torsdag 14 februari 2008

Antalet våltäkter har inte fyrdubblats

I dagens DN Debatt skriver ett antal läkare och jurister om vad som bör göras för att komma tillrätta med problemet med ett det är så svårt att få sexualbrottslingar fällda i domstol. Detta är ett ämne som inbjuder till moralpanik, eftersom det finns beräkningar som tyder på att det bara är mellan en och två våldtäkter på 100 som leder till att någon lagförs för brottet.

Dagens artikel är emellertid uppfriskande, eftersom författarna inte går i den vanliga fällan och kräver ändrade beviskrav (vilket skulle vara förödande för rättssäkerheten). Författarna argumenterar istället för något som jag tjatat om ett bra tag, nämligen att det som i första hand måste förbättras är myndigheternas akuta bemötande av våldtagna kvinnor:
"Det första mötet med hälso- och sjukvården efter ett övergrepp är avgörande - inte bara medicinskt och psykosocialt, utan även rättsligt. Vid sexuella övergrepp har sjukvården en central roll i att samla in och sammanställa bevis. Läkaren undersöker och dokumenterar patientens skador, tar topsprover från ställen på kroppen där förövarens dna kan finnas samt tar till vara främmande material, till exempel hårstrån. Denna spårsäkring och läkarens eventuella utlåtande till rättsväsendet kan bli stödbevisning som kan styrka brottsoffrets uppgifter.

Alla inom vården som kommer i kontakt med sexualbrottsoffer måste ha beredskap för att möta patientens medicinska, emotionella och rättsliga behov. Så är dock inte fallet i dag. För den enskilda patienten är det ett geografiskt lotteri som avgör vilket omhändertagande hon eller han erbjuds. Det är inte acceptabelt. För att sexualbrottsoffer ska få ett värdigt, kompetent och korrekt omhändertagande genom hela vårdprocessen måste all sjukvårdspersonal kunna agera professionellt."
Jag kunde inte ha sagt det bättre själv.

Luttrad som jag är blir jag inte förvånad över att notera att debattredaktionen i vanlig ordning är inne och underblåser moralpaniken kring våldtäkter genom att skriva en dålig ingress. I författarnas brödtext står följande:
"Sexuella övergrepp är vanligare än någon av oss vill tro. Sedan mitten av 1980-talet har antalet polisanmälda sexualbrott ökat kraftigt. Ny statistik från 2007 visar att antalet våldtäkter har fyrdubblats från drygt 1 000 polisanmälningar 1985 till över 4 700 förra året. Studier visar att endast 5 till 10 procent av offren för sexualbrott anmäler händelsen till polisen."
I ingressen - som satts av DN - står emellertid följande:
"På drygt tjugo år har antalet sexualbrott fyrdubblats och uppgår nu till cirka 40 000 om året."
Tänker man efter en stund inser man att denna alarmerande sammanfattning inte stämmer ett dyft med det författarna uttryckligen skrev, nämligen att antalet anmälda sexbrott ökat. Som varje kriminolog kan berätta om beror nämligen den dramatiska ökningen av sexbrotten inte på att den faktiska brottsligheten har ökat, utan på
skärpt lagstiftning och ökad anmälningsbenägenhet. Framför allt har ändringarna i lagstiftningen fått stora konsekvenser; idag är det helt enkelt många fler handlingar som klassas som våltäkt, sexuallt utnyttjande eller ofredande än vad det var för tjugo år sedan. Detta blir mycket tydligt när man tittar på en graf över utvecklingen av anmälda våldtäktbrott, en graf som - om den avspeglade den faktiska brottsligheten - faktiskt skulle peka mot en fördubbling av antalet våltänkter på bara ett par år (2005-2006). Sånt är rent nonsens, naturligtvis. Problemet är allvarligt nog utan att vi behöver blåsa upp det med dålig statistik.

För att få en rimligare bild över den faktiska brottsutvecklingen får man ta hjälp av offerundersökningar. Sådana finns redovisade på Brå:s hemsida för den som vill informera sig.

Inga kommentarer: