För någon vecka sedan
föreslog Kristdemokraterna (KD) att statens skulle bidra med stimulansmedel för att införa elektronisk in- och utcheckning i förskolan.
Stämpelklocka på dagis alltså.
Förslaget presenterades dels som ett sätt att minska belastningen på förskolorna, dels som ett slags rättvisereform: föräldrar ska bara behöva betala för den tid de verkligen har barnen på dagis. Så här skrev man på
SvD Brännpunkt:
Fördelarna är flera. Kommunen och förskolan får bättre koll på verksamheten och kan planera den bättre när de kan se exakt vilka barn som varit närvarande vilka tider. Ytterligare en fördel är att man kan koppla avgiften som föräldrarna betalar till faktiskt nyttjad tid. Det är rimligt att man betalar i relation till hur mycket barnomsorg man nyttjar. Om det lönar sig att hämta tidigt är det sannolikt fler som gör det, vilket kan minska trycket på förskolan och ge barnen kortare arbetsdagar.
Förslaget har avfärdats av flertalet kommentatorer och tolkats som ännu ett sätt för KD att föra fram konservativa familjeideal. De föräldrar som har sina barn länge på förskolan gör enligt KD ett dåligt val, och det gäller därför för politikerna att skapa drivkrafter så att föräldrarna kan välja bättre.
Johannes Forssberg formulerade det vasst på
Expressens ledarsida:
Att nu hela 83 procent av Sveriges 1-5 åringar går på förskola beror enligt Kristdemokraternas familjepolitiska grupp på att "föräldrar matats med uppfattningen att de är otillräckliga för sina små barn". Det är en spännande teori, som för tankarna till skräckfilm. Att människor hjärntvättas till att mot sin egentliga vilja lämna ifrån sig barnen till Stora Stygga Dagis. Men förklaringen är, hemskt ledsen kristdemokrater, mycket enklare: Folk gillar verkligen förskolan.
Förslaget har också kritiserats för att ha orättvisa fördelningspolitiska effekter. Forssberg igen:
Välbeställda föräldrar som ordnar barnhämtning med RUT-avdrag, eller har flexibla arbetstider, kan då få någon extra hundralapp som knappast är värd krånglet. Ensamstående mödrar som inte kan komma ifrån tvingas betala extra och får dessutom ett skamstraff genom att pekas ut som dåliga föräldrar.
Själv vill jag komplettera kritiken med en forskningsbaserad reflektion. Alla, både KD och förslagets kritiker, verkar utgå från att in- och utcheckning skulle leda till minskat dagisutnyttjande. Men det är inte alls så säkert. En en studie som blev mycket omtalad när den kom för tio år sedan, "
A Fine Is A Price", redovisade
Uri Gneezy (Israel) och
Aldo Rustichini (Nederländerna) effekterna av ett system med "böter" för föräldrar som hämtade sina barn för sent från förskolan.
Utgångspunkten för studien var att många föräldrar kom en smula för sent när de skulle hämta barnen. Frågan var om man kunde förhindra detta oskick genom att införa en mindre avgift för dessa föräldrar. Forskarna kunde dock visa att resultatet blev det omvända: andelen föräldrar som hämtade för sent
ökade som en följd av bötessystemet.
Resultatet kan tolkas som att det initialt finns sociala normer som säger att man inte ska ha barnen för länge på dagis (alla som har barn i förskoleåldern vet vad jag menar). Denna norm verkar återhållande på dagisutnyttjandet och gör att många föräldrar försöker hämta så tidigt som möjligt. De sena föräldrarna är "normbrytare".
När bötessystemet infördes innebar det att normsystemet förändrades. Det blev plötsligt en acceptabel möjlighet att komma för sent - man betalade ju för det! "A Fine Is A Price", bötesbeloppet är den kostnad man betalar för att få hämta senare.
Utifrån Gneezys och Rustichinis studie är det inte alls säkert att KD:s förslag skulle leda till minskat dagisutnyttjande. Kanske skulle det snarare få motsatt effekt?
Inlägg
