lördag 4 december 2010

Välfärdspolitik som ger trygghet för alla enda sättet att möta SD



Sverigedemokraternas framgångar de senaste valen kan inte förklaras av att främlingsfientligheten ökat. Istället hänger de samman med att partiet organiserat sig bättre och lyckats väl med sin väljarmobilisering. Statsvetare har lyft fram faktorer som ökad medieuppmärksamhet, internt upprensningsarbete och de strategier som använts av de etablerade partierna. Själv har jag pekat på betydelsen av att invandringen och integrationen i allt högre grad kommit att framstå som ett samhällsproblem och förknippats med religiös extremism, brottslighet och andra sociala missförhållanden (DN 12/12 2009).

Allt detta är viktiga pusselbitar för att förstå SD:s frammarsch. Men de säger inte så mycket om vilka partiets väljare är eller varför de väljer att rösta på ett högerradikalt, populistiskt och främlingsfientligt parti.

Vi vet sedan tidigare att SD:s väljare på många punkter skiljer sig från de övriga partiernas väljare. Studier av statsvetare vid Göteborgs universitet visar att SD-väljarna har mycket lågt förtroende för politiker. När det gäller kunskaper om politik ligger nivån avsevärt lägre än snittet i befolkningen. De är också mindre politiskt intresserade och har lägre utbildningsnivå.

Enligt SVT:s valundersökning klassificerar sig en klar majoritet av SD:s väljare som arbetare. Partiet är starkare på landsbygden än i städerna. SD-väljarna är också fler bland grupper som finns utanför arbetsmarknaden, som arbetslösa, sjukskrivna och förtidspensionärer. Slutligen är män – särskilt unga män – klart överrepresenterade.

Men varför väljer då dessa personer att rösta på SD? Jag tror att svaret har att göra med social status. Av uppräkningen framgår att det handlar om grupper med låg social status – grupper som förlorat på de senaste decenniernas samhällsutveckling, med stigande ungdomsarbetslöshet, ökade inkomstklyftor och avfolkning av landsbygden.

Den stora invandringen sedan 1980-talet har otvivelaktigt medfört en snabb samhällsomvandling. Sverige, förr ett homogent land i etniskt hänseende, har blivit mångkulturellt. Sådana förändringar leder ofta till att människor ser sin status som hotad.

Ett belysande exempel är sociologen Joseph Gusfields klassiska analys av bakgrunden till det amerikanska rusdrycksförbudet 1920–1933. I Symbolic Crusade (1963) argumenterade Gusfield för att förbudet var ett resultat av konflikter kring social status och invandring.

Nykterhetsivrarna – främst protestanter från medelklassen med måttlighet eller avhållsamhet som en integrerad del av livsstilen – upplevde under 1800-talet att de värden de värnade om kom att devalveras och ifrågasättas i takt med den ökande invandringen. Katolska immigranter, bosatta i de växande urbana områdena, stod för en annan syn på alkohol och på vad som mer allmänt kännetecknade ett respektabelt levnadssätt.

Mot slutet av århundradet, när de tidigare dominerande värderingarna ytterligare hade eroderats, förbyttes nykterhetsrörelsens initiala tolerans och vilja att hjälpa dem som fallit offer för alkoholen i en öppen motvilja mot alkoholisten, som sågs som en dålig människa.

Gusfield betraktade förbudstankens framryckning under decennierna kring det förra sekelskiftet som den protestantiska medelklassens sista desperata försök att försvara sin enhetskultur mot industrialisering, urbanisering och religiös diversifiering. Förbudslagstiftningen symboliserade ett återupprättande, om än tillfälligt, av nykterhetsrörelsens status och normer.

Gusfields analys har tydliga paralleller med dagens svenska situation. Bland SD:s väljare finns otvivelaktigt en grupp individer med grundmurat främlingsfientliga åsikter. Men de flesta tillhör knappast den kategorin. Troligare är att det handlar om människor som upplever att deras status och position i samhället är hotad. Detta leder till skamkänslor, vilket kan få människor att gå till ytterligheter. Sökandet efter förklaringar blir till ett sökande efter syndabockar.

Situationen accentueras av att SD-väljarna i de flesta avseenden tillhör majoritetsbefolkningen. För unga vita män, landsbygdsbor, lågutbildade och förtidspensionärer finns inga mobiliserade intressegrupper och ingen identitetspolitik. Många känner sig därför bortglömda av politikerna. En del av dem protesterar genom att rösta på SD.

Men för dessa väljare är nationalism och främlingsfientlighet knappast någon stark ideologisk drivkraft. Snarare handlar det om en nostalgisk konservatism, om en längtan tillbaka till en tid då idén om folkhemmet var levande och den egna gruppens status var högre.

Om denna analys är riktig står de demokratiska partierna inför en svår uppgift om de vill vinna tillbaka SD:s väljare. Den moralpanik som riktats mot partiet och dess väljare sedan valet är uppenbart kontraproduktiv – sådan självrättfärdig moralism kommer bara att befästa SD:s ställning som etablissemangskritiska ”sanningssägare”.

Åtgärder för att minska utanförskapet i invandrartäta områden riskerar att stärka SD-väljarna i deras uppfattning om att politikerna inte bryr sig om dem, att deras bekymmer är mindre viktiga är ”invandrarnas”. De alltmer desperata försöken att muta den storstadsbaserade medelklassen (”butlers” etc.) är inte heller någon framkomlig väg.

Det som krävs är istället att partierna lyckas formulera en effektiv och modern inkluderingspolitik. En välfärdspolitik som förmår skapa ekonomisk och social trygghet för alla – även för de bortglömda proteströstare som utgör SD:s viktigaste väljargrupper. Lättare sagt än gjort, förvisso, men sannolikt den enda möjliga vägen.

Björn Johnson, statsvetare, Malmö högskola

Denna artikel har bland annat publicerats i Värmlands Folkblad och Smålands-Posten.

15 kommentarer:

Jan Wiklund sa...

Välfärdspolitik räcker inte. Ingen får självrespekt och status på att vara välfärdskonsument.

Snarare är det den fulla sysselsättningen som ska återvinnas. Ner till max 2% arbetslöshet, så att de som idag proteströstar på SD inte behöver löpa risk att halka ner i underproletariatet.

Det behövs lite Keynes istället för dagens makthavande räknenissar som bara tittar på bokföringsposter och skiter i verklig produktion och verklig utveckling.

Alltid Rött Alltid Rätt sa...

Smålandspostens artikel finns även online: http://www.smp.se/nyheter/lobbyn/sds-framgang-beror-inte-pa-framlingsfientlighet(2202259).gm (misstänkte att du var du som stod bakom den :) )

Niclas Kuoppa sa...

"Det som krävs är istället att partierna lyckas formulera en effektiv och modern inkluderingspolitik."

jovisst, men om vi kan anta att olika grupper har olika utgångslägen och olika trösklar till arbetsmarknaden (jämför arbetslösa/sjukskrivna/förtidspensionerade i landsbyggd med dito och invandrare i storstadsförorter) då måste ju politiken anpassa sig efter det. Den enda politik som inte behöver anpassa sig efter sådan olikheter är den där man undanskaffar alla formella begränsningar för människors möjligheter och sen lägger ansvaret på individen.

Anonym sa...

Det kan ju faktiskt också vara så pass basic att SD plockar röster i tomrummet som sossarna lämnat efter sig, liksom föralldel i en politisk dimension som systematiskt sopats under mattan av det politiska etablissemanget.

Roger Svensson sa...

Man är ju knappast förvånad att Sd får ökat stöd när den traditionella ”vänstern” numer för en kulturradikal identitetspolitik som effektivt alienerar deras forna kärnväljare, dvs. heterosexuella etniska svenskar ur ”arbetarklassen”. Just dessa utmålas ju numer snarast som ”fiender” och som bärare av det ”strukturella förtryck” som drabbar ”utsatta grupper” som överklassvänstern med sin identitetspolitik vurmar för, t.ex. HBT-personer, invandrare, muslimer osv. Det är ju betydligt lättare att hitta intresse och stöd för radikalfeminism, HBT-frågor, multikulturalism osv. i kulturradikala, akademiska vänsterfästen som Malmö högskola än i några byggbodar …

Den multikulturalism som vänstern förespråkar undergräver också själva fundamentet för den starka välfärdsstaten, känslan av samhörighet och tilliten mellan medbogarna och tilliten till staten, eftersom den helt naturligt leder till ett etniskt splittrat, enklaviserat samhälle (väldigt få vill ju faktiskt, om de själva kan välja, bo tillsammans med människor från jordens alla hörn med vilka man saknar gemsam kultur/historia och inte har några gemensamma normer/traditioner/sociala koder/referensramar.). Bl.a. Robert Putnams forskning visar på detta problem:
”A bleak picture of the corrosive effects of ethnic diversity has been revealed in research by Harvard University's Robert Putnam, one of the world's most influential political scientists. His research shows that the more diverse a community is, the less likely its inhabitants are to trust anyone - from their next-door neighbour to the mayor.

The core message of the research was that, "in the presence of diversity, we hunker down", he said. "We act like turtles. The effect of diversity is worse than had been imagined. And it's not just that we don't trust people who are not like us. In diverse communities, we don't trust people who do look like us."”

Länk
Oxford-professorn Vernon Bogdanor, har fört liknande resonemang:
”En stark stat förutsätter en stark känsla av samhörighet … Det går att hävda att känslan av samhörighet beror på hur homogent ett samhälle är. En hög invandringsnivå kan då hota den samhörighetskänsla på vilken välfärdsstaten vilar.” DN [031123]

Om man får känslan av att man betalar höga skatter för att garantera “andra gruppers” välfärd, inte sin egen, så minskar helt enkelt stödet för högt skatteuttag och välfärdsstaten ganska rejält. Den vanlige ”arbetaren” har ju då mer att vinna på ”högerpolitik”, där man får behålla mer för egen del men också i större utsträckning stå för sin egen välfärd, än på vänsterns ”solidariska” välfärdspolitik.

Jan Wiklund sa...

Roger: Jag misstänker att det du kallar "vänstern" mest består av mediavärlden. Fast det är klart, den syns ju alldeles oproportionerligt mycket i förhållande till sin storlek.

Niclas Kuoppa sa...

Roger, rättvisa institutioner och genrell välfärd har visat sig i annan forskning vara en viktig faktor för social tillit (socialt kapital). Putnam har dessutom sagt att det må vara svårt men möjligt att skapa gemensamma gränsöverskridade identiteter.

För en lite närmare bild av Putnams analys och för kritik från bland andra Bo Rothstein och Eric Uslaner se denna artikel.

Etnisk mångfald - ett hot mot det sociala kapitalet?
http://www.newsmill.se/artikel/2009/12/29/leder-etnisk-m-ngfald-till-minskat-socialt-kapital-i-samh-llet

Niclas Kuoppa sa...

utöver länkarna i noterna se även länkarna i kommentarerna.

Lars sa...

"Snarare är det den fulla sysselsättningen som ska återvinnas."

Det är i princip omöjligt om inte invandringspolitiken läggs om. Ända in på 80-talet rådde i princip full sysselsättning för infödda medan vissa invandrargrupper börjat hamna i stort utanförskap som ett resultat av att asylsökar- och anhöriginvandringen då tog fart. 90-talskrisen gjorde givetvis läget ännu värre och gjorde även att full sysselsättning för den infödda delen av befolkningen blev ett minne blott. Spiken i kistan för full sysselsättning sattes sedan av alliansen + MP när de i ett läge med rekordstor massarbetslöshet öppnade upp Sverige för världens friaste arbetskraftsinvandringspolitik. Sverige har alltså i dag den friaste asylsökar- och anhöriginvandringspolitiken + den friaste arbetskraftsinvandringspolitiken + den fria rörligheten för arbetskraft inom EU. Och det i ett läge med långvarig inhemsk massarbetslöshet. Full sysselsättning under dessa premisser torde i princip vara omöjlig.

Roger Svensson sa...

@ Niclas Kuoppa

Nu är ju troligtvis implikationen mer den omvända: tillit (socialt kapital) är en viktig faktor för rättvisa institutioner och generell välfärd. Tror man att det i huvudsak är tvärtom är man snarast av åsikten att samhället och tillit byggs från toppen med social ingenjörskonst och institutioner skapade av en upplyst (”rättvis”) elit. Dessutom, om nu Putnam hävdar att det är problematiskt att ”skapa gemensamma gränsöverskridande identiteter” så är den naturliga frågan VARFÖR man över huvud taget skall skapa en situation där detta krävs? Det är ungefär som att släppa in en svärm med bålgetingar i lägenheten, och sedan grunna på hur man bäst löser problemet med att leva i en lägenhet full med getingar, utan att ens reflektera över att det kanske inte var någon vidare idé att ens försöka …

Jan Wiklund sa...

Lars, du har gått på en myt. Myten om att det bara finns, säg, 100 ton arbete, och ju fler vi blir desto mindre blir det åt var och en.

Men faktum är att ju fler vi blir desto större efterfrågan finns det utrymme för och desto mer arbete skapar vi åt varandra genom att tillgodose varandras efterfrågan.

Anonym sa...

Jan W, om din teori skulle stämma så skulle alla folkrika länder har låg arbetslöshet - men så är det inte!

Vad du är ute efter är att det sker en viss specialisering med ökande folkmängd och att då kan en extra invånare öka efterfrågan med mer än sin egen - men då måste den extra invånaren ha nån kompetens att tillföra samhället, diskare o städare som den svenska arbetskraftsinvandringen till stor del består av, gör inte det.


Sen är överrepresentationen av arbetslösa inte lika stor bland SD:s väljare längre. Och varför har SD så dåliga siffror bland de norrländska avfolkningsbygderna - som till stor del består av "utanförskap"?

Kerstin sa...

Håller fullkomligt med Björn Johnson. Men ytterligare en sak: Människor, som ju under årtionden hört att Sverige inte har råd med än det ena än det andra och att vi alla måste spara (vilket ju är rappakalja), tänker att utan invandrare så hade vi fortfarande haft det lika bra som före 1990, fler jobb, bättre sjukvård, skolor och arbetslöshetsersättning, samt högre pensioner.

Vad det inte talas om är det faktum att den politik som förs förutsätter en viss procent arbetslösa (NAIRU) och att i det fall vi inte hade en massa arbetslösa invandrare så skulle fler hedenhössvenskar ha tvingats gå arbetslösa istället de senaste 20 åren (fram till den senaste krisen, då arbetslösheten gick över den tidigare mer eller mindre stipulerade 4%-nivån).

Detta, liksom att Sverige, som nation, aldrig varit rikare än idag har ingen politiker kunnat säga högt och i klartext, alltså har ingen av dem ett enda förnuftigt argument mot SD.

Stardust sa...

Tack för alla era kommentarer!
@Jan Wiklund: en återupprustad välfärdspolitik skulle leda till rätt många fler jobb, tror jag.

@Niclas Kuoppa: Jag är inte riktigt säker på att jag förstår vad du menar med "lägga ansvaret på individen".

@Roger Svensson: Jag förstår inte vad du menar med att Malmö högskola skulle vara ett "vänsterfäste". :-)

Anonym sa...

När båda huvudalternativ i ett val är i kris, då röstar många på något helt nytt och avvikande. Jag kände väl tveksamheten om vilket parti som skulle väljas och man vill inte gärna rösta blank eller stanna hemma. Ibland vill man väcka de traditionella partiernas medvetande genom att drabba dem. ´På 70-talet brukade socialdemokrater ibland proteströsta genom att välja vpk.