fredag 15 oktober 2010

Analys av narkotikadebatt på Drugnews

Sven Lijlesson, redaktör på nyhetssiten Drugnews, har publicerat en "analys" av Björn Fries och min Dagens Arena-artikel om narkotikapolitiken. Analysen är mestadels ett referat, men på slutet skriver Liljesson:
Men Björn Fries och Björn Johnson nämner inte den stora missbruksvårdsutredning – tillsatt av den borgerliga regeringen – som redan pekat på flera systembrister och senare i höst ska vara klar.

Fries mötte under sin tid på Mobben (Mobilisering mot narkotika) ofta dåvarande folkhälsominister Morgan Johansson och borde väl veta om partibrodern har tillräckligt med kunskap, mod och engagemang i drogfrågor. De fick för övrigt 2006 mottaga den FN-rapport som i en internationell jämförelse hyllade svensk narkotikapolitik.

Ute i världen pågår samtidigt en dragkamp om vilken väg som är mest framkomlig att möta drogproblem och de profiterande knarkkartellerna. Global restriktiv kontrollpolitik eller ”ny narkotikastrategi” med legalisering och mer harm reduction (exempelvis heroinförskrivning)?

Folkomröstning om att legalisera marijuana i Kalifornien stundar och söderut dör tiotusentals i drogrelaterade strider i Mexiko, om knarkhandel och smuggelrutter, som hotar hela nationen. Kan en legalisering slå undan benen för organiserad brottslighet och korruption och minskar drogproblemen om man skiljer på brukare och missbrukare?

Huruvida narkotika och ”bruk” ska avkriminaliseras är för övrigt ingen ny, modern fråga. Det debatterades (och prövades) i Kina redan på 1800-talet och i Sverige på 1960-talet. Ett svenskt försök med legalförskrivning gick då överstyr med ökat missbruk och några dödsfall som följd. Istället gjordes en helomvändning som kom att lägga grund för dagens balanserade restriktiva narkotikapolitik, som har ett stort stöd i landet.
I citatet tar Sven Liljesson upp flera intressanta spår som bör bemötas:

* Missbruksutredningen borde vi kanske ha nämnts. Skälet till att vi inte gjorde så var utrymmesbrist. Men vi har aldrig hävdat att det saknas förslag på området eller att det inte förs en intressant debatt bland forskare, utredare och praktiker. Problemet är att de politiska partier verkar fullkompligt ointresserade av att delta i den debatten.

* Morgan Johansson var folkhälsominister i den förra S-regeringen, men det är inte de frågorna han nu ska ansvara för (det ska Lena Hallengren göra). Johansson ska istället ersätta Bodström i justitieutskottet. Min (Björn Johnson) personliga uppfattning är att tvångs-Morgan Johansson inte direkt har rosat marknaden när det gäller narkotikapolitiska utspel och att vi knappast kan förvänta oss någon nytänkande från det hållet.

* FN-rapporten Liljesson nämner, Sweden's Succesful Drug Policy, är en hårdvinklad partsinlaga som aldrig skulle tåla en vetenskaplig granskning. Rapporten hävdar kausalitet utan tillstymmelse till sambandsanalyser, och väljer konsekvent att underbetona de områden - bland annat förekomsten av tungt missbruk och narkotikadödlighet - där Sverige presterar mindre bra.

* Legalisering har vi överhuvudtaget inte fört på tal. Jag tror inte det är någon framkomlig väg.

Björn Fries och jag har skrivit en replik som kommer på Drugnews inom kort.

Inga kommentarer: