Ljunggren kritiserar mitt resonemang genom att hävda att valet 1991 inte alls handlade om invandringen; istället hävdar han att det var ett miljöval, och att detta rimmar illa med att Miljöpartiet faktiskt åkte ur riksdagen. På ytan ter sig detta som en rimlig invändning, men ser man till SCB:s statistik framgår det att Ljunggren rycker saker ur sitt sammanhang.
Ljunggren har visserligen rätt i att miljön var den fråga som rankades som "viktig" av flest väljare - 25 procent - tätt följt av sysselsättning (23), välfärd (22), pensioner (20), ekonomi (20) etc. - men det mest slående är att miljöfrågan tappade stort i förhållande till valet 1988 (som verkligen var ett miljöval!).
I valet 1988, "sälvalet" för dem som minns det, uppgav hela 46 procent av väljarna att de rankade miljön som en viktig fråga. Miljöpartiet seglade in i riksdagen, som det första nya partiet sedan den allmänna rösträtten infördes 1921 (då kommunisterna, föregångarna till dagens vänsterparti, gjorde entré).
Uppmärksamheten kring "säldöden"
bidrog till att Miljöpartiet 1988
tog plats i riksdagen.
Men i valet 1991 hade andelen som ansåg att miljön var en viktig fråga alltså sjunkit till 25 procent. Att Miljöpartiet, ett nytt och oetablerat riksdagsparti, gick tillbaka är inte så konstigt under de omständigheterna.
Ljunggren hävdar också att Ny demokrati inte var ett öppet främlingsfientligt parti, utan att de framför allt var system- och skattekritiska populister. Det kan vara som det vill med den saken, men att partiet var smygrasistiskt och spelade på främlingsfientliga strömningar är helt uppenbart för alla som var med och minns valkampanjen.
Inlägg
