"Stupstock" eller "omförsäkring"?

Arbetsförmedlingen (AF) och Försäkringskassan (FK) har publicerat en ny uppföljning av hur det gått för de 12 600 personer som påbörjade Arbetslivsintroduktion hos AF efter att de tvingades lämna sjukförsäkringen vid årsskiftet.

Resultaten debatterades i gårdagens Aktuellt, där socialförsäkringsminister Christina Husmark Pehrsson (M) mötte Veronica Palm (S), vice ordförande i Riksdagens socialförsäkringsutskott. Föga förvånande var det diametralt olika värderingar de båda kombattanterna gjorde av reformen. Husmark Pehrsson menade att 60 % framgångsrikt lyckats lämna sjukförsäkringen, medan Palm talade om hur stupstocken gjort individuella bedömningar omöjliga.


Se debatten här.

Men hur bör man egentligen bedöma förändringen? Är reformen en framgång eller ett misslyckande? De viktigaste resultaten är följande:

* Endast 370 personer - färre än 3 procent av de 12 600 - hade i slutet av maj lämnat Arbetslivsintroduktionen för nya anställningar (tillsvidareanställningar eller tillfälliga dito)

* Ytterligare omkring 1 400 personer var i någon form av annat arbete, t.ex. lönebidragsanställning, i slutet av maj.

* Av dessa drygt 1 800 som jobbade i slutet av maj har sedan dess 300 återvänt till sjukförsäkringen under de senaste två månaderna.

* Sammanlagt har alltså runt 1 500 personer - knappt 12 procent av de ursprungliga 12 600 - någon form av arbete idag, drygt ett halvår efter att de lämnade sjukförsäkringen.

* I mitten av juni hade omkring 6 000 personer - alltså nästan hälften av de 12 600 - åter ansökt om sjuk- eller rehabiliteringspenning. Knappt 3 500 av dessa hade fått ersättning från FK i april och/eller maj.

* Resterande personer var kvar hos AF, antingen i någon form av program med aktivitetsstöd, inskrivna utan aktiva insatser eller som arbetssökande.

Till dessa 12 600 personer ska läggas ytterligare runt 1 800 personer, som lämnade sjukförsäkringen utan att vare sig FK eller AF visste var de tog vägen. Denna grupp har jag tagit upp tidigare här på bloggen, i samband med att Kjell Rautio från TCO och jag riktade hård kritik mot Försäkringskassan för att dragit långtgående - och för regeringen starkt positiva - slutsatser av en helt undermålig uppföljning av hur det gått för gruppen (se tidigare inlägg här och här)

För att värdera resultaten behöver man ta i beaktande ytterligare några viktiga omständigheter:

1. En minoritet av de som lämnade sjukförsäkringen var sjukskrivna på deltid, och arbetade följaktligen redan innan de tvingades ut ur sjukförsäkringen. För att man ska kunna värdera resultaten räcker det inte med enkla siffror över hur många som jobbar eller inte jobbar; man behöver veta hur deras arbetstid har förändrats.

2. De positiva effekterna - att personer kommit i arbete eller klarar att vara jobbsökande - måste vägas mot de negativa effekter som drabbar andra personer, t.ex. i form av försörjningssvårigheter (minst 10 procent av de 1 800 som saknade kontakt med AF eller FK - sannolikt betydligtfler - tvingades leva på anhöriga, sparade pengar eller socialbidrag), försämrad hälsosituation, ångest och oro.

3. Många av de som flyttades över till AF hade i själva verket redan kontakt med myndigheten. Enligt Försäkringskassans personaltidning Dagens Socialförsäkring omfattades mer än 40 procent av de utförsäkrade som skrevs in vid AF sedan tidigare av AF:s åtgärder eller av den rehabiliteringssamverkan som AF och FK gemensamt bedrivit sedan 2003 (DS, se sid. 4).

4. Slutligen måste man också fundera på om de positiva effekterna hade kunnat uppnås på något annat sätt än genom att schablonmässigt tvinga de sjukskrivna att lämna sjukförsäkringen och hänvisa dem till AF. Hade man t.ex. kunnat arbeta med någon form av positiva drivkrafter för att pröva att återinträda på arbetsmarknaden?

Slutligen ett råd till de journalister som planerar att rapportera om dessa resultat: Nöj er inte med att intervjua politiker och chefspersoner på FK och AF! Tala även med representanter för de anställda som arbetar praktiskt med de "omförsäkrade", alltså handläggarna på AF och FK. Dessa organiseras av fackförbundet ST. ST är en part som hittills fått mycket liten uppmärksamhet i den här debatten.

Min erfarenhet, efter många föredrag om min bok Kampen om sjukfrånvaron, är att frontlinjebyråkraterna, alltså personalen "på golvet", gör en annan och mindre positiv värdering av det sista steget i rehabiliteringskedjan än vad exempelvis FK:s Stig Orustfjord gör.


Stig Orustfjord, överdirektör på Försäkrings-
kassan - snart generaldirektör?

För övrigt skulle det väl knappast förvåna någon om Orustfjord utsågs till ny generaldirektör på FK efter drygt 66-åriga Adriana Lender. Törs man i så fall gissa att en sådan utnämning sker före valet?

Corren DN1 DN2 Mattias Lundbäck Rapport SR ST SvD SVT1 SVT2 SVT3