Mina intryck av TV-debatten

Jaha, då har jag gjort debut i direktsändningssammanhang. Spännande och nervöst, men det mesta av nervositeten släppte efter mitt första (rätt förvirrade) inlägg. Några saker har jag redan lärt mig om direktsända debatter:

1) Man måste vara konkret och kortfattad, inte ge sig in i några långa och snåriga resonemang. Orden får inte vägas på guldvåg, för då blir det inget sagt.

2) Man måste gripa tillfället och börja prata själv, inte vänta på ordet. Annars blir det inte heller något sagt.

3) Politisk erfarenhet är säkert bra, men sakkunskap är bättre. Det är därför en person som Björn Fries (som har både den politiska erfarenheten och sakkunskapen) kan dominera en sån här debatt. En rutinerad men förhållandes okunnig politiker som Chatrine Pålsson Ahlgren stod sig rätt slätt.

Några andra intryck:

Debattledaren Stina Lundberg funkade inte fullt så bra som man hade kunnat önska. Hon avbröt på fel ställen - bland annat avbröt hon Pålsson Ahlgren vid i mitt tycke onödiga tillfällen, till exempel när hon skulle svara på Björn Fries fråga angående forskningspengar.

Tolvstegaren Robert Bohman - Katerina Janouchs man för den som inte visste det - retade jag mig en del på under debatten, men efteråt var han ganska kul att diskutera med och alls inte så rabiat som han gav intryck av att vara i sändningen.

Kd-politikern Chatrine Pålsson Ahlregn dröp av rätt snabbt efteråt, hon var inte intresserad av att fortsätta diskutera. Sur över att ha blivit utskåpad, kanske?

Skådespelaren Cissi Wallin hade jag gärna snackat lite mer med, hon verkade trevlig och hade intressanta erfarenheter. I sändningen kom hon bort, eftersom vi andra mest var intresserade av att diskutera vårdfrågor och tungt missbruk.

Svenska Brukarföreningens ordförande Berne Stålenkrantz var säker och formulerade brukarperspektivet på ett tydligt och bra sätt. Jag har sett Berne i TV några gånger, och han har bara blivit bättre för varje gång.

Författaren Jan Söderqvist - den ende som rimligen kunde känna sig hemma med beteckningen drogliberal - sa en del korrekta men kontroversiella saker som faktiskt ingen invände mot (även om Pålsson säkert hade velat). Söderqvist var dock inte riktigt uppdaterad faktamässigt - han överdrev (säkert oavsiktligt) antalet alkoholrelaterade dödsfall och hade missat att svenska fängelser numera är ganska drogfria.

Fd narkotikasamordnaren Björn Fries dominerade debatten, vilket inte var så konstigt med tanke på hans rutin. Jag förstår att Maria Larsson inte vågar debattera med Björn, men har man accepterat att bli folkhälsominister så måste man ta fighten ändå. Chatrine Pålsson har gjort det några gånger nu, som ersättare för Larsson. Hon är okunnig och moralistiskt och har fått storstryk varje gång, men ingen kan kalla henne för feg. Tvärtom är hon ganska modig!

Undrar bara hur länge Pålsson ska behöva utkämpa folkhälsoministerns fighter? Fries är sossarnas drogpolitiska talesperson, så Larsson kan knappast ducka i all evighet.

Den som vill se debatten (plus femton minuters extra debatt) kan göra det på SVT:s hemsida.