Trovärdighet på toaletten

Den utmärkta populärvetenskapliga tidskriften Alkohol & Narkotika har kommit med ett nytt nummer, med temat "Unga dricker mindre". Jag medverkar med en krönika om narkotikapolitiken i valrörelsen. Den publiceras även här:

Valet är över för den här gången. I skymundan av de verkligt stora frågorna – jobben, skatterna, sjukförsäkringen – fick även narkotikapolitiken ett visst utrymme. Det var nog första gången sedan 1988, då Folkpartiet gick till val under parollen ”Det ska vara förbjudet att knarka”.

Tyvärr blev debatten lika ytlig och opportunistisk som man kunnat befara. Det mesta handlade om drogtester, eller snarare om vilken justitieministerkandidat som kunde tänka sig att kissa inför publik (Beatrice Ask) och vilken som inte ville det (Thomas Bodström, som först sa ja men sen avböjde med motiveringen att han var ”för svettig”).

Integritet diskuteras förvånansvärt sällan i den svenska narkotikadebatten. I den bästa av världar hade därför drogtestexperimentet, som gjordes av radions P3 Nyheter, kunnat lyfta några viktiga frågor. Alliansen har gjort det lagligt att drogtesta barn mot deras och föräldrarnas vilja. Kan detta verkligen berättigas, när testerna är integritetskränkande och saknar stöd i forskningen? Och hur frivilliga är egentligen de ”frivilliga drogtester” som Thomas Bodström och hans socialdemokrater förespråkar?

Om dessa frågor ställdes så märktes det i varje fall inte i medierna. Istället urartade det hela omedelbart i spekulationer om att Bodström knarkade. ”Om du är mindre svettig idag kan vi drogtesta oss tillsammans. Vuxna måste vara ett föredöme” skojade Maria Larsson, folkhälsoministern, på Twitter (@MinisterMaria).

Centerledaren Maud Olofsson var den som tydligast underblåste spekulationerna. ”Misstanken kring Thomas Bodström är ju inte bra”, sa Olofsson bland annat till Expressen. Därför var det inte mer än rätt när det avslöjades att Centern i samband med FRA-omröstningen 2008 hade bestraffat den motspänstige riksdagsledamoten Fredrick Federley genom att först sprida rykten om att han använde droger och därefter tvinga honom till ett ”frivilligt” drogtest. Federley vittnade i Expressen om hur kränkande han upplevt partiets agerande.

Den skarpaste iakttagelsen om drogtesterna formulerade Paulina Neuding från tidskriften Neo: ”Medan alla skrattar åt Bodström i dag verkar Beatrice Ask ha lyckats hävda sin politiska trovärdighet inne på den där toaletten på Rosenbad. Det är det riktigt bedrövliga med den här historien.”

Det, kära läsare, skriver jag gärna under på.