Ni känner förmodligen till historien vid det här laget: under en längre tids sjukskrivning återgick Teichert gradvis i arbete. När han arbetade 75% gjorde dock Försäkringskassan bedömningen att han teoretiskt sett skulle kunna jobba 100% i något annat, mindre ansträngande arbete. De hänvisade honom därför till Samhall (!).
Teicherts exempel togs upp i SVT:s partiledarutfrågning med Fredrik Reinfeldt härom dagen. Men uppenbarligen hade researchen inte funkat som den skulle: Teichert hade också bestämt sig för att medverka vid en S-presskonferens dagen efter. Detta visste, enligt egna uppgifter, varken S eller SVT, men händelsen har ändå fått många borgerliga debattörer att ropa om konspirationer och sosse-TV. Teichert har blivit uthängd och ifrågasatt, trots att fakta i ärendet tycks oomtvistliga. DN/Kjöller menar (i ledaren ovan) att det är orimligt att ta upp enskilda exempel på det sätt som skedde i utfrågningen. "Valrörelsen riskerar att drabbas av exempelsjuka."
Fredrik Reinfeldt frågas ut av SVT. Jörg Teichert på
bild i bakgrunden.
Nu hör det till saken att Teicherts fall inte är någon nyhet. Det togs upp för flera veckor sedan i Dalarnas Tidningar, där både SVT och S säger att de uppmärksammade det. Liknande fall har också förekommit tidigare, t.ex. i vintras, då en professor som arbetade 75% också hänvisades till just Samhall.
Det som drabbade Teichert är en uppenbart pervers effekt av de nya sjukförsäkringsreglerna. Nu hör det förmodligen inte till vanligheterna att högutbildade personer som läkare och professorer hänvisas till just Samhall - i den meningen är exemplen säkert ganska avvikande - men enligt de nya reglerna är det de facto så att den som är sjukskriven på heltid eller deltid, men som teoretiskt sett kan arbeta mer i ett annat yrke, inte har rätt till fortsatt sjukskrivning efter 180 dagar.
Denna prövning tillämpas förmodligen inte strikt (utrymme för rättsosäkerhet alltså), men i det sista steget av rehabkedjan är det no mercy enligt regelverket: det spelar ingen roll om du faktiskt jobbar 75% som läkare, undersköterska eller svetsare - kan du jobba 100% som pappersvändare eller i anpassat arbete på Samhall har du enligt lagstiftningen inte längre rätt till 25% sjukskrivning.
I normalfallet torde sjukskrivna i liknande situationer uppmanas att begära tjänsteledigt från 25% av sin tjänst (eller hur hög sjukskrivningsgraden nu är), för att därefter anmäla sig som arbetssökande hos Arbetsförmedlingen. Men det är värt att notera att arbetsgivaren ingalunda har något skyldighet att godkänna sådan tjänstledighet. Många arbetsgivare tar säkert hellre chansen att göra sig av med en anställd med historia av ohälsa och sjukskrivning.
Detta drabbar mängder av människor idag. Hårdast drabbade är säkerligen personer med varierande arbetsförmåga - t.ex. reumatiker och smärtpatienter - vars arbetsförmåga är mycket beroende på "dagsformen". Jag förutsätter också, även om detta knappast hunnit beforskas ännu, att det finns stora klasskillnader i tillämpningen. Att läkare och professorer som jobbar 75% drabbas är nog ovanligt, men att undersköterskor och förskolelärare skulle slippa undan prövningen är mindre sannolikt.
Så visst, DN, Teicherts fall är bara ett exempel, och med exempel kan man inte bevisa särskilt mycket. Å andra sidan brukar ju inte anekdotisk bevisföring vara främmande för Hanne Kjöller. Hennes sjukfrånvaroartiklar är oftast pepprade med hårdragna slutsatser, grundade på hörsägen och på exempel ur hennes bekantskapskrets.
När jag debatterade med Kjöller på Malmö högskola i februari använde hon till och med sin mormor som exempel: när mormor var ung gick man minsann inte sjukskriven, då var normerna annorlunda och arbetsmoralen högre.
Att Kjöllers mormor var ung under en tid i Sveriges historia då vi inte ens hade någon allmän sjukförsäkring verkade inte ha fallit henne in.
Inlägg
13 kommentarer:
Bra skrivet Björn!
Själv reagerade jag på pressens ramaskri över någon form av konspirationsteorier och tänkte: Vad har det med saken att göra?
Killen speglar ett av många fall där Försäkringskassans regler och förslag är vrickade - och om det debatterades med Reinfeldt. Om sen samma kille deltar i något evenemang med sossarna - so what? Vari ligger problemet? Mer än hos den sjuka, drabbade läkaren?
Jag kommer självklart att tänka på mig själv i sammanhanget. Som deltog som ett "fysiskt ohälsotal" då Fi - Feministiskt initiativ - presenterades i april 2005. Samma sjuka tillställning då - i dubbel bemärkelse.
För mig slutade uthänget i pressen med ännu mer sjukdom + att jag blev av med min anställning. Det såg Försäkringskassan till - också!
Fortsätt blogga Björn!
Hälsningar
Susanne W Linde, Arobga
Jättebra inlägg!
En kommentar till
"I normalfallet torde sjukskrivna i liknande situationer uppmanas att begära tjänsteledigt från 25% av sin tjänst (eller hur hög sjukskrivningsgraden nu är), för att därefter anmäla sig som arbetssökande hos Arbetsförmedlingen."
Detta går ju dock endast i 75 dagar därefter måste man välja mellan arbetslös på heltid eller jobba vidare på 75%.
För mig det ser ut såhär
7 års sjukskrivning 100%
½ år rehabilitering 50%
1 januari utförsäkrad m. deltidsjobb 50%
1 april arbetssökande på deltid 50%
snart "frivilligt" deltidsarbetande 75%
Nu är jag osäker på om det var sjukersättning eller sjukpenning som Teichert hade ansökt om. Om det var sjukersättning så är reglerna väldigt tydliga: arbetsförmågan ska vara nedsatt med minst en fjärdedel i förhållande till förvärvsarbeten på arbetsmarknaden. I den bedömningen ingår anpassade, skyddade, arbeten så som anställningar med lönebidrag eller på Samhall. Det spelar alltså inte någon roll om man är advokat, läkare eller vårdbiträde. Bedömningen ska vara den samma - reglerna säger inte nåt om att man ska ta hänsyn till utbildningsbakgrund eller arbetslivserfarenhet. Snarare togs sådana ventiler bort i samband med lagändringarna 2008. Om lagarna är bra konstruerade tycker jag att man definitivt ska diskutera mer kring!
Björn, det är tyvärr vanligare än du tror att högutbildade specialister hänvisas till Samhall av FK. Jag är själv ett utav dessa offer och har även en kollega som har råkat ut för samma sak (+ att jag känner fler patienter som har råkat ut för samma sak). En av anledningarna till att detta stora samhällsproblem inte syns så mycket är att dessa människor oftast har en arbetsgivare som är mycket mån om att ha dem kvar. T.ex. löser man detta genom att man utåt redovisar en tjänst på 100%, men att den drabbade specialisten i praktiken arbetar 50-75% beroende på handikappets omfattning. Genom att göra på det sättet så uppnår man i alla fall full SGI på sin deltidslön (vilket blir fallet om man var höginkomstagare innan sjukdomens inträffande). På det sättet så tar man tillbaka åtmistone en del av de pengar som staten har lurat dessa försäkringstagare på. I mitt eget fall ligger ärendet i Regeringsrätten, så det är inte läge att trixa på det sättet än ;-)
Tack för era kommentarer! Drabbad specialist, dina erfarenheter skulle nog behövas i debatten, från borgerligt håll och från Samhall påstås det nu att det som hänt Teichert inte är sant. Jag vet att Axel Gordh Humlesjö på SVT var intresserad av information om fler fall.
Mvh Björn
Drabbad specialist, jag tog bort ditt inlägg ovan. Det låter som att du har en väldigt intressant historia att berätta, men jag vill hålla mig utanför partipolitiken. Det är frågan som sådan jag är engagerad i.
Jag föreslår att du kontaktar Axel Gordh Humlesjö på SVT (axel.humlesjo@svt.se eller 070-538 06 59) och hör om han är intresserad. Jag har mailat honom och tipsat om detta inlägg och om din kommentar ovan.
Min adress är den @mah.se, som du skrev.
Mvh Björn
Ok, jag kontaktar honom direkt. Det är f.ö. alldeles utmärkt att du förhåller dig partipolitiskt neutral då vi verkligen behöver seriösa sakkunniga av din kaliber som kan dänga fakta i huvudet på mer eller mindre inbilska/debila politiker och profstyckare (vilket det tyvärr finns alltför många av).
Jag har följt ditt arbete med stort intresse sedan drygt ett år tillbaka, och är mycket imponerad av din professionalism och orubbade integritet inom ditt område. Jag sysslar själv med FoU (teknologi) och uppskattar därför detta oerhört mycket. Tyvärr är det helt uppenbart att våra politiker varken klarar av att tänka kritiskt (i dess rätta bemärkelse!) eller att utöva källgranskning i sitt arbete. Men men, de är ju s.a.s. profstyckarnas profstyckare ;-)
Så här kan ett beslut från FK se ut:
"
”Försäkringskassans motivering
För att en person skall kunna tillerkännas hel stadigvarande sjukersättning med stöd av sjukförsäkringsregler som gäller efter den 1 juli 2008 måste hon lida av en kronisk sjukdom eller en irreversibel skada som helt sätter ner hennes arbetsförmåga för all framtid sett mot alla arbeten på hela arbetsmarknaden inklusive skyddade arbeten som t.ex. Samhall samtidigt som alla rehabiliteringsmöjligheter är uttömda.
Av de medicinska underlagen i ditt ärende framkommer att din arbetsförmåga är helt nedsatt mot alla arbeten på den reguljära arbetsmarknaden inklusive arbeten på Samhall och att denna nedsättning förväntas bestå över överskådlig tid. Eftersom du enligt gällande regler uppfyller alla de kriterier som ställs för att ha rätt till sjukersättning ändrar Försäkringskassan sitt beslut och beviljar dig den av dig ansökta sjukersättningen.”
Bestämmelser som beslutet grundas på
Det här beslutet är grundat på 7 kap. 1 – 3 §§ och 0 kap. 10 § lagen (1962:381)
Om allmän försäkring.
Försäkringskassan”
http://www.alliansfrittsverige.nu/2010/09/september-3-2010-har-ar-pappret.html
Har Björn analyserat rapporten från Inspektionen för socialförsäkringen som Niclas Ericsson skriver om i torsdagens DN-ledare?
Nej, jag har inte hunnit läsa den. Men i min bok skriver jag utförligt om de regionala skillnaderna, och konstaterar att tidigare studier visat att ca 50 procent av skillnaderna kunnat förklaras av strukturella omständigheter som skilt sig åt mellan landsändar. Resten var oförklarat, och att skillnader i normer och bedömningar spelat en roll förefaller troligt.
Mot bakgrund av att en del av skillnaderna som sagt kunnat förklaras av strukturella skillnader är det inte säkert att det bör tolkas som entydigt positivt att de regionala skillnaderna minskat så kraftigt på senare år. Det kan handla om att bedömningarna i t.ex. norra Sverige blivit ännu mer restriktiva än bedömningarna på andra håll. I så fall flyttar man bara problemen till andra socialförsäkringar och ersättningssystem.
Fröken Kjöller torde placera sig bland kretsen av mer namnkunniga köksbordsfilosofer som riket har framavlat över seklerna. Här betraktas kunskap och evidens närmast som en belastning vilken går att bortse från om den inte råkar ha anammats i den Kjöllerska idévärlden.
Exemplet med Kjöllers mormor skulle varit ganska underhållande om det inte vore för tragiken i att en så okunnig person medges så pass mycket utrymme i debatter som handlar om liv och död.
Skicka en kommentar