Om inte partipiskan funkar blir det till att partipissa...

Nya bottenrekord i politiken slogs idag, när Fredrick Federley avslöjade (genom Expressen) att Center-ledningen i samband med FRA-omröstningen tvingade honom till drogtestning.

Det var en miljon tankar som for genom mitt huvud. Vad fan håller de på med? Vad vill de? Om de nu är så oroliga vad fan har de inte kunnat skicka ett enda SMS för eller lyfta luren på hela sommaren? Egentligen handlade det nog som så ofta i partismens välsignade land att man ville skydda partiet från skandalrubriker. Mitt välmående var nog placerat längre ner på listan över prioriteringar. Jag fick ett erbjudande om att göra drogtester. Det kallades erbjudande men jag visste precis hur det låg till. Om jag inte tackade ja så skulle det omedelbart tolkas som att jag hade tagit droger.

Jag var så arg att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Mitt eget parti kränkte mig på det värsta sätt jag blivit kränkt. Men jag insåg att det bara fanns ett val - jag var tvungen att göra som de sa.

Skrämmande historia, så får mig att tänka på de där poliserna, som hotade journalisten Jesper Nilsson med drogtest för att han fotograferat ett ingripande i tunnelbanan. Det är uppenbarligen inte bara polisen som begripit att drogtester kan fungera som hot och bestraffning.

Läs även Paulina Neuding, som skriver om Bodströms och Asks drogtestande.