onsdag 27 oktober 2010

Trovärdighet på toaletten

Den utmärkta populärvetenskapliga tidskriften Alkohol & Narkotika har kommit med ett nytt nummer, med temat "Unga dricker mindre". Jag medverkar med en krönika om narkotikapolitiken i valrörelsen. Den publiceras även här:

Valet är över för den här gången. I skymundan av de verkligt stora frågorna – jobben, skatterna, sjukförsäkringen – fick även narkotikapolitiken ett visst utrymme. Det var nog första gången sedan 1988, då Folkpartiet gick till val under parollen ”Det ska vara förbjudet att knarka”.

Tyvärr blev debatten lika ytlig och opportunistisk som man kunnat befara. Det mesta handlade om drogtester, eller snarare om vilken justitieministerkandidat som kunde tänka sig att kissa inför publik (Beatrice Ask) och vilken som inte ville det (Thomas Bodström, som först sa ja men sen avböjde med motiveringen att han var ”för svettig”).

Integritet diskuteras förvånansvärt sällan i den svenska narkotikadebatten. I den bästa av världar hade därför drogtestexperimentet, som gjordes av radions P3 Nyheter, kunnat lyfta några viktiga frågor. Alliansen har gjort det lagligt att drogtesta barn mot deras och föräldrarnas vilja. Kan detta verkligen berättigas, när testerna är integritetskränkande och saknar stöd i forskningen? Och hur frivilliga är egentligen de ”frivilliga drogtester” som Thomas Bodström och hans socialdemokrater förespråkar?

Om dessa frågor ställdes så märktes det i varje fall inte i medierna. Istället urartade det hela omedelbart i spekulationer om att Bodström knarkade. ”Om du är mindre svettig idag kan vi drogtesta oss tillsammans. Vuxna måste vara ett föredöme” skojade Maria Larsson, folkhälsoministern, på Twitter (@MinisterMaria).

Centerledaren Maud Olofsson var den som tydligast underblåste spekulationerna. ”Misstanken kring Thomas Bodström är ju inte bra”, sa Olofsson bland annat till Expressen. Därför var det inte mer än rätt när det avslöjades att Centern i samband med FRA-omröstningen 2008 hade bestraffat den motspänstige riksdagsledamoten Fredrick Federley genom att först sprida rykten om att han använde droger och därefter tvinga honom till ett ”frivilligt” drogtest. Federley vittnade i Expressen om hur kränkande han upplevt partiets agerande.

Den skarpaste iakttagelsen om drogtesterna formulerade Paulina Neuding från tidskriften Neo: ”Medan alla skrattar åt Bodström i dag verkar Beatrice Ask ha lyckats hävda sin politiska trovärdighet inne på den där toaletten på Rosenbad. Det är det riktigt bedrövliga med den här historien.”

Det, kära läsare, skriver jag gärna under på.

3 kommentarer:

Anonym sa...

CAN utmärkt? Har du läst narkotika-informationen där? Den är ju i bästa fall ruskigt vinklat, i sämsta fall rakt av felaktigt.
Kan ta ett exempel: Cannabis och cancer. Där står det om att röken innehåller en herrans massa cancerframkallande ämnen, men de glömmer nämna att cancer från rökning av cannabis är mycket ovanligt. Sammanställdes ju en undersökning om det i Kanada för inte så länge sen. Inte en enda av individerna som rökte marijuana rent hade drabbats, och mycket få av de som blandar. Ifall jag minns rätt var det 2000 personer indelade i rökare, cannabis/tobak och ren marijuana.

Stardust sa...

Jag har inte läst CAN:s droginformation - och har inte heller tagit del av forskningen om cannabis och cancer - men om du läser blogginlägget ser du att jag skrev om A&N, inte om CAN. A&N ges visserligen ut av CAN, men jag vidhåller att den är utmärkt. Nyanserad och icke-vinklad information om exempelvis heroinförskrivning (temanummer i våras).

Anonym sa...

Ah, då får jag be om ursäkt. Då ska jag testa läsa några artiklar ur den.

Jag har något av en ofriterad fiskpinne med CAN, det är vansinnigt irriterande att de vinklar allt så mycket med tanke på att de ibland kan vara, relativt för Sverige, nyanserade.