I stort sett har tidningen gjort precis det man kan förvänta sig av pressen i ett demokratiskt samhälle. Man kan naturligtvis ha synpunkter på om sexköp bör vara kriminaliserat eller inte, men så är faktiskt fallet och Moderaterna, Littorins eget parti, pläderar dessutom för en skärpning av lagen. Om Aftonbladet får indikationer på att Sven-Otto Littorin - en högt uppsatt minister, tidigare partisekreterare - har köpt sex så vore det närmast tjänstefel att inte undersöka detta.
Sven-Otto Littorin - avgången minister, påstådd
sexköpare.
Aftonbladet konfronterade Littorin med uppgifterna och gav honom dessutom extra tid att bemöta dem. Tidningen utlovades en intervju, men istället avgick Littorin och angav helt andra skäl än det påstådda sexköpet. Littorin hävdade dessutom att en kvällstidning hade ringt upp hans 15-åriga dotter när han låg på sjukhuset med hjärtbesvär, och frågat henne om hon visste att pappa låg på sjukhus. Enligt Almedalsskvallret var denna kvällstidning just Aftonbladet. Påståendena har dock kraftfullt dementerats av Lena Mellin. "Vi intervjuar inte barn utan målsmans godkännande", sa Mellin till tidningen Resumé.
Efter Littorins avgång stod alltå Aftonbladet i en situation där man visste att det låg fler och viktigare skäl bakom avgången än vad Littorin uppgav under presskonferensen. Det var ju uppenbart - för Aftonbladet, men inte för oss andra, nota bene - att det var tidningens frågor som hade orsakat det brådstörtade avhoppet. Man visste också att statsminister Fredrik Reinfeldt rimligen måste vara informerad om vad som hänt, och att hans tystad därmed fordrade en förklaring.
I det läget anser jag att tidningen definitivt bör publicera det man vet - särskilt som Littorin vid upprepade tillfällen givits möjlighet att dementera uppgifterna (Lena Mellin har sagt att tidningen skulle ha avstått från hela publiceringen om Littorin redan från början hade dementerat; ord hade då stått mot ord om ett påstått brott, som dessutom hade varit preskriberat).
Noterbart i sammanhanget är att Littorins pressekreterare bad att få veta vilka bevis tidningen hade innan man kommenterade dem: "Det är väldigt kraftiga påståenden ni kommer med, vi måste veta vad ni har för bevis för att kunna bemöta dem", sa pressekreteraren enligt Aftonbladet.
Därmed kommer vi in på det jag tycker är det enda tveksamma i Aftonbladets agerande, nämligen att man valde att säga A - att man hade konfronterat Littorin med ett påstått brott - men inte B, vilket brott det handlade om. Denna osäkerhet ledde till en omfattande ryktesspridning i Almedalen och en explosion av illasinnade rykten i bloggosfären, där snart sagt alla brott från sexköp (lägst odds) till mord figuerade.
Jag diskuterade detta med en journalistvän innan Aftonbladet hade gått ut med vilket brott det handlade om, och han menade att jag var naiv och hade glömt bort mediedramaturgins spelregler: självklart drar man ut på avslöjandet en eller ett par dagar extra - historien blir mer intressant, och lösnummerförsäljningen rakar dessutom i höjden. Oaktat detta menar jag att Aftonbladet gott kunde ha gått ut med uppgifterna om sexköp redan dagen efter Littorins avgång - det var ju uppenbart att ex-ministern inte hade för avsikt att kommentera dem.
Ett par ytterligare reflektioner: Moderaterna har släppt Littorin som en skållhet potatis. Man raderade omedelbart hans pressbilder och uppgifter från regeringskansliet, och när medier försökte få tag på honom via departementet fick man svaret att han "inte jobbade där längre", att de "inte visste var han fanns" och att han "inte hade rätt till regeringskansliets stödfunktioner längre". Detta är ett minst sagt märkligt agerande när det gäller en moderat trotjänare, som dessutom varit ansiktet utåt för en stor del av regeringens arbetslinjereformer. Som Johanne Hildebrant påpekar är det nästan lite Stalinkänsla över utrensningen. Jag ska återkomma till detta i ett kommande inlägg om regeringens krishantering.
Från vissa borgerliga håll (detta är ett exempel av det mer nyanserade slaget) har det hävdats att Aftonbladets agerande skulle bero på tidningens politiska färg. Det är, med förlov sagt, ren bullshit. Det finns förmodligen inte en seriös tidning i Sverige som inte hade agerat på ett liknande sätt som Aftonbladet i denna situation (Expressens chefredaktör Thomas Mattsson har flera intressanta inlägg på sin blogg som anknyter till detta tema). Tidningens och den aktuella ministerns partifärg har inte ett dugg med saken att göra - förutom det faktum att Moderaterna stödjer en skärpning av sexköpslagen, vilket såklart är relevant i sammanhanget.
Lena Mellin, tf ansvarig utgivare
- har hanterat affären bra.
Det för mig över på min sista reflektion: varför tidningen väntade så länge med sitt avslöjande. Enligt Aftonbladet själva hade man suttit på uppgifterna i flera veckor. Var det Almedalsveckan man väntade in, för att på så sätt få maximal utdelning i valrörelsen? Nej, knappast; i så fall borde man ha väntat ytterligare med att släppa uppgifterna, tills valrörelsen gick in i sin slutfas. Min gissning är att man inväntade den utredning om sexköpslagen som presenterades bara några dagar innan Almedalsveckan, för att se om denna skulle leda till några politiska utspel från Moderaternas sida.
För övrigt är jag övertygad om att de rödgröna har allra mest att vinna på att låta bli att engagera sig i Littorinaffären, och istället låta granskningen och ansvarsutkrävandet skötas av medierna. "Den som är utan skuld..." och så vidare.
Update: Vissa bloggare har uppmärksammat en intressant formulering i Jan Helins bloggpostning, som jag länkade till ovan. Helin skriver:
Under några veckors tid har Aftonbladet undersökt uppgifter som handlar om att arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorin brutit mot sexköpslagen och köpt sex. I början på denna vecka hade vi tillräcklig substans i uppgifterna kring ett fall för att konfrontera Littorin med dem för en kommentar eller dementi.Kursiveringen är min. Fortsättning följer?
Inlägg
9 kommentarer:
Du skrev ju visserligen att du skulle komma tillbaka till det, så jag vet förstås inte vad du tänker skriva, men det här med Stalinkänsla låter som en ordentlig överdrift. Det går fortfarande att hitta Sven Otto Littorins gamla tal och debattartiklar på regeringens hemsida. Så värst effektiva tycks de inte ha varit.
Dessutom får man väl också jämföra med tidigare avgångar och se vad som har hänt då.
Visst, jag erkänner, lite överdrivet. Men kul. Dessutom sa man på partikansliet att man "inte visste om Littorin var medlem i partiet längre". Schysst sätt att behandla en gammal polare!
Ja, det är förstås inte så lite (o)lustigt. Ungefär "Littorin? Nja, namnet låter bekant."
Jo, det känns ju som att detta kan skada m mer än själva sakfrågan. "vi har inga kontaktuppgifter till honom" nån dag efter avgången, för tankarna till barn som är sura på varann...
Rent ekonomiskt och tidningsmässigt tänkt är det oerhört bra taktik att dra ut på avslöjandet lite innan man går ut med vad det handlar om.
Nej, jag håller inte med dig om att Littorin angav andra skäl på presskonferensen.
I övrigt anser jag att det var en av Aftonbladet välregisserad tillställning.
Och med Ledarsidans aktiviteter lutar jag allt mer åt att det kanske är Littorin som talar sanning i sakfrågan.
Bra inlägg. Men... "inte visste om Littorin var medlem i partiet längre" stämmer nog inte. Folk har tagit "Littorin engagerar sig inte längre i Moderaterna" och tolkat det som om han kanske inte längre ens är medlem.
Det var presschefen Swenson som sa så, Mårten.
NÄRKONTAKT AV TREDJE GRADEN PÅ ARBETSMARKNADEN
Nu har storyn med Sven-Otto Littorin, vår fd Arbetsmarknadsminister nått ytterligare en dimension eftersom han ( i sitt ev sexköpsbruk) kan ha mött konsekvensen av sin egen arbetsmarknadspolitik. I dag har vi arbetslösa som ställer sig på gatan för att kunna betala sina räkningar…….det är den nakna sanningen.
A-kassan är inte 80% för en normalinkomsttagare utan snarare 35%….. och det betyder max 9500 kr/månad. 1 miljon människor slåss om 50 000 lediga jobb och bakom kulisserna frodas hårresande upplevelser som inte är tänkt att synas eller tas fram i dagsljus. När vi skrev boken: Jobbigt – så fungerar jobbSverige, så var det tänkt att dra ner brallorna, inte bara på Littorin utan på hela politikerstaben, och avslöja för vanligt folk vad de faktiskt sponsrar med sina skattemedel……Efter det blir det nog svårt att få fram en krona till – vare sig det gäller bränna pengar på bål eller grilla en minister……Svenska folket är smartare än vad politiker tycks vilja tro och har svårt för dumhet.
När är det lagom dumt i landet lagom? När en fd arbetsmarknadsminister ev köper sex, eller när det område han ansvarade för, visar att arbetslösa går på gatan?
/PAULA JACOBSSON, PERNILLA WADBORG
Skicka en kommentar