Det var naturligtvis blogginlägget kring Mattias Gardells eventuella ohedederlighet som lockade mest. I sammanhanget diskuterades det livligt, både bland kommentarerna och på twitter, om det var Gardell eller Håkan Lindgren som gjort sig skyldiga till personangrepp. Jag skrev ju i mitt inlägg att Gardell gjort ett "rasande personangrepp" på Lindgren.
Så särskilt rasande var det nog knappast, som några så riktigt påpekade. Men vad de missade var att min formulering var en parafras på det Gardell skrev i sin artikel. (Parafraser som läsarna inte uppmärksammar är naturligtvis misslyckade, så jag tog raskt bort formuleringen "rasande".)
Håkan Lindgrens ursprungliga artkel kan förvisso uppfattas som ett personangrepp - han beskyller ju Gardell för att vara ohederlig. Men personangrepp är inte a priori något negativt, som jag ser det. Tvärtom kan personangrepp vara mycket välmotiverade och uppfriskande. I sin ytterst läsvärda debattsamling Förargelseväckande beteende har statsvetaren Bo Rothstein ett helt kapitel med rubriken personangrepp. Det är det klart mest underhållande kapitlet i boken. Här är för övrigt ett exempel ur min egen fatabur.
Jag tycker att Lindgren höll sig saklig i sin artikel - han angav utförliga skäl för varför han ansåg Gardell vara ohederlig, skäl som Gardell inte ens brydde sig om att bemöta i sin svarsartikel. Det ska bli ytterst spännande att läsa Lindgrens nästa inlaga.
Avslutningsvis kan jag inte låta bli att delge er exempel på ett personangrepp som fick mig att garva rejält, trots att det var jag själv som var måltavlan. Härom veckan riktade jag i ett blogginlägg hård kritik mot genusprofessorn Diana Mulinari. Det personangreppet kan läsas här (av en ren slump råkade jag publicera det på Internationella kvinnodagen). Min kompis Björn Fries länkade det på sin Facebookvägg och kallade det "uppiggande". Vilket fick vänsterpartisten Cecilia Mattsson att brista ut i följande tirad:
Det var bland det mest vidriga jag läst på länge! Pompösa, ointellektuella vita män göre sig icke besvär! Att kalla detta för "uppiggande" är ett lågvattenmärke. Diana Mulinari är en mycket teoretisk och socialt medveten och skolad forskare. Att Björn Johnson, med sin ytterst begränsade kunskap i feministisk och postkolonial vetenskap är patetiskt! [Sic!] Och på 8e mars som fet hälsning från de vita medelklass s-männen :(När jag påpekade att jag inte brydde mig ett vitten om vilka skällsord Mattsson använde, att jag inte kan rå för att jag är vit och medelklass och att hon gärna fick bemöta mig i sak istället för att råskälla blev svaret: "Jag vet inget om dig, jag uttalar mig bara om din text."
Det var då jag garvade.
För övrigt är jag ingen "S-man", även om jag onekligen är rätt sossig av mig.
Inlägg
