Skadereducering på narkotikaområdet, del 3

Åtgärderna
Del 3 i min artikelserie om skadereducering (harm reduction) handlar om några av de vanligaste åtgärderna som brukar ingå i begreppet.

Underhållsbehandling (substitutionsbehandling) riktar sig till personer med opiatberoende och innebär att den missbrukade drogen (oftast heroin) ersätts med en syntetisk, långtidsverkande opioid, vanligen metadon eller buprenorfin. Syftet med detta är att dämpa drogsuget och stabilisera livssituationen för patienterna, så att de ska kunna bli mottagliga för sociala och psykologiska stödåtgärder. Behandlingsmetoden förekommer i så gott som alla europeiska länder, om än i varierande omfattning. En utbyggnad har skett i de flesta länder under det senaste decenniet.

Starkt förenklat kan man säga att det finns två huvudtyper av underhållsbehandlingsprogram: dels sådana som har en rehabiliterande ambition och där målet är att patienten ska bli helt missbruksfri, dels rent skadereducerande program som inte ställer några krav på rehabilitering. De svenska underhållsbehandlingsprogrammen är exempel på den första typen; de har en medicinskt paternalistisk karaktär och syftar till att patienterna ska upphöra med allt illegalt drogbruk. Av det skälet är det felaktigt att betrakta dem som skadereducerande i ordets vanliga betydelse. De är snarare en behandlande insats som samtidigt fyller en skadereducerande funktion för de patienter som inte lyckas så väl med sin rehabilitering. Doseringen av läkemedel är individuellt avpassad och patienterna är ofta relativt hårt kontrollerade.


Utdelning av metadon vid ett metadonprogram
någonstans i USA.

Skadereducerande program arbetar vanligen med låga doser och mindre kontroll. Trösklarna in i vården är låga och patienter går ofta in och ut ur programmen. Patienten får själv avgöra vilken ambitionsnivå han eller hon vill ha, vilket gör att annat drogbruk parallellt med medicineringen är vanligt. Psykosocialt stöd saknas ofta.

Forskningsstödet för underhållsbehandling är mycket starkt. En lång rad studier sedan 1960-talet har visat att sjuklighet och dödlighet hos personer underhållsbehandling minskar dramatiskt. Behandlingen leder normalt också till en kraftig minskning av illegalt drogbruk, kriminalitet och prostitution. Bäst resultat nås i paternalistiska program som arbetar med rehabiliterande ambitioner, men även i program som enbart har skadereducerande ambitioner sker förbättringar när det gäller faktorer som dödlighet, hälsotillstånd och kriminalitet. Det är dock tydligt att rent skadereducerande program inte bidrar så mycket till en mer stabil social rehabilitering. Om kontrollen i underhållsbehandling inte sköts leder detta lätt till att en del av läkemedlen kommer på avvägar, vilket är ett potentiellt allvarligt problem som kan leda till dödsfall utanför programmen.

Sprutbytesprogram är en insats där injektionsmissbrukare ges möjlighet att hämta sterila sprutor och kanyler och samtidigt lämna in gamla använda. Åtgärden utvecklades som jag redan nämnt för att stoppa spridningen av hiv bland intravenösa missbrukare. Senare har dock även andra infektionssjukdomar kommit i fokus, framför allt hepatit B och hepatit C. Även socialkurativa och kontaktskapande motiv har lyfts fram som argument för verksamheten. Sprutbytesprogram är numera en accepterad smittförebyggande åtgärd världen över och finns i alla länder inom EU. I Sverige är verksamheten dock begränsad till Skåne (Malmö, Lund och Helsingborg), även om det numera är tillåtet för de landsting och kommuner som vill att – i samråd – starta nya program.*


Interiör från sprutbytesprogrammet i Malmö.

Forskningen om programmens effekter har uppvisat något skiftande resultat. Detta beror bland annat på metodproblem och på att sprutor i många länder kan köpas fritt på apoteken, något som givetvis minskar behovet och nyttan av sprutbytesprogram. FN, WHO och ett antal amerikanska regeringsutredningar har dock slagit fast att sprutbytesprogram är en effektiv insats, som minskar spridningen av hiv och leder till minskat riskbeteende bland dem som utnyttjar programmen. I de internationella forskningsöversikter som gjorts dras liknande slutsatser. Vad beträffar hepatit C har dock inga tydliga smittskyddseffekter kunnat dokumenteras. Skälen till detta är inte klarlagda, men sannolikt har det att göra med att hepatit C är mer smittsamt än hiv och kan överföras genom fler smittvägar.

Säkra injektionsrum är lokaler med medicinsk personal där injektionsmissbrukare på ett någorlunda säkert och hygieniskt sätt kan injicera medhavd narkotika. Syftet är att minska dödsfall till följd av överdoser, underlätta kontakterna mellan narkomanerna och sjukvården samt minska förekomsten av infektioner och andra hälsoproblem. Säkra injektionsrum har blivit allt vanligare i Europa på senare år, och finns i ett stort antal städer i många europeiska länder, däribland Norge. I Sverige lär åtgärden inte bli aktuell under överskådlig framtid; hittills har ingen aktör i den svenska narkotikadebatten ens vågat väcka tanken.


Interiör från den säkra injektionsverksamheten
i Vancouver, som utvärderats noggrannt.

Säkra injektionsrum har kritiserats för att befrämja illegal och omoralisk verksamhet, och i många av de länder där åtgärden förekommer opererar den på marginalen av vad lagstiftningen tillåter. Forskningsmässigt har åtgärden dock relativt starkt stöd. Forskare i Vancouver i Kanada har exempelvis i ett flertal välgjorda studier kunnat visa att injektionsrum leder till tydliga positiva effekter vad gäller bland annat minskad förekomst av injektioner på offentliga platser, minskat riskbeteende vad gäller hiv och hepatit samt ökad rekrytering till vård och behandling (läs mer här). Över hela världen finns endast ett dokumenterat dödfall i ett säkert injektionsrum. Inga skadeverkningar har dokumenterats, men enligt en norsk utvärdering har det säkra injektionsrummet i Olso varit en dyr åtgärd som inte utnyttjats särskilt mycket. Arbetsmiljön för personalen har dessutom varit psykiskt påfrestande och lett till stress och sjukskrivningar.

Heroinförskrivning är förmodligen den mest omstridda skadereducerande åtgärden av alla. Sådan förskrivning förekommer sedan ett antal år tillbaka i länder som Nederländerna, Schweiz, Tyskland och Storbritannien. I den svenska debatten har åtgärden tidigare framställts som sista fasen i ett raserande av den restriktiva narkotikapolitiken och som det slutgiltiga sveket mot missbrukarna. På senare år har tonen dock förändrats något, särskilt sedan den danska Sundhetsstyrelsen nyligen beslutade att tillåta ett försök med heroinförskrivning i Danmark.


Studiebesök vid heroinbehandlingen "Valmuen" i
Köpenhamn. Verksamhetschefen Torben Ballegaard längst
till höger i bild. Jag är den långa personen i bakgrunden.

Heroinförskrivning är en mycket begränsad verksamhet i de länder den förekommer. Den riktar sig till de allra tyngst belastade missbrukarna, de ”behandlingsresistenta” heroinister som misslyckats i normala underhållsbehandlingsprogram och som lever i en kaotisk tillvaro med allvarliga hälsoproblem. Gruppen beräknas bestå av högst tre eller fyra procent av det totala antalet heroinister.

För dessa har emellertid heroinförskrivningen visat sig vara en både säker och effektiv insats. Förskrivningen sker i kombination med strukturerade psykosociala åtgärder, och det finns numera stark evidens för att den leder till signifikant bättre fysisk och psykiskt hälsa för personer i behandling jämfört med likvärdiga grupper av personer som fått andra insatser. Heroinförskrivning har även positiva effekter när det gäller faktorer som blandmissbruk, kriminalitet och prostitution.

Heroinförskrivning ska endast användas som en sista utväg, när ingen annan behandling hjälper. I dagsläget är den därför knappast lämplig för svenska förhållanden, oavsett opinionsläget, eftersom tillgängligheten till såväl vanlig underhållsbehandling som drogfri behandling är bristfällig på många håll.

Fjärde och sista delen av denna artikelserie om skadereducering följer om några dagar.

*I Stockholm finns ett beslut om att landstinget ska starta en sprutbytesverksamhet, men detta beslut förhalas av moderaterna.