torsdag 16 september 2010

”Men... socialförsäkringar har väl ingenting med arbetslinjen att göra?”

Detta är bloggen 300:e inlägg. Jag har idag nöjet och äran att få presentera en gästbloggning av Malin Junestav, som är ekonomhistoriker och forskare vid Uppsala universitet och Mälardalens högskola. En sällsynt klok person och dessutom energisk twittrare (MJV71). Ordet till Malin:

”Men... socialförsäkringar har väl ingenting med arbetslinjen att göra?” ...så sa opponenten (Anders L Johansson) på min disputation 2004. Avhandlingen handlar om hur den politiska idén ”arbetslinjen” påverkat villkoren kring och utformningen av socialförsäkringarna sedan 1930-talet. Framför allt handlar den om sjukförsäkringen och hur den utformats i relation till andra sociala stödformer och politiska idéer kring rättigheter och skyldigheter.

Efter en kort lite smått chockad tystnad då jag drog efter andan för att reagera på opponentens fråga, svarade jag: jovisst har den haft - och har det. Det kan ju var och en som läst politiska debatter under framförallt de senaste 15 åren konstatera.

Det som kallas ”den nya arbetslinjen” griper omkring sig på alla de områden där politiker vill villkora ersättningar och ekonomiskt stöd med motprestation i form av arbete. Antingen tidigare nedlagt arbete eller kommande, för att få rätt till ersättningar från socialförsäkringarna, a-kassan eller kommunernas socialbidrag. Johanssons invändning, insåg jag senare, var väl att ”arbetslinjen” snarare hörde hemma på det arbetsmarknadspolitiska området. Men han hade ändå inte förstått min poäng: att det var gamla nyheter.

I min avhandling kategoriserade jag tre olika betydelser av arbetslinjen: en disciplinerande, en hjälp-till-självhjälpsbetydelse och en rättighetsdefinition. Det var inte så att jag på förhand ställt upp dessa tre betydelser och därefter letade material som jag kunde stoppa in under de vardera olika betydelserna. Snarare växte dessa olika kategorier fram efter att jag läst stora mängder politisk debatt kring ett antal socialpolitiska reformer från 1930-talet och fram till 2001.

Nu fick jag frågan från innehavaren av denna blogg, som ju också har forskat och skrivit om sjukförsäkringen (och detta dessutom på ett från mitt perspektiv mycket förtjänstfullt sätt). Frågan var ”sjukförsäkringen vs. arbetslinjen”. Så vad har egentligen arbetslinjen med sjukförsäkringen att göra?

Om vi börjar med den bredaste och minst kontroversiella innebörden av begreppet arbetslinjen: ”arbetslinjen är en princip som säger att erbjudande om arbete eller sysselsättning alltid ska komma i första hand i samhällets hjälpåtgärder gentemot den enskilde”. Om en person blir arbetslös och är fullt arbetsför och står till arbetsmarknadens förfogande, så är ju denna innebörd inte så särskilt märklig tycker de flesta. Det är även ett villkor för att man alls ska ha en chans att få ut a-kassa eller annat arbetslöshetsstöd.

Men om samma princip tillämpas på sjukförsäkringen tillstöter genast en del problem. För det första måste behandlande läkare och försäkringsläkare fastställa grad av arbetsförmåga hos den person som är föremål för sjukskrivning och rehabilitering. I fallet med försäkringsläkaren görs detta i de allra flesta fall utan att denne har träffat den som är föremål för bedömningen. Den behandlande läkaren hamnar dessutom i en sådan märklig situation som att denne samtidigt ska se till patientens bästa, att lindra och bota (den hippokratiska eden) och samtidigt agera part i arbetsmarknadspolitiken. För det är ju det som blir konsekvensen om läkare, helt utanför sitt normala kompetensområde dessutom ska bedöma grad av arbetsförmåga som ska kunna prövas mot hela arbetsmarknaden.

Jag tänkte nu ta ett annat exempel på fråga jag fått med anledning av min forskning om sjukförsäkringen och den nya arbetslinjen. På ett forskarseminarium i Umeå 2008 presenterade jag min forskning och fick frågan (som visserligen kan uppfattas som retorisk) från professor Staffan Marklund som löd ungefär såhär: ”Men är det inte bara dumheter egentligen att koppla ihop sjukförsäkringen med arbetslinjen. Idén med den allmänna sjukförsäkringen var och är väl att de som är sjuka inte ska behöva jobba och ändå ha en försörjning?”

Nu var det ju inte så, vilket somliga tycktes tro att det var jag som kopplat samman dessa två, utan politikerna (i stort sett oavsett politisk färg). Mina resultat stöder sig helt och hållet på empiriskt material i form av riksdagsdebatter, utredningar, lagtexter, kommittématerial och remissutlåtanden. Kopplingen mellan sjukförsäkringen och arbetslinjen fanns med redan då försäkringen utformades och har försvagats och förstärkts i vågor sedan dess. I den senaste vågen definitivt förstärkts i takt med att socialpolitiken blivit alltmer inriktad på aktivering och arbetsmarknadspolitiken gått i riktningen mot utbudspolitik.

Utbudspolitiken går ut på att pressa ut ett ökat antal människor med mer eller mindre arbetsförmåga, på arbetsmarknaden. Detta skedde under både socialdemokratiska och borgerliga regeringar, men utvecklingen mot en medveten utbudspolitik har absolut förstärkts under de senaste fyra åren. Vad blir det konkreta resultatet av detta? Jo, en distinkt förskjutning av ansvar från det allmänna, från politiken, till den enskilde och dennes förmåga att konkurrera om jobben på arbetsmarknaden. Jobben blir inte fler via denna manöver, utbudet av arbetskraft har bara ökat.

Mitt radikala förslag på denna forskarkonferens var följande: eftersom arbetslinjen svårligen låter sig definieras på ett sätt som är begripligt för de verksamma på försäkringsområdet och eftersom begreppet mer döljer än belyser de verkliga konflikter som faktiskt finns mellan olika parter, så slutar vi använda det helt. En av de närvarande, Anna Hedborg, tillika ansvarig för Socialförsäkringsutredningen , opponerade sig. Av någon anledning hade jag väntat mig det. Så här skrev Hedborg i utredningens slutbetänkande:
Utredningens fokus ligger på sjukförsäkringen och de andra socialförsäkringarna analyseras i relation till sjukförsäkringen. Ett väl fungerande samspel mellan sjukförsäkringen och arbetslöshetsförsäkringen är nödvändigt för att kunna hävda arbetslinjen. Arbetsskadeförsäkringens roll som komplement till sjukförsäkringen ger skäl att diskutera utformningen av den extra ersättningen. Slutligen bidrar pensionsreformen med viktiga lärdomar för en reform av sjukförsäkringen.
Där har ni svaret på frågan, Anders L Johansson och Staffan Marklund. Arbetslinjen och sjukförsäkringen hänger ihop, men det är inte min förtjänst.


Malin Junestav, Uppsala den 14
september 2010


Mer läsning:
Artikel i Västerbottens Folkblad om Malin Junestavs forskning.
Forskningsrapport om socialförsäkringarna och arbetsmarknaden (IFAU-rapport av Malin Junestav)

6 kommentarer:

Ava Avane Dawn sa...

Tyckte väl jag kände igen definitionerna av olika arbetslinjer: från boken "villkorandets politik" var det ju!

Anonym sa...

Nora:


dr Blomberg "vilse i pannkakan":
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/vi-har-kastat-friska-manniskor-pa-soptippen_5333383.svd

gråzon = den nya sjuka lagen där de som av FK bedöms klara endast ett specialanpassat arbete på t.ex. SAMHALL som inte finns och aldrig kommer att finnas
UTFÖRSÄKRAS
pga att alliansen tagit bort tidigare rättspraxis...

Den sjuka lagen är en MEDVETEN handling av alliansen;
det är meningen att svårt sjuka ska utförsäkras.

MJV71 sa...

Ava Avane Dawn: Jag skrev det kapitlet i "Villkorendets politik", så ja, det stämmer: http://tifo2.btj.se/6484877696411769

/Malin Junestav

MJV71 sa...

Anonym: Vad vill du ha sagt? Jag har väl inte någonstans påstått att det inte är en medveten handling, vare sig av den förra regeringen eller denna? /Malin Junestav

Anonym sa...

Bra inlägg! Har inte så mycket att lägga till egentligen mer än: Var får man tag på din avhandling?:)

Stardust sa...

Malins avhandling hittar du på biblioteket, du kan beställa genom fjärrlån om den inte finns inne. Eller kontakta Malin på Mälardalens högskola, malin.junestav@mdh.se.

Mvh Björn