Den nedanstående artikeln skrev jag ursprungligen till Metadonpatientföreningens hemsida, för många år sedan, innan jag började blogga. Eftersom myten om metadonets tyska ursprung åter börjat spridas, både i sociala medier och i tidningar , tidskrifter och böcker, så passar det bra att lägga ut artikeln här. Tack till Conny Höjd som letade upp den i sitt arkiv!
Sanningen är att metadon ursprungligen syntetiserades av de tyska forskarna Max Bockmühl och Gustav Erhart, som var anställda vid den kända tyska kemikoncernen IG Farben (Farbweke Hoechst, Frankfurt am Maim). Bockmühl och Erhart tog under flera år fram ett stort antal olika preparat, varav metadon var ett. Metadonpatentet, ”Hoechst 10820”, lämnades in till det tyska patentverket 1939, alltså samma år som Tyskland anföll Polen. Forskningen hade dock inget samband med krigsförberedelserna, utan hade inletts redan i början av 1920-talet. Målet var att ta fram ett smärtstillande läkemedel som skulle vara enkelt att använda vid operationer, men som samtidigt skulle ha lägre beroendepotential än morfin.
Ett vanligt påstående – som jag själv dessvärre har fört vidare, i min bok Metadon på liv och död (2005) – är att metadon skulle ha kommit till stor användning under kriget, efter att tyskarna blivit avstängda från opiumtillförseln. Sannolikt är detta dock i bästa fall en sanning med mycket modifikation; kliniska tester med Hoechst 10820 startade inte förrän 1942, och i samma veva fick den tyska krigsmakten (Wehrmacht) tillgång till preparatet under kodnamnet ”Amidon”. Det finns dock inga handfasta bevis för att Wehrmacht skulle ha producerat eller använt preparatet i några större kvantiteter.
Efter kriget lade den amerikanska läkemedelsjätten Eli Lilly beslag på ett antal tyska patent, däribland Hoechst 10820. År 1947 lanserades detta som ett nytt smärtstillande läkemedel under varunamnet ”Dolophine”, vilket sannolikt är en kombination av de latinska orden dolor (smärta) och finis (slut). Metadon förekommer faktiskt fortfarande under denna varubeteckning. Namnet metadon (methadone) fick preparatet en kort tid därefter, när produktion inleddes av Mallinckrodt Pharmaceuticals.
Under 1950-talet började metadon användas inom narkomanvården, ursprungligen för avgiftning av heroinmissbrukare. Metoder för detta utvecklades vid Addiction Research Center i Lexington, Kentucky. Därefter dröjde det ytterligare ett antal år, till mitten av 1960-talet, innan metoden att långtidsbehandla heroinister med metadon utarbetades av Vincent Dole och hans partner Marie Nyswander. Dole och Nyswander var båda var verksamma vid Rockefeller University i New York. Den första vetenskapliga studien av metadonbehandling publicerades 1965. Därefter spreds behandlingsformen snabbt, både i New York och till övriga USA.
På 1970-talet spreds myten om det nazistiska ursprunget både bland amerikanska metadonmotståndare och bland metadonpatienter. Grunden till myten var varunamnet Dolophine; enligt ryktet hade metadon hetat så i Tyskland, och namnet skulle ha varit en ärebetygelse åt Hitler. Vissa menade till och med att preparatet hade hetat ”Adolphine”. Som vi har sett ovan är detta alltså helt fel.
En särskilt felaktig version av myten spreds faktiskt av svenska metadonmotståndare under 1970-talet. I ett radioprogram beskrev till exempel en lindrigt påläst person metadon som ”en uppfinning av Adolf Hitler som hade köpts upp av den amerikanske miljonären Rockefeller, och som nu användes av honom för att utrota den svarta rasen i Harlem, New York”. Detta uttalande utgör som synes en närmast skrattretande vrångbild av metadonets och metadonbehandlingens bakgrundshistoria.
Källa: Ralf Gerlach (2004).”A Brief Overview on the Discovery of Methadone”.
Inlägg
4 kommentarer:
Men riktigt så enkelt är det faktiskt inte. IG Farben var inte vilket företag som helst. Det var under 20 och 30-talen Tysklands största. Dess ledning samarbetade under nazitiden aktivt med regimen. De tog även fram gasen Zyklon B som användes i koncentrationslägrens gaskammare. I Nûrnbergrättegångarna dömdes flera i företagets högsta ledning till döden och andra till långa fängelsestraff. Företaget likviderades på grund av sitt långtgående samarbete med nazisterna. Men det betyder naturligtvis inte att produkterna i sig var/är "ondskefulla", bara i vissa fall deras användning. Nazianknytninen finns men är knappast ett argument mot metadonbehandling i missbruksvård.
Det där vet jag naturligtvis. Men IG Farben var ett enormt stort bolag, och den forskning som genomfördes av Bockmühl och Erhart hade inletts redan i början av 20-talet. Det finns inget som talar att denna forskning skulle ha haft något specifikt med nazismen att göra, förutom att den genomfördes inom IG Farben-koncern.
Det jag framför allt ville ta upp var den ihållande myten att metadon en gång hetat "Adolfin".
Inga av IG Farbens direktörer dömdes till döden. Fel av mig. De fick fängelsestraff på upp till 8 år. Sedan fortsatte de att vara höjdare inom företagsvärlden.
Myten är väll ihållande för att den funkar när inga riktiga argument biter.
"If so, so what"
Om det nu _skulle vara så_ att nazisterna forskade fram eller stödde produktionen av metadon, vilken relevans har det idag?
Hur metadon bör användas i missbruksvården har cirka 0 samband med nazismen och metadon.
Skicka en kommentar