Det var naturligtvis blogginlägget kring Mattias Gardells eventuella ohedederlighet som lockade mest. I sammanhanget diskuterades det livligt, både bland kommentarerna och på twitter, om det var Gardell eller Håkan Lindgren som gjort sig skyldiga till personangrepp. Jag skrev ju i mitt inlägg att Gardell gjort ett "rasande personangrepp" på Lindgren.
Så särskilt rasande var det nog knappast, som några så riktigt påpekade. Men vad de missade var att min formulering var en parafras på det Gardell skrev i sin artikel. (Parafraser som läsarna inte uppmärksammar är naturligtvis misslyckade, så jag tog raskt bort formuleringen "rasande".)
Håkan Lindgrens ursprungliga artkel kan förvisso uppfattas som ett personangrepp - han beskyller ju Gardell för att vara ohederlig. Men personangrepp är inte a priori något negativt, som jag ser det. Tvärtom kan personangrepp vara mycket välmotiverade och uppfriskande. I sin ytterst läsvärda debattsamling Förargelseväckande beteende har statsvetaren Bo Rothstein ett helt kapitel med rubriken personangrepp. Det är det klart mest underhållande kapitlet i boken. Här är för övrigt ett exempel ur min egen fatabur.
Jag tycker att Lindgren höll sig saklig i sin artikel - han angav utförliga skäl för varför han ansåg Gardell vara ohederlig, skäl som Gardell inte ens brydde sig om att bemöta i sin svarsartikel. Det ska bli ytterst spännande att läsa Lindgrens nästa inlaga.
Avslutningsvis kan jag inte låta bli att delge er exempel på ett personangrepp som fick mig att garva rejält, trots att det var jag själv som var måltavlan. Härom veckan riktade jag i ett blogginlägg hård kritik mot genusprofessorn Diana Mulinari. Det personangreppet kan läsas här (av en ren slump råkade jag publicera det på Internationella kvinnodagen). Min kompis Björn Fries länkade det på sin Facebookvägg och kallade det "uppiggande". Vilket fick vänsterpartisten Cecilia Mattsson att brista ut i följande tirad:
Det var bland det mest vidriga jag läst på länge! Pompösa, ointellektuella vita män göre sig icke besvär! Att kalla detta för "uppiggande" är ett lågvattenmärke. Diana Mulinari är en mycket teoretisk och socialt medveten och skolad forskare. Att Björn Johnson, med sin ytterst begränsade kunskap i feministisk och postkolonial vetenskap är patetiskt! [Sic!] Och på 8e mars som fet hälsning från de vita medelklass s-männen :(När jag påpekade att jag inte brydde mig ett vitten om vilka skällsord Mattsson använde, att jag inte kan rå för att jag är vit och medelklass och att hon gärna fick bemöta mig i sak istället för att råskälla blev svaret: "Jag vet inget om dig, jag uttalar mig bara om din text."
Det var då jag garvade.
För övrigt är jag ingen "S-man", även om jag onekligen är rätt sossig av mig.
Inlägg
14 kommentarer:
Eftersom jag la mig i diskussionen om dina kommentarer på Diana Mulinari förra gången så måste jag få det till rullorna även nu, men ska försöka låta bli att driva en lång diskussion om det här eftersom jag har tentor att rätta. Men jag håller med Cecilia Mattsson om att dina kommentarer om intervjun med Mulinari (och andra) innehöll en hel del drag av ogrundade anklagelser. Tex om avsiktlig ohederlighet (liknelsen med Sokalaffären), om bristande förankring i forskning (ifrågasättande av kopplingen mellan socialism och feminism, som är särskilt aktuell på 8 mars - googla den du), och tendenser till historierevisionism vad gäller genusdimensionerna av kolonialismen.
I samtliga dessa fall talar du mot bättre vetande (och erkänner det i fb-diskussionen efteråt, men inte i ditt vidare bloggande)
Nej, du kan inte "rå för" att du är vit och medelklass, men du kan ta ansvar för det. "Positionalitet" är ett annat svårt ord ur genusvetenskapens vokabulär som du skulle kunna ägna en stund åt att googla på, det heter på socionomspråk "positionell makt" och betyder att män och medelklasspersoner etc ofta tillmäts högre trovärdighet än kvinnor, arbetarklasspersoner, rasifierade, funktionsnedsatta osv. Jag gissar av ditt resonemang i inlägget att du tycker att dessa resonemang är mumbo-jumbo, men låt oss säga att de är teoretiskt intressanta dimensioner av genusvetenskapen, och ofta också i (konstruktionistisk) samhällsvetenskap i allmänhet.
Jag tycker helt enkelt att en kille som du kan kosta på sig lite ödmjukhet, och sluta slänga rallarsvingar omkring dig. Inse och erkänn att det kan vara så att andra vet saker som inte du vet även om de inte har likadan slips/fotbollströja som du, och inse att slipsen och fotbollströjan (eller vad vet jag, popsnöretröjan eller motsv manligt attribut) har en del i att du sitter där du sitter. Kanske kan de säga något om dig som du inte har lust att höra, så kan det gå i forskningens värld.
Nej, jag tycker inte att jag talar mot bättre vetande, och jag har inte "erkänt" något sådant i fb-diskussionen. Min kritik av Mulinari var inte avsedd som någon generell kritik av genusvetenskaplig forskning. Sådan forskning kan säker vara bra och dålig, precis som all annan forskning.
På vilket sätt menar du att jag ska "ta ansvar" för att jag är vit och medelklass? Genom att låta bil att kritisera kvinnliga genusprofessorer med annan klassbakgrund?
Det är precis det hon menar, Stardust. Hur dina argument ser ut i sak har inte så stor betydelse. Av liknande skäl tycker Gardell och andra att det är principiellt fel att kritisera islam. (Gardell har iofs öppet uttryckt att alla motkrafter mot kapitalismen bör samarbeta, och att de inte ska kritisera varandra.)
Dessutom riskerar ju alltid debatten att spåra ur till att man håller sina meningsfränder om ryggen. Vilket jag nu också gör mig skyldig till när jag backar upp dig!
Nej erkänna dina allt för hårda ord skulle du förstås aldrig göra.
OK, förlåt jag uttryckte mig otydligt: du uttalar dig inte mot bättre vetande utan du uttalar dig om saker du inte vet något om, t ex feminismens kopplingar/relationer till andra ideologier, och kolonialismens ideologiska inramning.
Jag tycker att du ska ta ansvar för att du är en person som till följd av din "positionalitet" i den allmänna debatten ges ett större utrymme att snacka skit utan att förklara dig, genom att låta bli att snacka skit och uttrycka dig oprecist, "ge rallarsvingar". Du får gärna kritisera, men håll dig i så fall till områden där du vet vad du pratar om
Vad otroligt arg du är Susanna Lundberg. Inga dåliga personangrepp och väldigt låg nivå på det du skriver. Det är många som dig som är bra på att slänga runt fina ord utan egentligen använda dem till något annat än att mäta sin e-penis.
Jag uppmanar läsarna att ta del av mitt blogginlägg om Diana Mulinari och försöka avgöra själv vem som har rätt.
Personligen har jag svårt att tänka mig att man måste ha läst genusvetenskap för att kunna bedöma om feminism enbart är en socialdemokratisk och socialistisk rörelse eller om "idén med att vita män ska befria ickevita kvinnor från ickevita män" var den viktigaste grunden för kolonialismen.
man måste inte ha läst allt om allt men om man är forskare själv anser jag att man bör hålla sig till så saklig och underbyggd argumentation som man förmår. Det är vad jag brukar råda mina studenter.
Fin härskarteknik, Sanna. Modell 1A.
Jag har svarat Gardell i dagens tidning: http://is.gd/EWzN67
Jag har läst ditt förra blogginlägg + kommentarerna. Det var uppmuntrande att läsa en klok och sansad diskussion. Föga förvånande har även en sverigedemokrat länkat till min första artikel; det var inte lika smickrande.
Tack för besöket Håkan, det var en utmärkt avslutning på debatten.
jag måste fråga Susanna Lundberg om positionalitet. Jag är vit medelålders man i helly hansen som jobbar med mindre glamorösa saker på byggen för låg betalning men ganska stora risker. Någon George Clooney är jag inte vare sig utseende, pondus eller klädstil. vem av dig och mig har mest trovärdighet? Vem av oss skulle människor känna sig mest bekväm i närheten av och lita på? När och i vilka sammanhang? Är vit medelålders man den enda positionen som besitter makt? Och om det är så att du i vissa sammanhang har mer trovärdighet än jag, vilket ansvar tar du för det?
Björn kan vara lite väl rallarsvingig av sig. Det håller jag med om.
Vem man är och vilken position man har är såklart av stor betydelse för tillträdet till debatten. Men att jag som forskare i socialt arbete vid Malmö högskola, man och 40 år gammal, per automatik skulle ha större genomslag än exempelvis en 54-årig kvlinnlig genusprofessor vid Lunds universitet är knappast självklart.
Jag vill inbilla mig att det spelar viss roll hur man skriver och om man har något viktigt att säga också.
"Positionalitet" är självklart ett intressant analysbegrepp i sociologiska analyser. Men när det används för att tillrätta visa en enskild person antar posiitionalitetsargumentet gärna formen av ett utpräglat personangrepp. "Du är en medelålders vit man, så tänkt på vad du säger", som Sanna antyder. Eller "pompösa, ointellektuella vita män göre sig icke besvär!", som hennes partikamrat så vänligt formulerade det.
"ifrågasättande av kopplingen mellan socialism och feminism"
Det är det väl ingen som gjort. Men feminismen har ju även en liberal bakgrund. John Stuart Mill och hans fru skrev väl böcker tillsammans som är allmänt tankegods i feminismen idag!? Mary Wollstonecraft gick i gång på franska revolutionen men hon hade även en man som var lagd åt det anarkistiska och hennes tankar kan väl inte enbart ses som socialistiska!?
Det var precis det som var min poäng i ursprungsinlägget, anonym.
Skicka en kommentar