Försök med drogtester i skolan avbryts

Landskrona kommuns försök med frivilliga drogtester på högstadiet avbryts. Skälet uppges vara att man först vill pröva om verksamheten är laglig, efter kritik från bl.a. Skolverket. Sannolikt har dock även min arbetskamrats Jens Sjölanders utvärdering av verksamheten spelat in. Jens har gjort en enkätstudie som inte uppvisar några särskilt uppmuntrande resultat, och som refereras i Skånskan. En till drogtesterna mycket kritisk ledarkommentar i Expressen drar slutsatser som inte riktigt har täckning i rapporten, men som ändå är ett intressant narkotikapolitiskt inlägg.

Jag är i alla fall inte diskriminerad

Ursäkta den extremt usla aktiviteten här på sistone, men jag har inte känt mig upplagd för bloggande. Förhoppningsvis blir det lite bättre fart framöver.

Igår satte jag kaffet i vrångstrupen då jag lyssnade på P1. Jag fick nämligen veta att Svenska Samernas Riksförbund (SSR) anmält ett teveprogram om en björnhona, Till minne av Rapa, till granskningsnämnden för radio och teve. Skälet var att en speakerröst i programmet sagt att Rapa blivit skjuten av en renägare. Det ansåg SSR vara diskriminerande mot samer (för alla vet ju att renägare=samer).

Idag kommer då som befrielse följande högintressanta text, publicerad på Expressen debatt.

Heroindebatten

Debatten om det danska heroinförskrivningsförsöket har, som jag skrev tidigare, varit oväntat nyanserad även här i Sverige. Ett par libelara ledarsidor har till och med vågat uttala sig positivt om heroinförskrivning i Sverige - låt vara att de gjorde detta i signerade ledarkrönikor (Johannes Forssberg i Expressen, Björn Ramel i Sydsvenskan).

I Läkartidningen har den utmärkte vetenskapsjournalisten Miki Agerberg - som bland annat skrivit den utmärkta boken Kidnappad hjärna om missbruk och beroende samt intervjuat yours truly för Kupé - intervjuat Wim van den Brink, holländsk psykiatriprofessor och en av världens främsta auktoriteter på heroinförskrivning. Van den Brink beskriver erfarenheterna från den holländska heroinförskrivningen som positiva:

Vi har inte sett några större problem med överdoser eller allvarliga biverkningar. Inte heller har vi sett något läckage av legalt heroin till den svarta marknaden. Vi lämnar ju inte ut något heroin, utan patienterna måste komma till sitt behandlingscentrum två gånger om dagen och få sina injektioner under övervakning.
/.../ Studierna visar klart att heroinbehandling är säker och effektiv för denna behandlingsresistenta grupp. Det behövs inga fler randomiserade studier för att konstatera det.

Van den Brink rekommenderar dock inte heroinförskrivning i Sverige i dagsläget, och det av ungefär samma skäl sm jag anförde, nämligen att de svenska metadon- och buprenorfinprogrammen fortfarande har för låg kapacitet.

Min rekommendation är att ni bygger ut dessa först så ni får bort köerna till behandlingen. Heroinbehandling får inte ses som annat än en sista utväg, när ingen annan behandling hjälper.

Vad jag skulle vilja tillägga är att även kvaliteten i de befintliga svenska programmen behöver förbättras. Med effektivare diagnosticering av andra neuropsykiatriska problem och en tätare och mer strukturerad psykosocial behandling kan sannolikt ganska många av de som normalt avbryter metadon- och buprenorfinbehandling hjälpas. Först efter att detta skett bör vi överväga svenska heroinprogram.

Inlägg #100: Jag fick rätt

Minnesgoda läsare kommer kanske ihåg att jag blev rätt upprörd över partiskheten och osakligheten i den förskräckliga SVT-dokumentären "Fördärvet" (1) (2) (3) (4).

Granskningsnämnden (GRN) är inte känd för att arbeta snabbt, men nu rapporterar Resumé om att Fördärvet, precis som jag förutspådde, blivit fällt både för partiskhet och intrång i privatlivet. Frågan om saklighet prövades inte, eftersom dessa brister "väsentligen /får/ tillskrivas den ovan påtalade partiskheten", som GRN skriver i sitt beslut.

Kenneths surrealitiska däckservice

När jag får tid ska jag skriva lite längre om en enormt surrealistisk upplevelse härom dagen, då jag tillbringade nästan en hel dag med att vänta på att Kenneths däck skulle byta mina sommardäck till vinterdäck. Det hela slutade med att min bil blev påbackad av en av Kenneths firmabilar, och jag blev vansinnig. Jag berättar mer sen, men vill bara passa på att varna alla som till äventyrs tänkt skifta däcken hos Kenneth - gör för faen inte det!

Apropå sociala orsaker till missbruk

Som tidigare meddelats röstade en stor majoritet av den schweiziska befolkningen för ett permanentande av heroinförskrivningsverksamheten i landet. Med anledning av detta uttalade Sabine Geissbuhler, president i den schweiziska föräldraföreningen mot narkotika, följande:

I would never, never, put my children into a heroin prescription programme. What kind of freedom is that? I'd rather they were dead.

Fy tusan, inte undra på att den kärringens barn fastnat i missbruk!

Så här ser hon ut förresten:

Ramones

Världens bästa rockband. De är döda nu nästan allesammans, men glöm inte bort dem.

Klassiskt liveklipp från Hamburg:


Finfin låt live från London:


En underskattad låt (Do you Remember Rock'n'Roll Radio) från en underskattad platta (End of the Century, efter Pleasant Dreams den bästa från 1980-talet):


Och den här är ett tidigt liveklipp från 1974, innan de skaffade "uniformerna":

"Gratis heroin"

Det danska försöket med legal förskrivning av heroin har rönt en hel del uppmärksamhet i Sverige. Uppmärksamheten har varit märkligt nyanserad, även om rubriksättande journalister gärna velat svänga till det som att danska narkomaner nu ska få "gratis heroin" på skattebetalarnas bekostnad (som om inte det heroin narkomanerna köper på gatan kostade skattemedel; det finansieras med brottslighet, som kostar åtskilliga skattekroner).

Expressens Johannes Forssberg - alltid intressant att läsa i narkotikapolitiska frågor, även om jag långtifrån alltid håller med honom - har skrivit en intressant artikel.

Personligen är jag mycket kluven till frågan om heroinförskrivning. Heroin är inte någon bra underhållsmedicin, och förmodligen skulle man kunna hjälp de 20 procent som misslyckas grovt i sedvanliga metadonprogram (och som nämns i Forssbergs artikel) genom att förbättra diagnos och behandling. Å andra sidan är det uppenbart att de noggrannt utvärderade heroinprogrammen i Schweiz och Nederländerna har uppnått hyfsat positiva resultat med en grupp missbrukare som inget tidigare existerande behandlingsalternativ kunnat rå på.

Själv tror jag att ökad forskning kring nya, högspecialiserade och högkvalitativa metadon- och buprenorfinprogram är en bättre väg att gå, men jag förstår danskarnas bevekelsegrunder.

Heroinförskrivning är numera permanentat även i Schweiz. I Sverige lär frågan fortsätta vara en icke-fråga.

Småaktig partipolitik

Apropå Arbetslivsinstitutets nedläggning så vill jag inte undanhålla er en intressant historia från partipolitikens snarstuckna värld.

Den 15 februari 2005 publicerade 29 forskare och debattörer en mycket arg DN-debattartikel som kritiserade folkpartiets integrationspolitik. Artikelrubriken var stenhårt skruvad - "Folkpartiet driver en rasistisk politik" - och artikelinnehållet var bara aningen mindre onyanserat. Bland undertecknarna fanns fyra av Arbetslivsinstitutets anställda (noga räknat en procent av personalgruppen på ALI). Olyckligtvis hade de undertecknat med sina tjäntebeteckningar vid institutet, vilket får betecknas som en aning olämpligt.

Samma dag ringde en rosenrasande Lars Leijonborg upp den dåvarande generaldirektören på ALI, fd TCO-bossen Inger Ohlsson. Han undrade om det var ALI:s uppfattning att folkpartiet drev en rasistisk politik. Ohlsson förklarade att så inte var fallet, men att ALI:s forskare, i likhet med andra universitets- och högskoleanställda forskare, omfattades av den akademiska friheten. Innehållet i artikeln överensstämde ingalunda med ALI:s uppfattning om folkpartiet, för någon sådan uppfattning fanns överhuvudtaget inte.

Och därmed kunde historien ha varit slut, men det var den inte.

För folkpartiets del betydde debattartikeln att man intensifierade sina försök att få Arbetsinstitutet nedlagt. Flera motioner med den innebörden lades av partiet, bland annat den ekonomiska vårmotionen som inlämnades några månader efter debattartikeln.

För oss på ALI innebar artikeln en omedelbar konsekvens: Påbud utgick om att alla debattartiklar där ALI-personal medverkade skulle granskas av den allsmäktiga pressekreteraren, som själv eller i samråd med Ohlsson fick avgöra om inläggen kunde ALI-märkas eller inte (så mycket med den akademiska friheten!). För min egen del fick jag direkt känna av detta hösten samma år, då jag skulle publicera en debattartikel om den kontroversiella metadonfrågan. Efter processande fick jag beskedet att den var för kontroversiell (politiskt, inte vetenskapligt!) och att jag inte fick underteckna den med min tjänstetitel.

Detta kändes lite obehagligt, men eftersom ämnet låg ganska långt från arbetslivsforskning gjorde det mig inte speciellt mycket. En god effekt var dessutom att beslutet innebar att jag fick behålla arvodet både för artikeln och för min senare (och likaledes kontroversiella) bok "Metadon på liv och död"; normalfallet var annars att ersättning för publicering av material som tagits fram inom tjänsten skulle tillfalla ALI.

Och därmed skulle historien än en gång ha kunnat vara slut, men det var den inte.

Direkt efter den borgerliga alliansregeringens tillträde hösten 2006 aviserade regeringen att ALI skulle läggas ned. Det var hårda bananer: Alla interna anslag ströps med ett halvårs varsel, inga medel fick föras över till nya huvudmän, alla internafinaniserade projekt tokstoppades. För min egen del fick jag tillfälligt avbryta ett pågående post doc-projekt (som jag dock senare lyckades få extern finansiering till från Vetenskapsrådet och Försäkringskassan). Samtliga pågående internationella samarbeten fick avbrytas. ALI hade deltagit som svensk representant i ett stort antal internationella nätverk, men det fick också avbrytas. Arbetslivsbiblioteket, med Sveriges största samling litteratur om arbetslivet, lade också ned.

På mitt kontor, ALI Syd i Malmö, var vi rätt chockade. En neddragning hade vi väntat oss, kanske också en utfasning. Men inte ett tokstopp! Det spekulerade i vilka orsakerna kunde vara, och den infamösa debattartikeln av de fyra kollegerna nämndes som en möjlig sådan. Ingen av oss kunde dock på allvar föreställa sig att ett riksdagsparti kunde vara så otroligt småaktigt att man la ner en myndighet med 400 anställda med anledning av en förarglig debattartikel.

I efterhand har jag dock hört från flera källor i regeringens omedelbara närhet att det varit oenighet inom regeringen rörande ALI-nedläggningen. Centern ville egentligen inte lägga ner institutet. Även bland kristdemokrater fanns vissa ALI-supporters. Det parti som vägrade vika sig och som till sist trumfade igenom tokstoppet var dock folkpartiet. Enligt uppgift skulle debattartikeln ifråga ha använts som ett av argumenten i förhandlingarna.

Så vad lär oss då denna historia? Tja, inte vet jag. Att politiken ofta är irrationell och känslostyrd kanske. Eller att vissa ledande folkpartister är småaktiga och snarstuckna. Fast det var väl inget vi inte redan visste...

Fler favoriter: Kicki Axén Olin

Kristina Axén Olin har gjort bort sig igen. I samband med ett seminarium i Malmö uttalade hon enligt Öresundsnytt följande:

En stad med lagom stor befolkningsmängd och bra kulturliv drar till sig folk som är kreativa och ofta har bra utbildning och är höginkomsttagare. Sedan får man en del missbrukare, homosexuella och psykiskt sjuka också, de följer med den kreativa klassen.

Man hade hoppats att Axén Olin skulle ha lärt sig något av sina egna missbruksproblem, men så är uppenbarligen inte fallet. Hon är fortfarande en moralistisk, dömande äckelpotta.