Carl Tham (S) - slapp för lätt undan.
När nu borgarna genomför lika dåligt förberedda reformer - vilket till och med har fått universitetskanslern Anders Flodström att avgå i protest - knorras det igen, men ingen säger något. Det är märkvärdigt. Varför i hela fridens namn gör vi inget, vi har ju både ordet i vår makt och god tillgång till debattsidorna? Inte ska väl Tobias Krantz få komma undan med detta?
Tobias Krantz (Fp) - slipper också för lätt undan.
MarieLouise Samuelsson resonerar klokt om problematiken i en läsvärd kulturkrönika i Expressen:
[Högskole]sektorn får finna sig i rätt tvära kast, avsaknad av framförhållning och vad som garanterat skulle kallas ”politisk dirigism” om det vore Carl Tham eller någon annan socialdemokratisk minister som ägnade sig åt det.Läs hela artikeln!
Varför lärosätena finner sig (vi pratar om den fria akademin, eller hur?) kan förklaras med att man är anpasslig eller låter sig hunsas. En annan, minst lika tänkbar, förklaring är att sektorn består av realister. Högskolorna räknar helt enkelt med att Krantz kvalitetsutvärderingssystem inte kommer att överleva nästa mandatperiod. Oavsett vem som vinner valet.
Reformer som hastas fram utan konsekvensanalys eller hänsyn till utredares sakkunskap går sällan att tillämpa, de måste göras om eller kompletteras. Realisterna vet också att inga utvärderingssystem kan uppväga bristen på ekonomiska resurser.
Den högskolevärld som nu har att ”implementera” ett antal halvsmälta reformer väntar, hittills förgäves, på höjning av ersättningen per student, satsning på grundutbildningen och fler lärarledda lektioner.
Inlägg
3 kommentarer:
Samma tanke har jag många gånger tänkt när jag umgås med socialarbetare. Univeritetsutbildade människor som ägnar dagarna åt att skriva, läsa, samtala och analysera och som verkligen ser de slutliga konsekvenserna av politiska beslut.
Det är många röster som måste höjas i samhällsdebatten. Tänk bara vilken dynamisk levande och färgstark demokrati vi skulle kunna få!
Visst, du har helt rätt Marika. Folk håller på och snackar och irriterar sig i korridorerna och på fikarasterna, men höjer upp sin stämma är det få som gör.
Tänk om kårerna, universitetslärarfacket och högskoleledningarna hade ordnat en gemensam demonstration mot det nya kvalitetsstyrningssystemet, och samtidigt utnyttjat de vassa pennor och kontakter som finns för att skriva debattartiklar och uppvakta/utbilda journalister - då hade det kunnat bli ordentligt drag i högskolepolitiken.
Ibland, när jag är på mer positivt humär, tänker jag på den fantastiska inledningen till Bengt Svenssons avhandling "Pundare, jonkare och andra", där Malmös knarkare samlas för att demonstrera. När Bengt fantiserade ihop denna fiktiva demonstration anade han nog inte att Svenska Brukarföreningen skulle ordna Almedalsseminarier och stora konferenser bara drygt 10 år senare :-)
Eftersom jag råkar ha lett kursen i "självständigt arbete" på min institution, så vet jag i praktiken vad det handlar om, och Tobias Kranz förslag om att detta ska vara det som utvärderas är helt huvudlöst.
Och som ni säger, jag hoppas på ett regimskifte snabbt och att detta rivs upp innan det hinner ställa till det.
Ogenomtänkta reformer är ett otyg.
Skicka en kommentar