Sällsynt tillfälle av klarsyn

Det har blivit dags att återuppliva bloggen så smått efter min hittills längsta bloggpaus. Jag tänkte börja med något mycket ovanligt - att berömma Maria Larsson. Artikeln publiceras även som krönika i nya numret av Alkohol & Narkotika.

I en tidigare krönika, ”Modernisering i elfte timmen” (Alkohol & Narkotika nr 3 2011), skrev jag om Missbruksutredningens förslag när det gäller den svenska underhållsbehandlingen. Utredaren Gerhard Larsson föreslår att Socialstyrelsens föreskrifter ska ändras, att utskrivningar av moraliska och disciplinära skäl ska undvikas och att vården ska anpassas bättre efter brukarnas behov och önskemål.

Vad har hänt sedan dess? Fram till för några veckor sedan var det enkla svaret: ingenting. Varken med underhållsbehandlingen eller med Missbruksutredningens övriga förslag. Av allt att döma har huvudorsaken varit det starka motstånd som många av förslagen mött, dels från det förbudspolitiska etablissemanget – RNS, KRIS, IOGT-NTO och allt vad de heter – dels från Moderaternas ledamöter i riksdagens socialutskott. Mycket talar för att moderniseringen av underhållsbehandlingen varit en av de främsta stötestenarna.

Sedan riksdagsledamoten William Petzäll tragiskt avled i kön till ett metadonprogram har det dock börjat röra på sig. Dödsfallet innebar att bristerna i missbruksvården hamnade i blixtbelysning. Trycket på politikerna ökade och i ett sällsynt tillfälle av klarsyn insåg Maria Larsson (KD), den ansvariga ministern, att något måste göras.


Maria Larsson och jag under Almedalsveckan i somras. En passande bild till denna ovanliga krönika...

Den 27 september, samma dag som William Petzäll begravdes, gav ministern Socialstyrelsen i uppdrag att snabbutreda frågan om underhållsbehandlingen. Myndigheten ska kartlägga brister, exempelvis vad gäller tillgänglighet och ofrivilliga utskrivningar, samt föreslå åtgärder för att lösa problemen.

Jag tror att detta är en klok strategi av Maria Larsson. Kan man få bort underhållsbehandlingen ur ekvationen, utan att blanda in riksdagen, kommer det troligen att bli enklare att få fram en proposition från Missbruksutredningen.

För en sådan behövs verkligen. Gerhard Larsson la förvisso fram en del svårsmälta förslag, som de kontroversiella huvudmannaskapsförändringarna. De förslagen blir det nog omöjligt att göra något konstruktivt av. Men utredningen innehöll också många goda idéer, varav en hel del skulle kunna genomföras snabbt och smärtfritt.

Gerhard Larssons utredning har ett tydligt brukarperspektiv och innehåller en kraftfull plädering för behovet av att stärka individens ställning i vårdsystemet. Därmed är den ett välkommet brott med den paternalistiska och moraliserande tradition som tidigare varit helt dominerande i den svenska missbrukspolitiken.

Utredningen är alldeles för viktig för att gömmas undan och glömmas bort.