tisdag 15 februari 2011

En förvirrad och obehaglig debatt

Härom dagen publicerade statsvetaren Andreas Johansson Heinö ett intressant blogginlägg, Vad är multikulturalism?, där han försökte bringa reda i debatten om detta begrepp. Ett problem som leder till mycket förvirring är att debattörer ofta talar om olika saker. Johansson Heinö urskiljer tre olika användningar av begreppet mångkultur/mångkulturalism:

* En normativ betydelse - mångkulturalism som en idé om hur samhället bör vara organiserat,

* En första deskriptiv betydelse - mångkultur som ett mått på den kulturella pluralismen i ett samhälle samt slutligen

* En andra deskriptiv betydelse - mångkultur som klassificering av en viss policy eller lagstiftning.

Johansson Heinö nämner exempel på dessa olika betydelser, och beskriver också hur förvirring uppstår när debattörer talar förbi varandra, eftersom de talar om olika saker.

Ett belysande exempel på denna förvirring är några aktuella artiklar på Newsmill. Härom dagen publicerade den moderate riksdagsledamoten Hanif Bali en artikel med rubriken Begrav multikulturalismen en gång för alla.


Hanif Bali, M.

Det är ett rörigt och raljant inlägg där Bali blandar nedsättande uttryck ("multikulti") med fria marknaden-jargong. Här är ett par exempel:
/Multikulti/ bygger på att förvränga den fria marknad av värderingar där åsikter och yttringar konkurrerar mot varandra. Istället försöker man med politik bevara samtliga kulturer, vilket leder till att önskvärda liberala värderingar som frihet och individualism inte får konkurrera mot icke önskvärda värderingar som förtryck och hederskultur.

Våra frihetliga värderingar som yttrandefrihet och allas lika rätt är grunden till det svenska samhället och dessa värderingar tilläts under upplysningen att konkurrera mot trångsynthet, religiös dogmatism och förtryck. Det är så vi i Sverige tidigare vann det idémässiga kriget mot despoter och påvar.
Man kan naturligtvis skoja om Balis pretentiösa lilla artikel. Den är knappast något tungt vägande argument mot mångkulturalismen, och Balis verklighetsbeskrivningar framstår som tämligen diskutabla. Men samtidigt är det uppenbart att han talar om mångkultur som ideologi, alltså i normativ bemärkelse, och att han kritiserar mångkultur som statlig policy. Av artikeln kan man inte avgöra vad Bali anser om kulturell pluralism, förutom att hans tal om ett slags idéernas marknad tyder på att han förespråkar fri konkurrens mellan olika kulturella uttryck.

Det avhåller dock inte Basar Gerecci, engagemangsguide i Rinkeby Folkets hus och sociologistudent, från att beskylla Bali för att vara öppet rasistisk.


Basar Gerecci.

I artikeln Hanif Bali och nya Moderaterna hoppar på vågen av kulturrasism skriver Gerecci:
Hela integrationsdebatten har vridits långt högerut, som en tragisk men logisk följd av att drygt 5% av Sveriges befolkning numera öppet skriver under på rasismens budord. Bakom det skenheligt fria och harmlösa proklamerandet av "mångkulturens misslyckande" ligger stark rasistisk drivkraft. En drivkraft som Moderaterna nu alltså ställer sig bakom.
Bali ger uttryck för "kulturellt högmod", dundrar Gerecci.
I författarens världsuppfattning ligger en falsk tro om den svenska kulturens överlägsenhet och en omvärldssyn som bygger på extrem arrogans. En verklighetsuppfattning som har sina rötter i kolonialismen, rötter som uppenbarligen gräver djupare än den humanism och frihet som Hanif och hans partikollegor säger sig företräda.
Balis och Gereccis artiklar för naturligtvis inte den här viktiga debatten framåt. Men där Balis artikel är oklar och svagt argumenterad, där är Gereccis artikel oförskämd och nedrig. Gerecci låtsas - eller tror på allvar, jag vet inte vilket som är värst - att Bali är motståndare till kulturell pluralism, alltså mångkultur i deskriptiv bemärkelse. De hårdragna slutsatser han därvid framför framstår närmast som en sorts förtal.

Fy för ett sådant debattklimat, säger jag. Istället vill jag rekommendera ett par utmärkta artiklar, skrivna av två av mina kolleger på Malmö högskola. Pernilla Ouis skriver i Axess under rubriken Både högern och vänstern har fel, finns här. I Sociologisk forskning (nr 3, 2006) publicerade Ola Fransson om en knivskarp kritik av begreppen "strukturell diskriminering" och "strukturell rasism" i artikeln Så blev vi alla rasister (tyvärr ej på nätet, men väl värd att leta upp på ett bibliotek).

Update: Isobel Hadley-Kamptz har redan skrivit klokt på samma tema i Expressen. Kan inte Isobel och Johannes Forssberg starta en egen tidning? Jag skulle teckna mig för en prenumeration på stört.

10 kommentarer:

Niclas Kuoppa sa...

Har han någon kommentar till Per Wirténs Arena-artikel?
http://www.tidskriftenarena.se/index.php?sid=5&pid=92&tid=4900

Han kommenterar David Cameron
http://www.perwirten.se/2011/02/cameron-ocksa?blogtexttype=1

Anonym sa...

Isobel H-K, Johannes F och Du borde starta en egen tidning! Jag skulle ge prenumerationer till mig själv och alla jag känner!
Emil

Stardust sa...

Niclas, jag tycker att Per Wirtén fick rätt ordentligt med bank av Demirbag Steen och Bauhn i Sydsvenskan. Artikeln i Arena är ju mest en remake på den kritik han presenterade där.

Emil - tack :-)

hannes sa...

Jag tycker Johansson Heinö helt misslyckas med att reda ut begreppen i försöket att skilja på multikulturalism, multikultur och mångkultur. Framförallt känner jag det som att vi snöar in i SD:s tankegångar. Är det multikulturalismen, multikulturen eller mångkulturen det är fel på?

När det absolut största problemet är folks monokulturella fördomar. Men plötsligt har vi börjat svansa efter SD och anammat deras problemformulering.

Att begreppen är förvirrande (och ett ickesvar på ett ickeproblem) blir tydligt när du av misstag inte lyckas återge Johansson Heninös distinktion mellan mångkultur och multikultur. Du skriver om mångkultur i två deskriptiva betydelser, medan Johansson Heinö skriver om mångkultur i en deskriptiv betydelse, och multikultur i en deskriptiv betydelse. Det förefaller inte vara ett skrivfel, eftersom du skriver "en första... en andra..."

Stardust sa...

@Hannes. Du har rätt i att jag inte återger begreppet rätt, men innebörden torde vara densamma, eller?

Annars förstår jag inte riktigt vad du menar, är jag rädd. På vilket sätt har jag "svansat efter SD"? Jag har ju tidigare skrivit en del om just det problemet: http://www.dn.se/debatt/ledande-politiker-har-naiv-syn-pa-sverigedemokraterna

Stardust sa...

@Hannes. Och om du tycker att Andreas misslyckas att reda ut begreppen så får du gärna göra ett bättre försök själv.

hannes sa...

@stardust, jag tycker att själva utredningen är att snöa in på fel "problem". Utredningen har inte misslyckats, utredningen i sig är misslyckandet. Att den dessutom är så virrig att den inte går att återge utan "fel" tycker jag talar sitt tydliga språk.

Stardust sa...

Det där får du utveckla. Vilken utredning? Vad menar du? Vad är rätt problem?

Jan Wiklund sa...

När folk missförstår kan det vara både avsändaren och mottagaren som tänker luddigt, avsiktligt eller oavsiktligt. Eller förstås både och.

Ett enklare sätt att uttrycka det på torde vara att
- ja, folk har olika bakgrund
- ja, detta är oundvikligt, alternativet är Nordkorea
- ja, detta leder ibland till kommunikationsstörningar
- ok, då får vi göra något åt detta, och se till att de olika bakgrunderna skapar så lite kommunikationsstörningar som möjligt. T.ex. genom att bekämpa varje slag av murbyggande.

Sen kan man diskutera hur man gör praktiskt. Bland Stockholms hantverkare för 150 år sen drog man slutsatsen att de ganska stora kulturskillnaderna mellan dem själva och invandrade bonddrängar och torpare från Småland, Dalarna och Norrland lättast avhjälptes med att de senare drogs in i stockholmarnas fackföreningar. Kanske något att ta efter?

Niclas Kuoppa sa...

Kolla in bland kommentarerna till Per W senaste inlägg om multikultidebatten.
http://dagensarena.se/ledare/mangkulturalismen-behovs/

Om det inte är någon som kör med falsk flagg så tycks det vara statsvetaren Jon Pierre och Juan Fonseca i kommentatorsfältet. Inte mycket till det en del journalister kallar för "pissränna" där inte.

Pierre tar upp debatten i Australien. Själv funderar jag på Indonesien efter Suhartos fall. Och Erik Åsard jämför i "Den sårbara supermakten" debatten i USA och Sverige.