När medierna exempelvis använder sig av icke-representativa webbenkäter eller presenterar resultat som om förändringar vore statistiskt säkerställda händer det ofta att de försvarar sig med att det inte har så stor betydelse. Sådana resonemang utgår från att medierna saknar makt och att människor inte påverkas av opinionsmätningarna, vilket är fel. Medierna kan ha betydande makt att påverka både dagordningen och hur människor uppfattar verkligheten. Forskning visar dessutom att bilden av opinionen kan påverka opinionen. Opinionsmätningar kan också påverka stämningen inom partierna och mediernas fortsatta rapportering, vilket kan leda till uppåtgående eller nedåtgående opinionsspiraler. Om mätningarna är korrekta och resultaten tillförlitliga är det en sak, men om de är missvisande eller om förändringarna inte är statistiskt säkerställda är det en helt annan sak.
[Björn Johnson] hänvisar till en studie av sociologen Tor Larsson, som pekar på att förändrad lagstiftning och sämre kommunal ekonomi under nittiotalskrisen försämrade de sjukas chanser till omställning och rehabilitering, vilket i sin tur ledde till en dramatisk ökning av de riktigt långa sjukskrivningstiderna.Läs hela krönikan här.
Att detta kan vara nästan hela orsaken till den omdebatterade sjukskrivningspuckeln är en viktig lärdom av Kampen om sjukfrånvaron.
Men kanske är en annan lärdom ännu viktigare: Att kampen om dagordningen, den som politiker och mediefolk ofta talar om, kan avgöra en politisk strid innan den börjat. Att den som förmår omdefiniera ett samhällsproblem också kan förändra samhället – inte genom att ha rätt i sak utan genom att få gehör för sin verklighetsbild.
Vad som krävs inför framtiden är en bred politisk uppgörelse om sjukförsäkringen. De politiska partierna, arbetsgivarna och facken måste tillsammans komma överens om en modell för bättre anpassnings- och rehabiliteringsarbete. Detta kan man nämligen inte tvinga fram med stela tidsgränser - vad som krävs är vettiga drivkrafter för alla rehabiliteringsaktörer, inklusive arbetsgivarna.
Som läget är idag kan arbetsgivare som vill hjälpa sjukskrivna tillbaka till arbetet ofta inte få tillräckligt stöd från myndigheterna på grund av det rigida regelverket. Arbetsgivare som vill bli av med sjukskrivna behöver däremot ofta bara vänta tills personen blir utförsäkrad, så slipper man bekymret.
/F/ör Bachner och hans likasinnade är frågan om antisemitism räddningen från att behöva diskutera ockupation och krigsförbrytelser. Och de har en egen värld av hemliga tecken på antisemitism. Bachner själv som gjort frågan till sin livstids kallelse skulle kunna finna särdeles virulent antisemitism bland pingvinerna i Antarktis om man gav honom uppgiften. Ungefär som när invandrarminister Nyamko Sabuni gav ”terroristexperten” Magnus Ranstorp uppgiften att finna bevis för att invandrarungdomarna i Rosengård riskerade att förfalla till islamistisk terrorism.Guillous artikel är mycket läsvärd. Finns på nätet.
Att det förekommer fusk och felaktigheter i socialförsäkringssystemet är alldeles självklart – att helt eliminera sådant beteende är inte möjligt inom någon försäkring. Men hur vanligt är fusket inom det svenska socialförsäkringssystemet? Det finns inga auktoritativa beräkningar på detta, men det mesta tyder på att det är tämligen litet.Den som vill läsa Försäkringskassans egen beskrivning på hur man gått till väga kan hitta den här.
2005 tillsatte den socialdemokratiska regeringen en utredning, Delegationen mot felaktiga utbetalningar (FUT-delegationen), som skulle studera fenomenet samt uppskatta värdet av de felaktiga utbetalningarna. Den siffra man kom fram till var 20 miljarder kronor, motsvarande 4 procent av de totala utbetalningarna. Omkring 50 procent av denna summa utgjordes enligt delegationen av avsiktliga fel av de försäkrade. Felen i sjukförsäkringen beräknades till drygt 7 miljarder kronor, varav knappt hälften antogs vara avsiktliga.
20 miljarder är en hög summa, och uppgifterna spreds snabbt i debatten. Vad få visste var att de inte var stort mer än gissningar. Beräkningarna hade tillkommit genom att en handfull experter hade samlats under ett par dagar, för att diskutera och komma fram till en gemensam bedömning av de felaktiga utbetalningarna. Den metod som användes var en variant av ”delfimetoden”, ett arbetssätt som används då det råder stor osäkerhet inom ett område. För att metoden ska ha något värde måste experterna ha goda kunskaper och ett bra underlag att utgå ifrån när de gör sina bedömningar. När socialförsäkringsexperterna uppskattade felaktigheterna inom sjukförsäkringen utgick de från tre rapporter, som efter vad jag kan bedöma måste ha varit näst intill oanvändbara i sammanhanget.
Ett exempel på hur metoden ska användas är en farlighetsbedömning av olika droger som gjordes i England 2007, då ett stort antal alkohol- och narkotikaexperter medverkade. Drogexperterna utgick från hundratals vetenskapliga studier, som de diskuterade och värderade i flera omgångar. Trots detta har farlighetsbedömningen kritiserats hårt för godtycklighet.
Vilka slutsatser kan då dras när det gäller förekomsten av fusk och bedrägeri? Mycket är oklart, men det mesta tyder på att brottsligt fusk är mycket ovanligt i sjukförsäkringen. FUT-delegationens beräkningar rimmar illa med det magra resultatet av de skärpta kontrollerna och ingen av de stickprovsundersökningar som gjort genom åren har kunnat påvisa att fusk är vanligare än några promille av sjukfallen.
Det ”korrekta beslutet” fattar denna tjänsteman då han åstadkommer en formell överensstämmelse mellan de faktiska omständigheterna i rehabiliteringssituationen och de rättsliga normerna. Därmed uppnår han legalitet i formell bemärkelse. Den formella rättssäkerheten innebär då förutsebarhet och kontrollerbarhet för den som skall rehabiliteras. Den formella rättvisan uppnås i betydelsen att lika behandlas lika (till det yttre) och en formell likformighet genom en till formen likadan handläggning av samma typ av rehabiliteringsärenden.Ett korrekt beslut är alltså ett rättssäkert beslut. Det kännetecknas av att det är förutsägbart och formellt riktigt fattat. Korrekta beslut är nödvändig, men inte tillräcklig förutsättning för goda beslut.
”Det goda beslutet” måste givetvis vila på en rättslig grund, men etiska principer såsom människovärdesprincipen, autonomi- och självbestämmandeprinciperna, godhetsprincipen, behovsprincipen, nyttoprincipen, kostnadseffektivitetsprincipen m.fl. måste också prägla det rättsliga beslutsfattandet.Detta låter kanske lite kryptiskt, men poängen är att det goda beslutet också ska utgöra en bra lösning på problemet. Formell rättsäkerhet och formell rättvisa är inte tillräckligt - även materiall rättsäkerhet och materiell rättvisa krävs.
Boktips: Arbets(o)förmåga av Lotta Valhne Westerhäll (red). En läsvärd antologi om sjukdom och arbetsoförmåga ur ett flervetenskapligt perspektiv.
Genomgående är boken mycket intressant, välskriven och övertygande. Den är också viktig, eftersom den visar hur en debatt som präglas av felaktiga problembeskrivningar kan leda till politiska beslut som inte löser de verkliga problemen. Debatten har konsekvenser för de politiska besluten, vilka har konsekvenser för människor i deras vardag. Boken förtjänar därför att läsas av såväl politiker som journalister, debattörer, forskare och administratörer, och av dem som på ett mer allmänt plan är intresserade av antingen problemet med sjukfrånvaron eller de mekanismer som präglar opinionsbildning och politiska beslut.Jesper Strömbäck tycker dock att jag även skulle ha använt mig av gestaltningsteorin, en teori som handlar om den gestaltande makt som medier och journalistik utöver över mediekonsumenterna. Det kan jag helt instämma i!
Inlägg
Alla kommentarer
