Idag publicerar medieforskaren
Kent Asp sin årliga analys av tidningarnas valbevakning på
Dagens Nyheters debattsida. Asp är professor vid
Institutet för journalistik, medier och kommunikation vid Göteborgs universitet. Han har följt inte mindre än tio svenska valrörelser i medierna. Att han publicerar delar av resultaten från årets analys redan idag - dagen före valet - beror förmodligen på att de är ganska sensationella.
Professor Kent Asp.Jag ska analysera resultaten i två längre bloggposter; denna fokuserar på de mer generella mönstren och deras tänkbara effekter, medan nästa fokuserar på bevakningen i den tidning som mest av alla skiljer ut sig:
Expressen.
Kent Asp konstaterar, med utgångspunkt i sin tidigare forskning, att mediebilden alltid tenderar att gynna något eller några partier, medan andra missgynnas. Vilka partierna är skiljer sig dock från val till val, och det finns inga systematiska historiska mönster, exempelvis att Socialdemokraterna skulle missgynnas i borgerliga medier eller vice versa. I 2006 års val gynnades
Fredrik Reinfeldt och Moderaterna, medan
Göran Persson och Socialdemokraterna missgynnades. I valet 2002 var tendensen den omvända: Perssons Socialdemokrater gynnades, medan
Bo Lundgrens Moderater missgynnades.
Mediebilden av partierna påverkar enligt medieforskningen deras framgångar och motgångar i valet. Mediebilden bestäms dock inte av journalisterna ensamma - den växer fram i ett dynamiskt samspel med partierna, där partipolitiska strategier och mediernas arbete påverkar varandra.
I årets bevakning finns inga skillnader i de båda blockens totala exponering - de har uppmärksammats lika mycket, skriver Asp. Men det finns klara skillnader i hur denna exponering tagit sig uttryck. Andelen negativt vinklade artiklar har varit avsevärt större för de rödgröna än för alliansen. Ser man mer specifikt på hur statsministerkandidaterna har framställts är tendensen solklar: andelen negativa artiklar om
Mona Sahlin är nästan dubbelt så stor som om Fredrik Reinfeldt.
Den enda tidning som haft en balanserad bild av alternativen - i bemärkelsen lika mycket negativt om båda - är
Aftonbladet.
Göteborgs-Posten har också haft en balanserad bevakning av blocken, men haft en starkt negativ tendens till Mona Sahlin. Procentsatser framgår av tabellen nedan (klicka på tabellen så blir den större).
Medie-bias av det slag som uppvisas i tabellen har en klar påverkan på blockens chanser i valet, så mycket är klart. Medieforskaren
Jesper Strömbäck, professor i journalistik och offentlig kommunikation vid Mittuniversitetet, har vid flera tillfällen skrivit om detta på sin utmärkta blogg. Eftersom medierna är medborgarnas viktigaste informationskälla är det naturligt att det finns ett tydligt samband mellan mediebilden och valresultatet, menar Strömbäck. I en belysande
bloggpost i juni skrev han:
Det har nu nått en punkt där en dominerande berättelse håller på att växa fram, vars kärna är att i första hand Mona Sahlin och socialdemokraterna är förlorare – och därmed indirekt också de rödgröna – medan i första hand Fredrik Reinfeldt och moderaterna är vinnare – och därmed även den borgerliga alliansen.
När den här typen av dominerande berättelser har etablerats är det mycket svårt att vända på trenden. Det krävs i regel att något dramatiskt sker, antingen i omvärldsutvecklingen (exempelvis den grekiska ekonomiska krisen) eller i politiken. Det gör situationen mycket svår för socialdemokraterna. Varje ny dålig nyhet stärker den för dem negativa dominerande berättelsen, medan det krävs mer än någon enstaka positiv nyhet för att försvaga den berättelsen.
Det Strömbäck lyfter fram i citatet - Socialdemokraternas negativa trend sedan i maj - är också intressant med tanke på mediernas alltmer tilltagande tendens att betrakta politik som
ett spel ("sport, spel och strategi", säger Strömbäck), vilket gör att sakfrågorna ofta hamnar i skymundan. Strömbäck
bloggade intressant om detta för en dryg månad sedan:
Inom forskningen är det vanligt att skilja mellan olika gestaltningar av politik, där tre vanliga gestaltningar är sakgestaltningar, spelgestaltningar och skandalgestaltningar. Sakgestaltningar av politik innebär i korthet att nyheterna fokuserar på politikens innehåll eller sakliga problem i verkligheten och förslag på hur de kan lösas. Spelgestaltningar av politik innebär i korthet att nyheterna fokuserar på politik som strategier och taktiker för att vinna väljare och fördelar i kampen om makt, på opinionsmätningar och på hur politik bedrivs. Skandalgestaltningar av politik innebär i korthet att nyheterna fokuserar på juridiskt eller moraliskt klandervärda beteenden hos politiker.
Om man utifrån detta studerar den förra valrörelsen [2006] visar forskning att i genomsnitt 49 procent av artiklarna och inslagen i Aftonbladet, Expressen, Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Rapport, Aktuellt och TV4 Nyheterna gestaltade politik som sak, medan 31 procent gestaltade politik som spel och 20 procent som skandal. [...] Forskning visar här tämligen tydligt att ju mer kommersialiserade medierna är, desto mer gestaltar de politik som antingen spel eller skandal, och desto mindre som sak.
Parentetiskt kan nämnas att jag är rätt övertygad om att Strömbäcks nästa undersökning kommer att visa att spelgestalningar har blivit ännu vanligare i den senaste valrörelsen.
Det finns alltså, för att sammanfatta resonemanget, en dynamisk och ganska omedelbar mediepåverkan som innebär att de partier som beskrivs som förlorare i medierna också ofta blir det. Tendensen förstärks kraftigt av mediernas allt mer maniska användande av opinionsundersökningar - små, hastigt hopkomna väljarbarometrar, där journalisterna ofta drar långtgående slutsatser om trender utifrån förändringar som inte är statistiskt säkerställda.
Men det finns också en mer indirekt mediepåverkan. Med hjälp av
dagordningsteorin, en teori som kartlägger masskommunikationens betydelse för allmänhetens föreställningar om olika samhällsfrågor, har medieforskare övertygande kunnat visa att sådana frågor som diskuteras i medierna och den offentliga debatten normalt också blir de som allmänheten anser vara de viktigaste. "Nyhetsmediernas dagordningsfunktion innebär att de påverkar hur viktig en fråga blir och huruvida ett större antal människor verkligen anser det mödan värt att ha en åsikt om en fråga", som medieforskaren Maxwell McCombs en gång uttryckt det.
Relevansen av detta blir tydlig när vi tar en titt på Kent Asps tabell över vilka frågor som medborgarna rankat som viktiga innan valrörelsen och hur stor plats dessa frågor sen har fått i mediernas bevakning.
Av tabellen framgår att vissa frågor rankats högt av både medborgarna och medierna. "Jobben" och "familj/barn" är de tydligaste exemplen. Andra frågor har rankats klart högre av medierna än av medborgarna. "Skatter" är det tydligaste exemplet - bara 6 procent av medborgarna lyfter fram skattefrågan som en viktig fråga, men i medierna får den störst utrymme av alla frågor: 16 procent. Av medieforskningen vet vi att detta med stor sannolikhet leder till att medborgarna påverkas till att tycka att skattefrågan är viktigare än de ansåg tidigare. Den finns en tendens att medborgarnas dagordning närmar sig mediernas.
Detta gynnar de partier som är profilerade och starka i de frågor som står i fokus. När det gäller skatterna alldeles uppenbart den borgerliga alliansen i allmänhet och Moderaterna i synnerhet. Värt att poängtera är dock att fokuseringen på skattefrågorna naturligtvis starkt har påverkats av de politiska partiernas strategier. Att Socialdemokraterna själva valt att lägga så stort fokus på skattesänkningar för pensionärer var sannolikt ett stort misstag från partiets sida.
De rödgröna har troligen också missgynnats av att uppmärksamheten kring "sjukvården" - dit sjukförsäkringen räknas - varit så liten (de senaste dagarna har detta förvisso ändrats).
Av tabellen framgår också att integrationsfrågan fått mycket mer uppmärksamhet än medborgarna tillmätte den i början av valrörelsen. Detta har otvivelaktigt gynnat Sverigedemokraterna. Detsamma gäller alla spekulationer om att SD kan bli vågmåstare efter valet. SD kommer med all sannolikhet att komma in i Riksdagen imorgon. Till stor del är detta alltså mediernas "förtjänst", även om partiets gräsrotsarbete och framgångsrika internetstrategier inte heller får glömmas bort.
Medievalrörelsen har alltså klart gynnat den borgerliga alliansen i den här valrörelsen, och missgynnat de rödgröna. Detta är en bidragade förklaring till de rödgrönas dåliga opinionsläge, men ingalunda den enda förklaringen. Mitt intryck är att rödgröna gjort en sämre valrörelse än alliansen och att man satsat på fel frågor. Rödgröna borde tidigt ha
satsat mycket mer på sjukförsäkringsfrågan och a-kassan, frågor som sätter fokus på alliansens misslyckanden och som ifrågasätter dess regeringsduglighet.
Att man ändå inte gjorde det beror troligen på att Socialdemokraterna var rädda att återigen bli beskrivna som ett "bidragsparti". Den senaste veckans fokus på sjukförsäkringen har dock visat att detta var fel; rödgröna har ägt frågan fullständigt, till följd av alla exempel som uppdagats på hur skoningslöst regelverket kan slå mot svårt sjuka och utsatta människor.
I nästa blogginlägg ska jag diskutera det mest sensationell resultatet i Asps undersökning:
Expressens HATCHOCK mot Mona Sahlin.
Inlägg
