måndag 4 januari 2010

En kommentar till Stig-Björn Ljunggren

Den fristående statsvetaren Stig-Björn Ljunggren kritiserade i Piteå-Tidningen mina resonemang om orsakerna till SD:s opinionsframgångar. Mitt argument var att alla partier, och särskilt små enfrågepartier, gynnas av att "deras" frågor diskuteras. Detta är ett argument som har gediget stöd i forskningen om partier, val och politisk kommunikation, och jag exemplifierade resonemanget med att mobiliseringen i invandringsfrågan hade gynnat Ny demokrati 1991 och Folkpartiet 2002 - de två partier som vid dessa tillfällen hade störst utsikter att kunna dra till sig främlingsfientliga och invandringskritiska röster.

Ljunggren kritiserar mitt resonemang genom att hävda att valet 1991 inte alls handlade om invandringen; istället hävdar han att det var ett miljöval, och att detta rimmar illa med att Miljöpartiet faktiskt åkte ur riksdagen. På ytan ter sig detta som en rimlig invändning, men ser man till SCB:s statistik framgår det att Ljunggren rycker saker ur sitt sammanhang.

Ljunggren har visserligen rätt i att miljön var den fråga som rankades som "viktig" av flest väljare - 25 procent - tätt följt av sysselsättning (23), välfärd (22), pensioner (20), ekonomi (20) etc. - men det mest slående är att miljöfrågan tappade stort i förhållande till valet 1988 (som verkligen var ett miljöval!).

I valet 1988, "sälvalet" för dem som minns det, uppgav hela 46 procent av väljarna att de rankade miljön som en viktig fråga. Miljöpartiet seglade in i riksdagen, som det första nya partiet sedan den allmänna rösträtten infördes 1921 (då kommunisterna, föregångarna till dagens vänsterparti, gjorde entré).


Uppmärksamheten kring "säldöden"
bidrog till att Miljöpartiet 1988
tog plats i riksdagen.


Men i valet 1991 hade andelen som ansåg att miljön var en viktig fråga alltså sjunkit till 25 procent. Att Miljöpartiet, ett nytt och oetablerat riksdagsparti, gick tillbaka är inte så konstigt under de omständigheterna.

Ljunggren hävdar också att Ny demokrati inte var ett öppet främlingsfientligt parti, utan att de framför allt var system- och skattekritiska populister. Det kan vara som det vill med den saken, men att partiet var smygrasistiskt och spelade på främlingsfientliga strömningar är helt uppenbart för alla som var med och minns valkampanjen.

3 kommentarer:

Stig-Björn Ljunggren sa...

Det är bra att vi är överens om att en högt rankad fråga av väljarna inte automatiskt leder till att den sorts parti blir gynnade. Och om du tittar på Ny Demokratis program så ser du också komplexiteten i din frågeställning. De hade många strängar på sin lyra. Fö undrar jag om du skiljer på "främlingsfientlighet" och kritik mot invandring? Det går ju att motsätta sig en generös invandrings- och flyktingpolitik av strategiska skäl - av rädsla för att det ska göda xenofobi hos väljarna .......
Slutligen kommenterar du inte principfrågan, utan taktiserar bara. Hur ska en demokrati fungera? Ska vi ha öppet för samtal om allt, även det besvärliga?
I det långa loppet tror jag mer på öppenhet.
Vi ska inte glömma att SD kommit till den position de nu är - vid tröskeln till riksdagen - efter ett årtionde av försök att tiga ihjäl dem. De etablerade partierna och medierna har försökt slippa besvärliga multikultifrågor på dagordningen. Ändå är SD på väg att etablera sig som en politisk kraft i Sverige.

Stardust sa...

Tack för svar!

Nejdå, jag taktiserar inte bara, jag anser förvisso att integrationen är en viktig fråga som bör diskuteras. Jag har aldrig påstått något annat. Det jag skrev i min artikel, om du läser den igen, var att de etablerade partierna borde avhålla sig från att göra integrationen till en viktig fråga i valrörelsen - förutsatt att man vill hålla SD utanför riksdagen (vilket såklart är min premiss; jag menar att ASD är ett obehagligt, populistiskt och antidemokratiskt parti). Som du självklart vet kan inte alla frågor diskuteras under en valrörelse, och det ingår i valdemokratins spelregler att dagordningen sätts av partier och medier i samspel.

Jag anser att integrationen borde göras till föremål för en klassist, parlamentarisk utredning efter valet - inte en sån riggad sak som den utredning Kamali ledde.

Självklart bör man också skilja på främlingsfientlighet och kritik mot invandrings- och integrationspolitiken.

Nu när du ändå är här kan jag passa på att fråga på vilka grunder du ifrågasatte mina resonemang. Som jag kan bedöma det enbart på ideologiska grunder, för forskningsläget torde väl vara tämligen klart - att partier gynnas av att "deras" frågor diskuteras i valrörelsen - eller har du en annan åsikt? Vad grundar du i så fall den på?

Stardust sa...

En sak till: jag inser givetvis att Ny demokrati hade fler strängar på sin lyra än enbart smygrasism; de var skattekritiska och allmänna populister också. Skattefrågorna var relativt högt rankade i valrörelsen 1991, liksom invandringsfrågan (jämfört med samtliga övriga val som SCB har i sin statistik, förutom 2002).