lördag 30 oktober 2010

Lästips: knark och korruption

Två intressanta artiklar i dagens nyhetsflöde:

Moderata Borås Tidning refererar debatten mellan Maria Larsson och Björn Fries. De tycks ha insett att Larssons position är ohållbar, och anknyter till Missbruksutredningens hittillsvarande rapporter.

Tyvärr fastnar dock den allmänna debatten i ett skyttegravskrig mellan "drogliberaler" och "moralister". Frågan om hur det kan komma sig att drogliberala länder som Portugal och Nederländerna har en lägre narkotikadödlighet än Sverige, ställer på något sätt frågan på sin spets. En mer tillåtande attityd till droger kommer oundvikligen att leda till att fler fastnar i missbruk, men tydligen har även drogliberala länder något att lära oss.

Detta är baske mig kungsord när det komme från en moderat ledarsida. En invänding dock: när tidningen talar om att "det förebyggande upplysningsarbetet och diskussionerna riktat till ungdomar är A och O inom narkotikabekämpningen" gör de det mot bättre vetande. Detta är samma linje som Maria Larsson har drivit sedan hon tillträdde. Men enligt tämligen samstämmig forskning fungerar varken skrämelspropaganda eller saklig skolupplysning som drogprevention.*

I Sydsvenskan skriver min gamle vän och doktorandkollega från förr, Gissur Ó Erlingsson, om korruption tillsammans med Jonas Linde . De menar att det finns all anledning att ta den svenska korruptionen på allvar. Avslutningen är intressant, och anknyter till den pågående diskussionen kring Sofia Arkelsten:
I det värsta scenariot har korruptionsökningen skett gradvis, så att problemen i tysthet blivit svårhanterliga. Här kan självbilden av Sverige som korruptionsbefriat varit direkt skadlig.

När frånvaron av korruption tas för given uppstår goda lägen för maktmissbruk.

En pågående offentlig debatt om gränserna mellan etiska och oetiska beteenden är sannolikt korruptionshämmande i sig.

Gissur Ó Erlingsson - stilig och smart.

* För referenser och diskussion, se t.ex. Kerstin Svenssons kapitel om drogprevention i antologin Nytta och fördärv (red. Verner Denvall & Bo Vinnerljung, 2006) eller Ted Goldbergs nya Hur blir man narkoman? (2010). Se även Brå:s utvärdering av skolpreventionsprogrammet "Våga" (en översättning av amerikanska "Dare"), som bl.a. genomfördes av min vän Robert Svensson.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Hum. Jag erkänner gärna att jag är en lekman när det gäller sånt här, men har verkligen Portugal lägre dödlighet? Jag hittade en uppgift
( http://www.emcdda.europa.eu/attachements.cfm/att_93236_SV_EMCDDA_AR2009_SV.pdf )

från ECNN, kap 7, fig. 13, som tycks visa att dödligheten är lägre i Nederländerna men högre i Portugal. Är detta fel?

Stardust sa...

Tack för påpekandet, jag ska undersöka saken!

Stardust sa...

Tack för att du uppmärksammade detta, Jocke. Det handlar om en feltitt i denna tabell: http://www.emcdda.europa.eu/stats10/drdfig7a

"PO" står dock inte för Portugal utan för Polen, så du har helt rätt i ditt påpekande.

Portugal var alltså ett dåligt valt exempel. Huvudpoängen dock, att Sverige har en genomsnittlig dödlighet i ett europeiskt perspektiv, är helt riktig. 22 döda per 1 miljon invånare är precis på EU-snittet.

Portugal är dock ett intressant exempel, eftersom de "liberaliserade" sin narkotikapolitik 2001, då de bland annat avkriminaliserade innehav för eget bruk. Därefter minskade dödligheten ganska kraftigt. En rapport om Portugals drogpolitik och vad som hänt under 2000-talet finns här:

http://www.cato.org/pubs/wtpapers/greenwald_whitepaper.pdf

Jag har pratat med Björn Fries om detta, han skulle kommunicera en rättelse.