Mer myter om sjukfrånvaron

I dagens Sydsvenskan har jag en artikel där jag diskuterar föreställningen om att Sverige skulle ha haft "Europas friskaste befolkning med Europas högsta sjukfrånvaro". Ibland hävades det till och med att det var världens friskaste/mest sjukskrivna.

Grunden för dessa påståenden är jämförelser som gjordes av ESO-gruppen (Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi) 2002-2003, och som publicerades i två rapporter, Den svenska sjukan respektive Den svenska sjukan II.

Redan samma år som den andra rapporten publicerades fick den hård kritik av Paula Liukkonen, docent i företagsekonomi vid Stockholms universitet, som visade att jämförelserna inte stämde. Detta rapporterades i Svenska Dagbladet, men fick i övrigt ingen uppmärksamhet alls. Medierna fortsatte att trumpeta ut de felaktiga slutsatserna. Ja, de gör det faktiskt fortfarande (1, 2).


Paula Liukkonen - sanningssägare.

När Liukkonen påpekade felen för de ansvariga möttes hon av ett komplett ointresse - sanningen var uppenbarligen inte det viktiga för de personer som legat bakom rapporterna. Vissa av Liukkonens analyser finns tillgängliga på hennes hemsida i lättillgänglig form.

I dagens debattartikel påpekar jag också att de aktuella vikande sjukfrånvarosifforna inte nödvändigtvis betyder att människor blivit friskare och återvänt till arbetslivet i högre utsträckning än tidigare. Det kan också handla om ökad utförsäkring och överflyttning till andra försörjningssystem - vilket enligt Liukkonen är vad som händer i många av de länder ESO-gruppen jämförde den svenska sjukfrånvaron med.