Droger väcker känslor

Två drogpolitiska frågor är aktuella just nu. Den första är den evighetslånga sprutbytesfrågan. Härom veckan meddelades att socialnämnden i Stockholms stad nu tagit ställning för sprutbyte. Samtliga partier utom Moderaterna uttryckte sitt stöd för införandet av en sprutbytesverksamhet i staden. Beskedet ger en viktig fingervisning om hur det slutliga beslutet i fullmäktige kommer att bli.

Men sprutbytesmotståndarna ger naturligtvis inte upp. Idag publicerar ett antal läkare och politiker en debattartikel i Svenska Dagbladet, där de - återigen - ifrågasätter det vetenskapliga stödet för åtgärden. Det är en artikeln full av lögner och feltolkningar, vilket LUF-ordföranden Adam Cwejman visar. Min uppfattning i frågan är densamma som när jag kritiserade Birgitta Rydberg härom året. (Dessbättre har dock Rydberg ändrat uppfattning. Se även denna bloggpost, där jag reder ut en del av oklarheterna kring forskningsstöd kontra "evidens".)

Update! Här är även ett bra bemötande av Magnus Callmyr.

Den andra drogpolitiska frågan handlar om det svenska snuset i EU. Sverige har länge försökt sitta på två stolar samtidigt i denna fråga. Det har funnits en konflikt mellan de som ser snuset som en handelsvara som bör kunna exporteras fritt till resten av EU och de som ser den som en beroendeframkallande drog vars användning bör begränsas.

Det hela kompliceras av att Socialdepartementet inom Sverige har som officiellt mål att begränsa snusansvändningen. Jag skrev om den närmast strattretande dubbelmoralen i Expressen i höstas.

Nu tycks frågan ha nått en "lösning", genom att den snuspositiva handelslinjen vunnit. Socialminister Göran Hägglund har därmed kommit ut som handelsman i snus, en vara han saluför med hjälp av harm reduction-argument. Jo, det är faktiskt sant. Birgitta Rydberg påpekar det märkliga i situationen i en Newsmill-artkel.

Själv står jag även i denna fråga fast vid min tidigare uppfattning: den svenska linjen är ologisk och märklig. Vi måste bestämma oss för vilken stol vi ska sitta på. Vi kan inte ha som mål att begränsa snusandet i Sverige, samtidigt som vi vill öka det i EU. Och att argumentera för snusexport med hjälp av harm reduction-argument blir nästan komiskt med tanke på hur snara man brukar vara att avfärda sådana argument i narkotikadebatten.