss. Vi hade inte fått någon information om det på förhand.

Tack för att du talar klarspråk, Birgitta!


Birgitta Rydberg (FP) talar klarspråk.

Dagens Medicin rapporterar om en ny brittisk studie om heroinförskrivning, som liksom tidigare studier visat positiva resultat. Studien har publicerats i Lancet (abstract). Dagens Medicin skriver att heroin visade sig vara "mer effektivt än metadon för att stoppa illegalt missbruk", vilket dock är en mycket tveksam tolkning. Urvalet var nämligen, som brukligt i de här studierna, gjort på patienter som redan misslyckats i metadonbehandling. I valet mellan heroinförskrivning och ytterligare en omgång med metadon var heroinalternativet bättre, men det säger inget om hur heroinförskrivning skulle fungera för en mer oselekterad grupp heroinister.

Oaktat denna invändning ger studien ytterligare belägg för att heroinförskrivning är en effektiv behandlingmetod för de mest problematiska heroinmissbrukarna. Hade forskningsresultat haft stort inflytande på den svenska narkotikapolitiken skulle vi nu rimligen ha inlett ett svenskt heroinförsök, i likhet med den försöksverksamhet som nyligen startades i Danmark. Så lär dock knappast bli fallet, eftersom det narkotikapolitiska området är ett av de mest ideologiska och känslomässigt styrda politikområden vi har.

Läs även mina tidigare inlägg om heroinförskrivning.

OK GO 2

Mer från OK GO - den här är det mest avancerade jag sett i genren. Vilket arbete det måste ha varit att duka upp alltihop!

OK GO

Den här blir man glad av. Spola 25 sekunder, så startar videon.

Mer Lundbäck och ännu en recension i Läkartidningen

Härom dagen kallade jag Mattias Lundbäck (M) för "propagandist", eftersom han ger en så uppenbart skev och ofullständig bild av sjukförsäkringsreformen. Lundbäck har hävdat att det "bland forskare och personer som arbetar med sjukskrivningsfrågor" finns en "stor enighet om att rehabiliteringskedjan lett till stora förbättringar".

Jag bad Lundbäck om belägg och hänvisningar för detta påstående, eftersom jag ingalunda märkt av någon sådan enighet när jag talat med sjukvårdspersonal, försäkringskassepersonal eller forskare. Lundbäck svarar att han "samtalat med enskilda forskare" (som han dock inte vill namnge) och citerar sedan vällustigt (men ytterst selektivt) från Riksrevisionens rapport om förändringarna i sjukförsäkringsprocessen.

Inget av detta fungerar naturligtvis som några belägg för Lundbäcks påståenden om "stor enighet om förbättringar". Han försöker bara slå blå dunster i ögonen på folk.


Mattias Lundbäck, "Den hälsosamme ekonomisten"

Om Lundbäck hade läst min bok - vilket han säkert inte har - så hade han varit medveten om att jag överhuvudtaget inte försvarar Socialdemokraternas tidigare politik på sjukförsäkringsområdet (en politik som de borgerliga partierna stod bakom, nota bene!). Renodlingen av sjukförsäkringen och statens tillbakadagande ledde till att många människor fastnade i årslånga, passiva sjukskrivningar.

Men alliansregeringens rehabiliteringskedja - som i praktiken inte har något med rehabilitering att göra, utan bara är fasta tidsgränser för Försäkringskassans bedömningar - löser inte problemen med det havererade anpassningsarbetet; den förflyttar bara de långtidssjuka till en annan socialförsäkring istället, nämligen a-kassan.

Som jag nämnde har jag inte märkt av någon hurra- och hallelujakör till rehabiliteringskedjans lov när jag varit ute och pratat om min bok. Tvärtom verkar det finnas en stark opinion mot reformen bland läkare och annan vårdpersonal. De flesta som läst Kampen om sjukfrånvaron verkar dessutom vara tämligen eniga om att min analys förtjänar att tas på allvar.

Härom dagen publicerades ytterligare en recension av boken i Läkartidningen. Den är skriven av allmänläkaren Catarina Canivet. Hon beskriver slutkapitlet - där jag presenterar Tor Larssons analys av anpassningsgruppernas kollaps - som "en intensiv aha-upplevelse".

I anslutning till Canivets recension finns länkar till samtliga artiklar Läkartidningen har publicerat i anslutning till boken - hela nio stycken. Ingen av artiklarna tar upp rehabiliteringskedjans fantastiska förtjänster (även om Lars Englund förmodligen är positivt till en del av de förändringar regeringen infört). Kanske något för Mattias Lundbäck att ta en titt på?