I Kampen om sjukfrånvaron visar Björn Johnson hur sjukskrivningsproblematiken runt 2002 började omdefinieras av ledarskribenter på de stora tidningarna. Från att förut ha setts som ett arbetsmiljöproblem började den i stället förklaras med enskilda personers överutnyttjande. Nyhetsrapporteringen hakade på och först levde medierna gott på att skriva förenklade artiklar om fusk, för att nyligen i stället gå över till att leverera indignationsjournalistik om hur illa utförsäkringarna slår mot redan utsatta. Båda sorterna är billig, lättproducerad journalistik som engagerar många men som inte tillfört mycket för att öka förståelsen för hur problemen uppstått - tvärtom har den förstnämnda aktiv del i dess uppkomst - eller hur de kan lösas.Tilläggas kan att fortfarande har ingen av de ledarsidor som var med och drev fram överutnyttjandediskursen kommenterat min analys, med undantag för en osaklig ledare i Expressen den 5/2. Ledarskribenten, Anne-Charlotte Marteus, erkände senare att hon inte hade läst boken, och lovade att återkomma till mig när hon gjort det. Det är två månader sedan, och jag har fortfarande inte hört något från henne.
Medial självrannsakan hade alltså varit på sin plats men lär knappast utövas. När DN:s ledarskribent Hanne Kjöller vid en debatt i Malmö ställdes till svars för sina spekulativa ledare om sjukfrånvaron svarade hon enligt Niklas Orrenius återgivning i Sydsvenskan: "Ni kritiserar mig för att jag inte är forskare. Men sorry, jag är ledarskribent, liksom!" Jamen då så, då bör ju allt vara förlåtet!
Självkritik har aldrig varit någon journalistisk paradgren och att få till smaskiga rubriker eller få sista ordet tycks allt som oftast vara viktigare än att verkligen ha rätt. Att sparka på dem som redan ligger har ju dessutom alltid varit en verksamhet utan större risker. Debatten om sjukfrånvaron illustrerar detta oerhört väl.
Inlägg
Nyårstankar om den korporativa demokratin
1 dag sedan
4 kommentarer:
Roligt att fler hakade upp sig på Kjöllers påpekande om att hon är ledarskribent och inte forskare. Utan att veta, undrar jag om hon med det ville lyfta fram att hon är opinionsbildare, mer än forskare? Det vore väldigt intressant om ledarskribenter ville diskutera hur de ser på sina roller eller uppgifter som ledarskribenter. Det dubbelt intressanta är ju att vi har flera ledarskribenter eller krönikörer som är forskare i grunden.
Sen är det väldigt bra av Marteus att hon erkände att hon inte läst den. Men det vore ju bra om hon eller någon på Expressen också gjorde det.
Instämmer helt. Det är faktiskt ren skandal att DN inte har bevärdigat sig med att svara, efter att ha kastat så mycket skit i så många år.
medias och politikers hantering av den här frågan är som gjord för ett antal ivriga doktorandstudenter. Törs man få gissa att diskursanalys kommer att bli flitigt använt!?
Blir glad av att läsa detta. Har arbetat med bl a långtidssjuka och rehabiliteringsrutiner fram till 2007 och har under resans gång undrat över alla påståenden om sjukförsäkringen.
Dels har jag reagerat över alliansens sätt att beskriva sjuktalen och vad som gjordes och inte gjordes för sjukskrivna. Tror att jag i varje diskussion och debatt frågat "Var är media?". Till och med public service har fastnat i myterna och spridit dem vidare. Gå in och läs Kjell Rautios rapporter/inlägg om det påstådda fusket på utredarna.nu Kjell Rautio är välfärdsutredare inom TCO
Skicka en kommentar