Inför den kaliforniska folkomröstningen om cannabis varnade barn- och äldreminister Maria Larsson, KD, för illavarslande konsekvenser även här i Sverige. En legalisering i Kalifornien hade varit ett allvarligt bakslag för den globala narkotikapolitiken.
Maria Larssons slutsats var att vi måste värna den svenska förbudspolitiken inför hotet från den europeiska legaliseringslobbyn. Cannabis är skadligt, och dessutom främmande för svensk kultur. ”Vi har i Sverige ett unikt stöd i den allmänna opinionen för en restriktiv politik och mot att narkotikan skulle bli en naturlig del av en svensk vardag”, skrev ministern.
Bara någon vecka senare publicerade handelsminister Ewa Björling , M, och EU-parlamentarikern Christofer Fjellner , M, en debattartikel om det svenska snuset (Expressen 5/11). Under rubriken ”Hjälp oss att rädda svensk snuskultur” ondgjorde de sig över EU:s sälj- och exportförbud för svenskt snus. ”Det är det svenska folkets vilja att EU slutar bestämma att en i Sverige fullt laglig och reglerad produkt ska stoppas vid vår gräns”, skrev Björling och Fjellner. De poängterade att de drev frågan ”utifrån ett principiellt ställningstagande för frihandel”, men betonade även hur mycket den svenska tobaksindustrin hade att vinna på att exportförbudet hävdes.
Ewa Björling och Christofer Fjellner - två
snustomtar? (Foto från Expressen.)
Tydligare än så här kan inte den svenska dubbelmoralen på drogområdet illustreras. Cannabis är knark, osvenskt och ett livsfarligt hot mot svenska ungdomar. Snus, däremot, är ”kultur” – och dessutom en handelsvara som kan skapa nya arbetstillfällen. Det är märkligt att ingen journalist eller nyhetsredaktion har noterat det motsägelsefulla i regeringens drogpolitiska ståndpunkter. Intressanta vinklar saknas knappast.
En tänkbar vinkel är skadeverkningarna. Att jämföra skador av olika droger är svårt, men i de undersökningar där man försökt brukar cannabis och tobak betraktas som ganska likvärdiga. Det finns vissa indikationer på att båda preparaten kan fungera som inkörsport till andra droger. Hade tobak varit en ny drog i Sverige skulle det omedelbart ha narkotikaklassats och förbjudits.
Snus är förvisso mindre skadligt än röktobak, men nyttigt är det definitivt inte. Snuset har kopplats till cancer i bukspottskörteln och kan också öka riskerna för högt blodtryck. Det är starkt beroendeframkallande – faktiskt i betydligt högre grad än cannabis.
Ett av de viktigaste argumenten mot en legalisering av cannabis är att ökad tillgänglighet leder till ökat bruk, och därmed till ökade skador. Argument kan självfallet även appliceras på snus, och gör man det blir EU:s snusförbud fullt logiskt. Fast så tänker inte Björling och Fjellner – de ser bara vinster när europeiska rökare av hälsoskäl lockas att övergå till det mindre farliga snuset.
En annan vinkel är resonemangen om ”kultur”. Det kan visserligen diskuteras om cannabis verkligen är främmande för svensk kultur – runt 15 procent av svenska gymnasieungdomar uppger faktiskt att de har prövat drogen – men låt oss för resonemangets skulle tänka oss att argumentet är riktigt. Kan då inte liknande argument anföras när det gäller snus i Europa? Är det verkligen rimligt att regeringen bidrar till att sprida vår ”snuskultur” till andra EU-länder?
En tredje vinkel är konflikten inom regeringen. I socialdepartementets åtgärdsprogram för alkohol-, narkotika-, tobaks- och dopningsområdet formuleras ett antal mål för den svenska drogpolitiken. Ett mål är att halvera antalet svenska ungdomar som börjar röka eller snusa fram till 2014. Hur rimmar detta mål med handelsministerns önskan om att få fler européer att börja snusa? Vad tycker Maria Larsson om sin kollegas ”droglobbyism”?
Slutligen kan man fundera över hur den svenska snuslobbyismen hanteras inom EU. I den svenska narkotikadebatten är fortfarande rejält stigmatiserat att argumentera för legalisering av cannabis. Personer som argumenterar för legalisering riskerar utfrysning och får nästan alltid sina motiv ifrågasatta. Är de månne ”haschtomtar” som själva använder drogen?
Jag funderar en stund på det när jag läser de båda legaliseringsivrarna Björlings och Fjellners debattartikel. Jag undrar hur de betraktas av sina europeiska kolleger. Som snustomtar?
Inlägg
9 kommentarer:
Väldigt bra skrivet, men jag är lite fundersam kring detta:
"Att jämföra skador av olika droger är svårt, men i de undersökningar där man försökt brukar cannabis och tobak betraktas som ganska likvärdiga"
Vilka undersökningar? Tobak dödar miljontals årligen över hela världen - cannabis dödar inte en enda? Bara det ensamt borde väl övertyga den mest insnöade "knarkhataren" att inse att tobak är betydligt mer farligt.
Jag tänker framför allt på de studier som gjorts av David Nutt under senare år.
Skadeverkningar kan ju vara av olika slag. Lungcanser, KOL och hjärt-kärlsjukdomar är ju det som dödar de som röker. Skadeverksningarna är ju andra för cannabis, även om cannabis också röks, och ofta i kombination med tobak.
I de studier som gjort brukar man väga samman akuta skadeverkningar för individen, långsiktiga skadeverkningar för individen, samhällsskada samt beroendeframkallande egenskaper.
Fast jag är egentligen inte så intresserad vilken av drogerna som är objektivt farligast, om det nu skulla gå att fastställa. Mitt argument var ju av mer principiell natur.
"de ser bara vinster när europeiska rökare av hälsoskäl lockas att övergå till det mindre farliga snuset."
Där finns ju parallellen att en del skulle välja (det mindre farliga) cannabis framför alkohol, om det valet fanns.
Det visste du förstås, jag ville bara förtydliga...
(Samma anonym som postade första kommentaren)
Tyvärr har jag inte läst särskilt mycket om vad David Nutt skrivit om droger. Men av det lilla jag har läst verkar det som om han anser att cannabis är betydligt mindre farligt än tobak?
Tänker främst på följande illustration, som han har skapat:
http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/9/9c/Rational_scale_to_assess_the_harm_of_drugs_%28mean_physical_harm_and_mean_dependence%29.svg
Ja, skadeverkningarna kan vara av olika slag, men döden är väl tveklöst den värsta konsekvensen?
Och så vitt jag vet finns det inga bevisade samband mellan cannabis och cancer eller KOL. Skulle verkligen vilja få tag på den studie som nämns här, men har aldrig hittat den:
http://www.washingtonpost.com/wp-dyn/content/article/2006/05/25/AR2006052501729.html
Missförstå mig inte, jag är inte heller särskilt intresserad av att fastställa vad som är farligast, det är en rätt meningslös diskussion men jag är också emot över- och underdrifter samt irrationalitet.
Nutt har gjort två listor. På den första kom cannabis på elfte plats, tobak på nionde (http://www.guardian.co.uk/science/2009/nov/02/david-nutt-dangerous-drug-list). På den andra kom cannabis på åttonde plats och tobak på sjätte (http://forum.weed.co.za/viewtopic.php?f=11&t=2768). Skillnaderna var dock ganska små.
Jag vet inte hur vettigt jag tycker det är med den här typen av listor. Jag tog bara med resonemanget i artikeln för att betona att det handlar om två droger som båda otvivelaktigt är skadliga (även om snus självklart är mindre farligt än röktobak).
Men låt oss för resonemangets skull anta att vi objektivt kan fastställa att cannabis är 10 procent mindre skadligt än röktobak. Är det ett argument för att legalisera cannabis?
Inte enligt min uppfattning. Jag menar att vi av historiska och kulturella skäl faktiskt kan tolerera en viss dubbelmoral i lagstiftningen - bara vi är medvetna om det och för en ärlig och saklig debatt.
(för tredje gången)
Att cannabis är ofarligt är lika lite ett argument mot ett förbud som cannabis farlighet är ett argument för förbud.
Men vill du ha argument för att legalisera cananbis?
a) Alla människor har rätt att bestämma över sin egen kropp. Om personen vill konsumera hamburgare, cannabis eller hundbajs är det upp till personen i fråga, inte staten eller polisen.
b) Förbudets konsekvenser är betydligt allvarligare än vad legaliseringens konsekvenser skulle bli.
Förbudet leder till en svart marknad, förbudet göder kriminella organisationer både utomlands och i Sverige, förbudet tvingar folk i fängelse trots att de inte skadat sin omgivning, förbudet tvingar folk i fängelse när de bara använder sin medicin, förbudet ger 12-åringar, istället för 21-åringar möjligheten att använda cannabis, förbudet leder till att profithungriga maffialiknande organisationer förgiftar cannabisväxterna med växtgift och glasfiber så att de ser häftigare ut. etc. etc. etc.
Legalisering leder till högre andel brukande människor. Observera att detta inte ens är någon klar sanning, det finns länder där legalisering/avkriminalisering inte lett till det, t.ex Portugal. Och dessutom ökar bruket i Sverige, TROTS förbud..
Där har du två argument. Ett som anspelar på moral - ett annat som anspelar på förnuft. Dubbelmoral är acceptabelt - så länge det inte är skadligt eller irrationellt, men återigen - vår narkotikalagstiftning är skadligt och oförnuftigt.
KD .
Ja de3t är så jävla kristet och propagera för att låsa in folk som brukat droger pga sjukdom.
Man bör låsa in folk som Maria snarare.
Stardust: "Men låt oss för resonemangets skull anta att vi objektivt kan fastställa att cannabis är 10 procent mindre skadligt än röktobak. Är det ett argument för att legalisera cannabis?"
Frågan bör snarare ställas varför människor som väljer att använda cannabis ska utsättas för diskriminerande särbehandling, då mer specifikt för våldshandlingar som reflekterar olika grader av kränkning av mänskliga rättigheter?
Som utav en händelse ska jag nu skriva jante i ordverifieringsfältet..
Anonym och Jonas, jag är självklart väl bekant med de där argumenten. Jag anser dock inte att det är någon okränkbar mänsklig rättighet att använda vare sig cannabis, alkohol eller någon annan drog, även om jag inser att vissa ser det på det sättet.
För mig handlar det om en pragmatisk avvägning mellan frihet och solidaritet. För att man ska kunna göra sådana avvägningar på ett hyfsat vettigt sätt måste man ha en massa empiriska argument och data. Ska man förbjuda och straffbelägga något måste man kunna motivera det på ett bra sätt (och inte som Madeleine Leijonhufvud gjorde i dagens Debatt).
Har vi redan ett förbud kommer saken i ett lite annat läge, tycker jag. Det är vettigt att göra en rejäl utvärdering av den svenska kontrollpolitiken, eftersom någon sådan aldrig gjorts.
Själv har jag tidigare argumenterat för en avkriminalisering av själva konsumtionen av illegala droger, eftersom jag tycker att det är orimligt att vi kriminaliserar själva missbruket (som jag ser både som ett socialt problem och ett livsstilrelaterad hälsoproblem eljer sjukdom).
Boktips: The Legalization of Drugs - For & Against av Douglas Husak & Peter de Marneffe.
Skicka en kommentar