Jag har en ny artikel om sjukfrånvaron i nya numret av tidskriften Arena:
Det har talats mycket om Socialdemokraternas behov av att tänka nytt och självkritiskt efter valförlusten 2006. Inte minst inom sjukförsäkringsområdet. Tyvärr verkar många inom partiet anse att Socialförsäkringsutredningen, ledd av den tidigare sjukförsäkringsministern Anna Hedborg, är en bra utgångspunkt för självkritiken. Det är den inte. Tvärtom är det arvet efter Anna Hedborg och hennes politik som partiet måste göra upp med. Det duger inte att skyffla problemen mellan olika myndigheter och försäkringssystem - politiken måste syfta till att söka goda och hållbara lösningar för individerna.
Kring millennieskiftet ökade den svenska sjukfrånvaron dramatiskt. På några få år, från hösten 1997 till våren 2003, fördubblades antalet sjukdagar. Men tvärtemot vad de flesta förutsatte handlade det aldrig om någon sjukskrivningsepidemi. Nästan hela ökningen berodde på att de långa sjukskrivningarna blev ännu längre- inte på att sjukskrivningarna blev fler. Orsakerna till den höga sjukfrånvaron har stått i centrum för en rad utredningar under 2000-talet. Förre landshövdingen Jan Rydh, som genomförde två mastodontutredningar mellan 1999 och 2002, lyfte fram försämrad psykosocial arbetsmiljö och förändringar som ledde till att utrymmet i arbetslivet för människor med sviktande arbetsförmåga minskade.
Anna Hedborgs utredning, som gjordes 2005 till 2006, gav ett annat svar: det var försäkringssystemet som inte fungerade som det skulle. Sjukförsäkringen var "för mjuk", vilket gjorde att attitydförändringar i befolkningen och släpphänthet inom sjukvården slog igenom. Hedborg menade att sjuk-försäkringen överutnyttjades: "Rätt till ersättning har i längden bara den som är arbetsoförmögen i relation till varje i Sverige normalt förekommande arbete. Det är ingen yrkes- eller bostadsortsförsäkring", slog hon fast.
Läs resten av artikel här.
Inlägg
Fortune cookie
1 dag sedan
6 kommentarer:
En av de viktigaste faktorerna till varför de s.k. ohälsotalen är högre i glesbygden jämfört med mera ekonomiskt överhettade regioner, är en mycket logisk förklaring. Blir du så sjuk/skadad att du inte kan arbeta mera och därmed får varaktig sjukpension, så krymper ditt ekonomiska utrymme drastiskt. Bor du i en ekonomiskt överhettad region, så blir helt enkelt boendekostnaderna ohållbart höga. Av denna anledning väljer många sjukpensionärer att sälja sin bostadsrätt eller villa och köper ett hus ute på landet för en spottstyver. I många fall blir de inte bara av med höga lånekostnader, utan gör även en ordentlig vinst på kuppen. I min hemkommun i norra Hälsingland kan du köpa ett hus på flera hundra kvadratmeter med vidhängande tomt på några ha för några ynka hundratusen. Har man då sålt sitt boende och gjort en vinst i miljonklassen (och ibland mer), så kan man totalrusta huset på landet och ändå få en rejäl slant över.
Detta fenomen lyste igenom i en artikel om den lokala mäklarbranschen förra året i den lokala blaskan. Den intervjuade mäklaren nämnde i förbigående att de flesta av dem som flyttade in till kommunen och köpte hus genom henne var sjukpensionärer från storstadsregionerna.
Rent nationalekonomiskt är det ju önskvärt att unga friska personer flyttar till jobben i de överhettade regionerna, medan de som är sjuka och inte kan jobba längre flyttar därifrån. På detta sätt frigörs behövliga resurser (boende) i storstadsregionerna, medan de som inte kan arbeta längre flyttar till kommuner där de kan leva billigt samt betala för glesbydskommunen behövlig skatt. Är man en kommun med ca 20.000 invånare, så får en inflyttning av kanske 50 sjukpensionärer per år en ganska stor betydelse för ohälsotalen. Utöver detta så flyttar ju många unga friska från kommunen in till storstadsregionerna, vilket medför att ohälsotalen s.a.s. ökar i bägge ändar...
När det gäller norrlänningars benägenhet att sjukskriva sig i onödan, så kan jag bara lämna följande reflektion:
Du drar dig för att sjukskriva dig längre än en vecka, eftersom du då måste ta dig till närmaste läkare (vilket inte sällan är mer än 10 mil bort). Istället är det många som biter ihop och kör på ändå tills det verkligen inte går längre, vilket i längden inte alls är bra!
Det där med inflyttningen av sjuka låter som en hypotes. Har du några belägg för den?
Jag tror dock knappast att det skulle kunna förklara så mycket av de regionala skillnader som fanns förr (idag är skillnaderna dratiskt reducerade).
Ja, det är tyvärr än så länge en hypotes då ingen har brytt sig om att verkligen kontrollera detta fenomen i seriös forskning (något för dig kanske Björn?). Om jag minns rätt så kom det en utredning för något år sedan från universitetet i Göteborg som visade att ca 50% av skillnaden i ohälsotal beror på skillnader i arbetslivsstrukturen (d.v.s. det finns i glesbygden procentuellt fler arbeten av en typ som har höga ohälsotal oavsett region). Men migrationen av arbetskraft/sjuka skulle ju ev kunna förklara den resterande delen. En god vän till mig arbetade fram till nyligen som FMR hos FK i Hälsingland (har för mig att han gjorde detta under 15 års tid). Han hävdar bestämt att denna faktor är högst påtaglig i åtminstone Hälsingland och han har ju verkligen haft insyn i de olika enskilda fallen.
Mitt inlägg var ämnat som ett köttben till dig Björn, något som du förhoppningsvis kastar dig över och utreder :-)
Hur ser egentligen sambandet ut mellan deltidsarbete och sjukskrivningar/sjukersättningar ut. I Kronobergs län arbetar mer än 40 procent av kvinnorna deltid, samtidigt har länet haft de bland de lägsta sjukskrivningstalen. Har kvinnorna i Småland "bekostat" sin ohälsa själva, medan de i andra delar av landet fått ersättning från sjukförsäkringen?
Din blogg erbjuder oerhört många intressanta infallsvinkligar. Tack för att du skriver.
Jag har varit inne här tidigare och frågat vem som sponsrar din forskning.
Hoppas att jag kan få svar.
MvH
Anna Andersson
Tack Anna! Jag tror jag svarade senast också, men här igen: min forskning om sjukfrånvaron har finansierats av Arbetslivsinstitutet fram till 2006, därefter av Vetenskapsrådet, Försäkringskassan och Malmö högskola. Min narkotikapolitiska forskning har jag mestadels genomfört på min fritid, åtminstone under senare år.
Mvh Björn
Skicka en kommentar