En liberal ur tiden

Jag läser i morgontidningen att Torbjörn Vallinder har avlidit, 85 år gammal. Torbjörn var min rumsgranne när jag började som doktorand på statsvetenskapliga institutionen i Lund 1998. Han var docent och en av landets främsta experter på tryckfrihet. Dessutom var han liberal och beundrade Herbert Tingsten över allt annat. Åtminstone var det intrycket vi unga doktorander fick. Nästan allt Torbjörn skrev - han var fortfarande produktiv då, vid 73 års ålder - handlade om Tingsten eller tryckfrihet.

Jag minns Torbjörn Vallinder som en vänlig och välkomnande man, som gärna bytte några ord med oss i den (då) unga generationen. Men han kunde också bli uppretad, särskilt om det handlade om liberalism. En gång vid ett seminarium skällde han ut debattören Johan Norberg för en bok han skrivit, det måste ha varit Den svenska liberalismens historia (1998). Torbjörn hade uppskattat Norbergs tidigare bok om Vilhem Moberg (en annan av Torbjörns hjältar), men den nya boken föll honom inte i smaken. Det berättade han gärna för Norberg.

Ett av mina roligaste minnen från institutionen var när jag, precis inflyttad i mitt doktorandrum, hör konstiga ljud från rummet bredvid. Jag funderar en stund - det låter bestämt som om någon sänder morse? Efter ett par minuter blir nyfikenheten för starkt, jag måste undersöka vad det är. Där sitter Torbjörn och hamrar frenetiskt på en gammal mekanisk skrivmaskin! Förmodligen var det ett anekdotsprängt antologikapitel om Tingsten han höll på att förfärdiga, för Torbjörns entusiasm märktes tydligt på nedslagsfrekvensen.



Det var mitt första möte med Torbjörn Vallinder. Han hade ingen dator. Kanske berodde det på att datorer fortfarande var relativa nymodigheter då, 1998. Men jag tror mest att det berodde på att Torbjörn var av den gamla skolan. Skrivmaskinen fungerade ju, varför byta? Han satt på en gammal skrivbordsstol som såg ut att datera från 1960-talet. Det var säkert monumentalt obekväm, men det fungerade ju fortfarande.