lördag 29 maj 2010

Vatten på min kvarn

Ekot rapporterar idag om fler problem med Försäkringskassans undersökningar. I torsdags redovisade Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan en gemensam undersökning, som tydde på att något färre än väntat av de utförsäkrade hade sökt sig tillbaka till sjukförsäkringen. Från regeringshåll framställdes siffrorna som en stor framgång för regeringens politik.

Nu visar det sig att Försäkringskassan hade glömt bort 500 personer som sökt sjukersättning (förtidspension) istället för sjukpenning.

Inkompetens eller systematisk skönmålning, det är frågan. Fast behöver det ena utesluta det andra?

Om kritiken mot Försäkringskassan

Härom dagen rapporterade Ekot om Kjell Rautios och min kritik mot Försäkringskassans undersökning om de utförsäkrade. Jag trodde att detta skulle ha utsikter att nå ut även i fler medier, med tanke på att våra argument vad mycket starka.

Nyheten dog dock omgående när SACO:s samhällspolitiska chef Gunnar Wetterberg intervjuades i P1 Morgon. Wetterberg pratade om relationen mellan regeringen och myndigheterna och valde, märkligt nog, att vifta bort vår kritik mot Försäkringskassan med att den främst verkade handla om hur myndigheten valt att pressmeddela undersökningen. Han menade också att kritiken tedde sig "konspiratorisk" och att det "bara var en forskare" som stod bakom den kritiken.

Kjell Rautio (som är forskarutbildad i ekonomisk historia) avfärdades med att han jobbade som utredare på TCO, en organisation som ända från början varit kritisk mot sjukförsäkringsreformen. Wetterberg påstod vidare att "forskning användes som ett slagträ i en politisk debatt", underförstått att jag skulle låta mig utnyttjas för att främja TCO:s agenda i sjukförsäkringsfrågan.


Gunnar Wetterberg, SACO - dödade nyheten

Nyheten om kritiken tvärdog omedelbart efter Wetterbergs utspel - ingen annan redaktion följde upp den och undersökte om det Kjell och jag påstod verkligen stämde. Själv blev jag milt sagt förbannad över intervjun med Wetterberg, eftersom han uppenbarligen inte hade brytt sig om att sätta sig in i det vi faktiskt hade att anföra. Jag ringde därför upp Wetterberg, som bekräftade att han varken hade läst Försäkringskassans rapport eller den kritik som Kjell Rautio och jag publicerat på våra respektive bloggar. Samtalen blev ganska upprört, men till slut bad jag Wetterberg att lägga en halvtimme på att läsa rapporten och våra bloggposter, och sen höra av sig till mig om han hade ändrat uppfattning.

Strax efter lunch skickade Wetterberg ett mail där han bad om ursäkt och instämde i att Försäkringskassans rapport var problematisk.

Varför Wetterberg gick ut så hårt och desavouerade mig och Kjell i P1 Morgon vill jag inte spekulera om. Förhoppningsvis var det bara ett olycksfall i arbetet. Konsekvensen blev dock att kritiken mot rapporten tvärdog och jag blev misstänkliggjord för att gå i TCO:s och oppositionens ledband. Endast ett fåtal ledarsidor har tagit upp vår kritik (Barometern, Dagens Arena, Sydöstran, Efter Arbetet); ingen nyhetsredaktion har följt upp den. Trist, men samtidigt också symptomatiskt; en viktig poäng i Kampen om sjukfrånvaron är att nyhetsredaktionerna generellt sett är bra på att visa på konfliktlinjer och polarisera debatten, men alldeles för dåliga på att kolla upp om det debattörerna säker verkligen stämmer.

fredag 28 maj 2010

Propagandisten Mattias Lundbäck slår till igen

"Bland forskare och personer som arbetar med sjukskrivningsfrågor i vården är enigheten stor om att rehabiliteringskedjan lett till stora förbättringar", skriver Mattias Lundbäck på sin blogg.

Jaså? Belägg och källhänvisningar efterfrågas, Mattias. Till skillnad från dig är jag verksam som forskare, och jag har sannerligen inte märkt av den "enighet" du talar om - varken när det gäller reformens förtjänster eller brister, ska dock sägas.

torsdag 27 maj 2010

Björn Fries hedersdoktor vid Malmö högskola



Björn Fries har blivit utsedd till hedersdoktor vid min fakultet, Hälsa och samhälle, på Malmö högskola. Grattis Björn, det är mycket välgförtjänt!

Läs mer här.

tisdag 25 maj 2010

Vad tycker du om undersökningen, Mattias Lundbäck?

Mattias Lundbäck kommenterar min förra bloggpost (med kritik mot Försäkringskassan) på sin blogg Den hälsosamme ekonomisten. Märkligt nog undviker han helt att beröra själva substansen i min kritik, och koncentrerar sig istället på fotnoten där jag skriver om Lundbäcks glädjekalkyler över vad rehabiliteringskedjans utförsäkringar kan komma att leda till.

Och självfallet går det inte heller att kommentera eller ställa frågor på Lundbäcks blogg.

Så hur är det, Mattias? Du har ju själv varit forskare en gång i tiden, och borde kunna bedöma om det är rimliga invändningar jag riktar mot Försäkringskassans undersökning. Vad anser du om att kassan redan från börjat räknat bort närmare 30 % utförsäkrade som "saknar telefonnummer"? Hur tycker du att man ska bedöma att över 120 personer (av sammanlagt knappt 800 intervjuer) har vägrat att svara - borde man inte kunna förvängta sig en ordentlig bortfallsanalys? Och vad anser du om Kjell Rautios kritik om att 12 procent inte kunde försörja sig på egen inkomst? Tycker du verkligen att kassans analys håller måttet?

Du vet - forskarheder och allt det där?

Kritik mot Försäkringskassan

I Ekot riktar jag idag kritik mot Försäkringskassan, dels för allvarliga kvalitetsbrister i en nyligen släppt rapport om hur det har gått för de ca 2000 personer som utförsäkrades från sjukförsäkringen vid årsskiftet men som varken anmält sig hos arbetsförmedlingen eller var kvar hos Försäkringskassan, dels för hur kassan valt att pressmeddela resultaten från den aktuella rapporten.

Jag hade inte gått ut så hårt om jag inte hade sett ett mönster i att Försäkringskassan konsekvent går regeringens ärenden och beskriver sjukförsäkringsproblematiken på ett partiskt och osakligt sätt.



När den aktuella rapporten släpptes härom veckan hördes en suck av lättnad från många borgerliga debattörer. DN:s Hanne Kjöller sammanfattade resultaten med att "mer än hälften försörjde sig genom eget arbete. Bara ett par procent levde på socialbidrag." Kjöller skrev att resultaten var en stor framgång för regeringens politik:
För ett halvår sedan diskuterades om reformeringen av sjukförsäkringen var det som skulle fälla regeringen på valdagen. Nu, med denna första granskning av Försäkringskassan, kan man fundera över om det inte rent av kan bli tvärtom. Om det visar sig att det gått bra för tillräckligt många på arbetsförmedlingen, under förutsättning att det inte gått alltför illa för andra, kan detta på sikt kanske bli både en politisk och mänsklig seger.
Även moderaten Mattias Lundbäck, hälsoekonom och sakkunnig i socialdepartementet, jublade:
Överdrifter om att människor skickas direkt till socialbidrag var just detta - överdrifter. Ser vi till Försäkringskassans siffror är det färre än femtio personer (jo, ni läste rätt) av de 18 000 som har tvingats söka socialbidrag för sin försörjning. Om gruppen är representativ kommer behovet av försörjningsstöd att stanna under 100 personer - en kostnad för kommunerna på ungefär 20 miljoner kronor årligen.*
Även jag blev positivt överraskad. Tillfrågad av Ekots reporter Mari Forssblad om vad jag trodde om resultaten svarade jag att det var intressanta men kanske inte helt väntade resultat och att de nya reglerna faktiskt kunde visa sig vara positiva för den grupp av de sjukskrivna som står närmast arbetsmarknaden (men negativa för dem som står längst från densamma). Jag tillfogade dock att man bör avvakta mer långsiktiga och oberoende akademiska analyser innan man drar några säkrare slutsatser, och inte förlita sig för mycket på Försäkringskassans siffror.

Några dagar senare läste Kjell Rautio, utredare på TCO, Försäkringskassans rapport. Rautio, som själv har forskat om socialbidrag, såg genast flera allvarliga brister med rapporten. Han har publicerat sin kritik här. Jag sammanfattar de viktigaste invändningarna nedan:

- Försäkringskassan drar slutsatsen att endast 2 procent av de utförsäkrade har försörjningsstöd (socialbidrag). Den slutsatsen kan dock starkt ifrågasättas, eftersom Försäkringskassan (eller snarare SIFO, som genomförde undersökningen åt kassan) inte har frågat om detta. De har istället frågat om hur många som har försörjningsstöd som huvudsaklig inkomstkälla. Detta är en väsentlig skillnad, eftersom försörjningsstöd oftast är något man ansöker om när de övriga inkomsterna inte räcker till. Det är rimligt att tro att det finns betydligt fler i undersökningsgruppen som har tvingats be om försörjningsstöd för att dryga ut sina övriga inkomster.

- Frågan gällde vilken huvudsaklig inkomstkälla de tillfrågade hade haft vid undersökningstillfället. Det kan med andra ord finnas personer i gruppen som haft försörjningsstöd vid andra tidpunkter sedan de utförsäkrades.

- Undersökningen visar att en inte obetydlig andel av de svarande uppgivit att de "helt saknat inkomst", att de "försörjs av anhörig" eller att de "lever på sparade medel". Försörjningsstöd får man som bekant bara om man inte har några egna pengar att använda istället, men i dessa kategorier finns personer som i framtiden kan komma att behöva försörjningsstöd. Summerar man dessa kategorier blir det sammanlagt 12 procent som inte alls kunde försörja sig på egen inkomst - inte 2 procent.

Kjell Rautio har fler betydelsefulla invändningar. Vad han dock inte tar upp är de urvalsproblem och den bristande bortfallsanalys som också karakteriserar undersökningen. SIFO har t.ex. redan från början valt bort de personer som inte haft något antecknat telefonnummer i Försäkringskassans rullor. Dessa utgjorde nästan 30 procent av gruppen! Här finns sannolikt ett antal personer som helt enkelt inte har råd att ha telefonabbonnemang. Hur många av dessa har försörjningsstöd? Det är omöjligt att säga. Bortfallsanalysen är på det hela taget undermålig, och omöjlig att dra några slutsatser av. Vad betyder det till exempel att över 120 personer av de knappt 800 i undersökningsgruppen "vägrat" att delta i undersökningen?

Hela rapporen framstår sammantaget som ett dåligt planerat och illa genomfört hastverk. Desto märkligare att Försäkringskassan i sitt pressmeddelande endast väljer att lyfta fram de "positiva" resultaten, och struntar i att nämna de reservationer som faktiskt finns i rapporten. "Hälften till sysselsättning, få till försörjningsstöd", lyder rubriken, och i pressmeddelandet slår verksamhetsområdeschefen Magdalena Brasch fast att "reformen har fungerat som avsett".

Som jag nämde tidigare är detta inte första gången som Försäkringskassan släpper undermåliga utredningsprodukter som därefter används i debatten för att avleda eller ifrågasätta kritik mot regeringens sjukförsäkringsreform. För ett par månader sedan släppte kassan en rapport med "beräkningar" av felaktiga utbetalningar och fusk i socialförsäkringssystemet. Denna rapport innehöll endast mer eller mindre grundlösa gissningar, vilket jag påtalade både här på bloggen (1, 2) och i radioprogrammet Medierna i P1.

Det finns fler exempel än de två nu nämnda. Det båda exemplen har det gemensamt är att de är svar på regeringsuppdrag; Försäkringskassan har alltså inte genomfört undersökningarna på eget initiativ, utan beordrats göra det av Socialdepartementet.

Journalister bör, mot den bakgrunden, inte betrakta Försäkringskassan som en opartisk organisation i de här sammanhangen, utan som departementets myndighet och som en part i sjukförsäkringsdebatten.

Den reservation jag mailade till Mari Forssblad kvarstår alltså: det är alldeles för tidigt att dra några slutsatser om vad utförsäkringarna har lett till. Vi måste avvakta oberoende akademiska analyser som studerar utvecklingen ur ett mer långsiktigt (och seriöst!) perspektiv.

En liknande kritik som min har formulerats av tre nätverk för sjukskrivna. Läs här.

/Björn Johnson

* Mattias Lundbäck kan knappast mena allvar med detta bisarra påstående. I april redovisade SKL att mer än hälften av Sveriges knappt 300 kommuner räknade med att få ökade socialbidragskostnader till följd av de nya sjukreglerna. I januari och februari 210 ökade kommunernas socialbidragskostnader i genomsnitt med 7 procent jämfört med samma månader år 2009.

måndag 24 maj 2010

Skäl att glädjas

Svenskarna blir, trots vanligt förekommande föreställningar om ökande rasism och främlingsfientlighet, allt mindre negativa till invandrare och invandring. Statsvetare vid Göteborgs universitet har visat detta i tidsserieanalyser sedan 1993. Det senaste mättillfället redovisas av Marie Demker på dagens DN Debatt. Demkers övergripande slutsats:
Den svenska allmänheten har inte blivit mer negativ till vare sig invandrare eller flyktingar under de senaste 20 åren. Tvärtom är opinionen generellt mer generös i dag. Och trots mobiliseringsförsök så är de grupper som motsätter sig invandring fortfarande mycket små och representerar en ur politisk synvinkel perifer politisk subkultur.
Som om inte detta vore nog skäl att glädjas meddelar DN och flera andra tidningar att Sverigedemokraterna går kraftigt (och signifikant) tillbaka i en ny opinionsundersökning från SKOP. SD:s ras - från 5,0 till 2,9 procent - är undersökningens största förändring.

lördag 22 maj 2010

Homohat lockar kristna irakier till SD

Niklas Orrenius publicerar ett nytt avslöjande reportage i dagens Sydsvenskan. Det handlar om hur vissa kaldéer i Södertälje - kaldéer är kristna irakiska invandrare - lockas till SD på grund av partiets motvilja mot homovigslar.
– Fint va? Så fint!

Nader Helawis (SD) röst dryper av ironi när han håller fram ett gammalt exemplar av Metro. Bilden han visar upp föreställer två glada kvinnor som omfamnar varandra vid ett altare. En regnbågsfärgad socialdemokratisk ros markerar avsändaren. Annonsen publicerades i samband med kyrkovalet.

Tidningen är skrynklig och sliten. Helawi har använt den mycket de senaste månaderna. Han går runt i Södertälje och visar det förälskade kvinnoparet för troende människor, kristna och muslimer.

– Vill ni ha det så här? frågar Nader Helawi dem han möter.

– I så fall, fortsätt rösta på Social­demokraterna. Annars rösta SD.

Det funkar. Bilden har hjälpt honom att värva massor med anhängare till SD. Nästan alla är religiöst konservativa, nästan alla har invandrarbakgrund.

– Snart får Sverigedemokraterna sin förste muslimske medlem här i Södertälje. Han såg den här bilden och sa ”vilken äcklig bild!”.
Fenomenet verkar dock inte vara så populärt bland de vanliga främlingsfientliga "äktsvenska" partimedlemmarna - många ifrågasätter om kaldéerna är tillräckligt assimiliserade.

Det hela framstår som en osedvanligt läskig blandning av olika "intoleranser" i ohelig allians. Läs artikeln, och läs även Niklas Orrenius analys. Som vanligt med hans SD-artiklar förtjänar de en läsekrets även utanför Skåne.

tisdag 18 maj 2010

Om social misstro och budgetunderskott

Bloggens 222:a inlägg ägnas åt en artikel av statsvetarprofessorn Bo Rothstein, som i Svenska Dagbladet skriver om tillitens betydelse för statens finanser. Rothsteins poäng är att huvudproblemet i de länder som idag genomlider statsfinansiella kriser med enorma budgetunderskott är bristande social tillit mellan människor.

Budgetunderkotten beror inte främst på skyhöga offentliga utgifter, vilket nationalekonomer och medier verkar ha enats om, utan på för låga skatteintäkter. I själva verket ligger flertalet av de länder som idag har stora budgetunderkott långt ner i rangordningen när det gäller de offentliga utgifternas storlek. Problemet är istället ett omfattande, närmast patologiskt skattefusk, som i sin tur beror på att människor inte litar på att andra människor betalar sina skatter. Förmodligen litar de inte heller på att staten och poitikerna levererar det de lovat för pengarna.

Resultatet blir en ond cirkel av minskande skatteintäkter och ökande budgetunderskott. Frågan är dock om detta dilemma kan lösas genom nedskärningar; det låter inte särskilt sannolikt.

Bo Rothstein har länge bedrivit liknande forskning, inte minst genom den spännande boken Vad bör staten göra? Både den och hans artikel rekommenderas till läsning.

måndag 17 maj 2010

Öppen docentföreläsning

Nästa måndag, den 24 maj, håller jag en docentföreläsning med utgångspunkt i Kampen om sjukfrånvaron. Föreläsningen är 45 minuter lång och öppen för alla intresserade.

Kampen om sjukfrånvaron -
Makt, mediebilder och myter




Tid: 24 maj kl. 16.15-17
Plats: Tandvårdshögskolans aula, Malmö högskola. Karl Gustavs väg 34.

Välkomna!

Utmärkt reportage i Östersunds-Posten och ny recension i Arena

Journalisten Tord Andersson Östersunds-Posten publicerade i lördags ett utomordentligt bra och mycket stort reportage om sjukförsäkringsfrågan. Det fokuserar, naturligt nog med tanke på forumet, på de regionala skillnaderna i sjukfrånvaron. Det rekommenderas verkligen till läsning.

Försäkringskassans analytiker Bertil Thorslund intervjuas och bidrar med ett par mycket uppseendeväckande uttalanden.

Kampen om sjukfrånvaron recenseras i nya numret av Arena.

tisdag 11 maj 2010

Apropå Läkartidningen...

Kampen om sjukfrånvaron får en mycket positivt recension i veckans Läkartidningen. Distriktsläkaren Bengt Järhult skriver bland annat:
Det är ingen vinklad debattbok statsvetaren Björn Johnson har skrivit utan en nutidshistorisk rapport, där samhällsvetenskapliga analysverktyg avslöjar de myter och osanningar som också vårt fackförbund torgfört. Det officiella Sverige kommer inte att tycka om denna bok, kanske tiga ihjäl den. För den exponerar att så mycket av den till synes politiskt muskulära kraften i själva verket är symbolpolitik och att Sverige har ett utredningsväsende som i hög grad bara söker bekräftelse på sina fördomar, bortser från forskning och tidigare kvalificerade utredningar. Anna Hedborgs namn nämns med rätta.
Jag säger tack för en fin recension! Väldigt roligt att boken fått så mycket uppmärksamhet i Läkartidningen!

Mer debatt i Läkartidningen

För knappt en månad sedan debatterades läkarnas roll och ansvar för den höga sjukfrånvaron i Läkartidningen, delvis med utgångspunkt i min bok (1, 2, 3).

I veckans nummer fortsätter debatten, som förs mellan läkarna och forskarna Åke Thörn och Lars Englund (4, 5).


Åke Thörn


Lars Englund

Jag har också skrivit en artikel, en replik på Englunds första inlägg. Englund svarar, och tycks inte ha så mycket att invända mot min argumentation.

måndag 3 maj 2010

Onödigt och osmakligt

De senaste dagarna har ett stort antal tidningar, därbland Aftonbladet, Expressen, Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet, samt även Rapport i SVT, rapporterat om ett kommunalråd i en Stockholmsförort som tvingats avgå efter att han påträffats naken och kraftigt berusad på sin arbetsplats. Det var redan känt att kommunalrådet har alkoholproblem, och han har vid ett tidigare tillfälle varit berusad på arbetet.

Självfallet är detta en nyhet som lokala Stockholmstidningarna måste rapportera om. Jag har dock svårt att förstå varför riksmedier som Aftonbladet, Expressen och Rapport slår upp nyheten så stort, och dessutom publicerar kommunalrådets namn och bild. Det är både onödigt och osmakligt att medierna gottar sig åt detaljer kring denna tragedi.

Idag noterar jag även att en framtida rödgrön regering kommer att sparka Folkhälsoinstitutets generaldirektör Sarah Wamala. För på annat sätt kan väl inte Hans Hoffs (S) debattartikel i dagens Aftonbladet tolkas?