Artikeln borde vara obligatorisk läsning för alla som intresserar sig för opinionsmätningar - och för alla journalister som beställer, refererar och skriver om sådana mätningar.
Den fjärde synden Jesper Strömbäck nämner - att spekulera om orsaker till opinionsförändringar - tror jag är helt ofrånkomlig. Spekulationer kan dock göras mer eller mindre tydligt. Ett dåligt exempel utgörs enligt min mening av Aftonbladets Lena Mellin, som ofta kommer med tvärsäkra men dåligt underbyggda tolkningar, och som dessutom har en tendens att låta sina egna moraliska uppfattningar få genomslag i hennes "analyser".
Forskarnas roll i sammanhanget är problematisk. I många fall har jag fått intrycket att medier håller sig med en fast skara forskare som visat sig villiga att "tycka till" i olika frågor, vare sig de behärskar dem eller inte. Säger ni Stig-Björn Ljunggren så säger jag inte emot.
Mediernas bristfälliga användande av opinionsundersökningar är ett demokratiskt problem, som Jesper Strömbäck visar:
När medierna exempelvis använder sig av icke-representativa webbenkäter eller presenterar resultat som om förändringar vore statistiskt säkerställda händer det ofta att de försvarar sig med att det inte har så stor betydelse. Sådana resonemang utgår från att medierna saknar makt och att människor inte påverkas av opinionsmätningarna, vilket är fel. Medierna kan ha betydande makt att påverka både dagordningen och hur människor uppfattar verkligheten. Forskning visar dessutom att bilden av opinionen kan påverka opinionen. Opinionsmätningar kan också påverka stämningen inom partierna och mediernas fortsatta rapportering, vilket kan leda till uppåtgående eller nedåtgående opinionsspiraler. Om mätningarna är korrekta och resultaten tillförlitliga är det en sak, men om de är missvisande eller om förändringarna inte är statistiskt säkerställda är det en helt annan sak.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar