Min nya krönika i Efter Arbetet publiceras även här på bloggen.
Förra veckan hamnade SD-riksdagsledamoten William Petzäll i fyllecell efter något som brukar beskrivas som ett "lägenhetsbråk" hos ex-flickvännen. Vad som mer i detalj utspelade sig vet vi inte, men det är mindre intressant än reaktionerna på nyheten.
Från Sverigedemokraternas sida valde man en kombination av de två strategier man brukar använda när någon partiföreträdare gjort bort sig. Dels tog man, naturligt nog, avstånd från William Petzälls agerande och tvingade honom att ta ”time out” från riksdagsuppdraget och ordförandeskapet i Sverigedemokratisk Ungdom, SDU. Dels försökte man som vanligt spela ut martyrkortet: William Petzälls snedfylla berodde på att han mår psykiskt dåligt efter ett knivhot förra året. Krishanteringen verkar hittills ha fungerat ganska väl. Medieuppmärksamheten har varit måttlig.
Detta för mig över på mitt verkliga ärende: mediernas agerande. Kvällstidningarna har slagit upp fallet, men radio, teve och de stora morgontidningarna har hållit sig till korta inslag och notiser. Vilket har lett till en rätt ovanlig diskussion: är det så att SD blir positivt särbehandlade när skandaler av det här slaget inträffar?
Min statsvetarkollega Ulf Bjereld bloggade på det temat härom dagen. Han menar att medierna behandlar SD-politiker på ett annat sätt än politiker från andra partier. Vad hade till exempel hänt om SSU-ordföranden Jytte Guteland försatt sig i en motsvarande situation, det vill säga omhändertagits av polisen, efter att kraftigt berusad ha bråkat med sin ex-pojkvän? ”Sannolikt hade hon varit huvudnyhet i Ekots nyhetssändningar och hennes politiska framtid tett sig ytterst osäker”, tror Ulf Bjereld. Han påminner också om att Kalibers avslöjade härom året – att Jimmie Åkesson sjungit hånfulla sånger om Palmemordet under en SDU-organiserad fylleresa med Tallinnfärjan – inte ledde till några avgångskrav.
Ulf Bjerelds tes är tänkvärd, men jag tror inte att den är korrekt. Det mediedrev som drabbade förra SSU-ordföranden Anna Sjödin efter hennes riksbekanta fylla på krogen Crazy Horse i januari 2006 var förvisso av en helt annan magnitud. Men Anna Sjödin var faktiskt brottsmisstänkt, och blev sedermera också dömd för bland annat våldsamt motstånd och förolämpning. William Petzäll misstänks däremot inte för något brott.
De fall som påminner om William Petzälls har, så vitt jag kan bedöma, hanterats på ungefär samma sätt av medierna. Det gäller till exempel den välbeskänkte S-riksdagsman som efter en julfest 2009 ”uppvaktade” en kollega mitt i natten, endast iförd skjorta och kalsonger. Väktare fick tillkallas för att avhysa mannen. Det gäller också SSU-skandalen i Bryssel hösten 2007, då tre SSU:are lämnade ett hotellrum i bedrövligt skick efter ett fylleslag. I båda fallen var uppmärksamheten stor i kvällstidningarna men måttlig i övriga medier. [Update: jämför även detta fall.]
Jag tror dock att Ulf Bjereld har helt rätt när han poängterar att svenska medier bevakar SD ”som om det var ett fenomen, inte ett politiskt parti från vilket man kan utkräva politiskt ansvar”. Ett parti som SD – vars själva grundidé är att organisera nationalistiska, främlingsfientliga och rasistiska krafter – borde vara en tacksam måltavla för granskande journalistik. Eftersom partiet dessutom är moralkonservativt och förespråkar hårdare straff för lagöverträdelser är det naturligt känsligt för klavertramp bland de förtroendevalda.
Den dag medierna börjar bruka allvar i sin granskning av SD tror jag att partiets krishanteringsstrategier kommer sättas på hårda prov.
AB1 AB2 AB3 AB4 Expr1 Expr2 Expr3 Expr4
Mer om William Petzäll
Ett annat fall av politikerfylla
Fortune cookie
1 dag sedan
9 kommentarer:
Det länder dig heder att du, trots din väldokumenterade avsky för partiet, inte automatiskt går på linjen att den här sorgliga historien skall spridas så mycket som möjligt utan faktiskt försöker problematisera något.
Jag har en fråga. Du menar att partiet borde granskas mer och att medierna borde "bruka allvar." Skulle du kunna ge ett konkret exempel på vad medierna borde göra som de inte redan gör?
Nu har jag i och för sig inga tankar på att vara neutral mot Sd, men jag reagerade direkt på att det i princip bara var Kvällsposten som skrev om händelsen, fram tills han tagit timeouten, och konstaterade att det inte alls skulle hänt samma sak om det varit en person från ett annat parti, i synnerhet inte när vi talar om en riksdagsledamot: http://alltidrottalltidratt.blogspot.com/2011/02/ledande-sverigedemokrat-i-fyllecell.html
Det borde vara en större nyhet än den jag hörde på riksradion tidigt på morgonen att pendeltrafiken i Stockholm var gravt påverkad av vädret, som passat bättre i lokalradion där (annat var det sen när även rikstrafiken blev påverkad av vädret ett antal timmar senare)
Jocke, den granskning som sker är valhänt. Ta till exempel affären Vogel - du känner säkert gubben, han är ju från dina trakter. Det torde länge ha varit känt att gubben är något slags rashatare - det är ju inte direkt första gången han skickar rasistiska e-postmeddelanden. Jag fick själv en bunte i december 2009.
Alla partier bör granskas på lika basis, dvs utifrån sina svagaste punkter. I SD:s fall är det naturligtvis rasismen i partiet.
Jerker, jag tycker inte att de jämförbara fallen skiljer sig från detta.
Det finns ju en undersökning på området och där kom man fram till:
"En annan dramatisk avvikelse är också intressant att notera. Sverigedemokraterna tigs konsekvent ihjäl i de lokala medierna, men de få gånger partiet och dess representanter framträder i artiklar och inslag är det oftast med en negativ inramning. Sverigedemokraterna var inte bara isolerade av andra partier, de var också klart negativt särbehandlade av medierna de få gånger de över huvud taget uppmärksammades."
http://www.dn.se/debatt/valbevakning-i-lokala-medier-ett-forraderi-mot-demokratin
Mats Bergstrand har också skrivit klokt om medias "beröringsskräck" och "aktörsiver" gentemot SD:
http://www.dn.se/ledare/bakom-debatten/nyhetens-kaliber-
Jag vet inte vad du inbillar dig att den där artikeln har att säga om dagens situation, Lars. En fyra år gammal studie av lokal valbevakning, genomförd innan SD slagit igenom och dessutom i landsändar (förutom Helsingborg) där SD var ett närmast icke-existerande parti i valet innan (2002). Den har naturligtvis inget med Petzällaffären att göra.
Den visar alltså hur SD behandlas i media, vilket bekräftas av tungviktaren Mats Strandberg. Linjen har varit "tig ihjäl" eller "sätt dit". Och apropå granskning av partiet så finns det nog inget parti som granskas så ingående som SD. Det finns en "forskningsstiftelse" (Expo) som lever på att gräva fram skit om t ex SD:s kandidater, vilket sedan slås upp i media inför varje val. Inte helt negativt för SD; det har säkerligen hjälpt partiet med renhållningen. Varför Petzälls fylla givit upphov till denna debatt kan man fråga sig. Vill man se en Se och Hör-utveckling bland mer seriös media, där granskning av sakpolitik får stå tillbaka för rapportering om politikers personliga tillkortakommanden?
Vi är överens i huvudfrågan - att svenska medier tenderar att betrakta SD som ett fenomen och inte som makthavare. Sedan är det alltid vanskligt med hypotetiska jämförelser. Guteland är t ex mycket mer känd än Petzäll, vilket i sig påverkar nyhetsvärderingen. De tre SSU:arna som du nämner var å andra sidan inte kända, satt inte i riksdagen och var inte ordförande för ungdomsförbundet. Blir intressant att ta del av Kent Asps mediestudier av 2010 års valrörelser.
@Ulf, visst, vi är mer överens än oense. När det gäller SSU:arna så skedde mig veterligen ingen namnpublicering. I fallet Svedberg publicerade vissa medier namn och andra inte. Petzäll har namngivits överallt. Skillnaden torde väl mest ha med Petzälls mer framträdande post att göra.
@Lars, jo, och det verkar ju finnas rätt mycket skit att gräva fram. Du har rätt, SD borde tacka Expo! http://stardustsblogg.blogspot.com/2011/02/sd-borde-tacka-expo.html
Personligen tycker jag att medierna borde vara mer försiktiga med namnpubliceringar vid "fylleskandaler" - se min bloggpost om "Ett annat fall av politikerfylla", som länkas ovan.
En liten not om Jimmy Åkesson på färjan. Han bad om ursäkt för att ha varit med då "Olof Palme gick på Bio" sjöngs i SVT Debatt. Det var också märkligt att han då inte visste mer om den makabra snapsvisans historia.
Mattias på NEO sjöng den redan på MUF´s valupptakt 1991.
http://www.metrobloggen.se/jsp/public/permalink.jsp?article=19.8530609
Skicka en kommentar