Saklig information eller drogpropaganda?

Per Johansson från Riksförbundet Narkotikafritt Samhälle skriver på Drugnews om att RFSL på nätsajten "Sexperterna" erbjuder drogrådgivning av harm reduction-typ, alltså saklig information om hur man kan använda droger på ett säkrare sätt. Johansson är upprörd och citerar passager som:

Tänk på att aldrig blanda med alkohol. Effekten av GHB är svår att förutsäga, en mindre dos är alltid att föredra. Välj en trygg miljö med sällskap av någon som du litar på och som kan se till att du får snabb hjälp om något skulle gå snett.

Tänk på att det är stor skillnad mellan en stark och en svag dos av LSD, en mindre är alltid att föredra. Välj en trygg miljö där du har lugn och ro, helst i sällskap av någon du litar på och som kan se till att du får snabb hjälp om något skulle gå snett.

Till skillnad från Per Johansson tycker jag att detta är helt okej. RFSL sysslar inte med drogpropaganda, som jag ser det. Istället handlar det om upplysningar som utgår från vad (vissa) människor gör och inte bara från vad vi skulle önska att de gjorde.

Det är dock notervärt att Per Johansson låter mer försonlig än han gjort tidigare. För knappt tio år sedan ledde en informationsfolder av liknande typ till en omfattande debatt i Sverige, där nästan alla var upprörda och tog avstånd från initiativet. Nu skriver Johansson:

Ordet är fritt och alla har rätt att säga och skriva (nästan) vad som helst. Men frågan är om det är rätt att skattebetalarnas pengar ska användas till att finansiera information om hur man tar olagliga droger på ett ”säkert” sätt? Jag tycker inte det.

Här är jag alltså oenig med Per Johansson. Jag menar att staten mycket väl kan finansiera den här typen av verksamheter. Faktum är att det vore bra om liknande information kunde produceras av exempelvis Folkhälsoinstitutet, så att det inte blev avhängigt av enskilda initiativ inom frivilligsektorn.