Jag bad Lundbäck om belägg och hänvisningar för detta påstående, eftersom jag ingalunda märkt av någon sådan enighet när jag talat med sjukvårdspersonal, försäkringskassepersonal eller forskare. Lundbäck svarar att han "samtalat med enskilda forskare" (som han dock inte vill namnge) och citerar sedan vällustigt (men ytterst selektivt) från Riksrevisionens rapport om förändringarna i sjukförsäkringsprocessen.
Inget av detta fungerar naturligtvis som några belägg för Lundbäcks påståenden om "stor enighet om förbättringar". Han försöker bara slå blå dunster i ögonen på folk.
Mattias Lundbäck, "Den hälsosamme ekonomisten"
Om Lundbäck hade läst min bok - vilket han säkert inte har - så hade han varit medveten om att jag överhuvudtaget inte försvarar Socialdemokraternas tidigare politik på sjukförsäkringsområdet (en politik som de borgerliga partierna stod bakom, nota bene!). Renodlingen av sjukförsäkringen och statens tillbakadagande ledde till att många människor fastnade i årslånga, passiva sjukskrivningar.
Men alliansregeringens rehabiliteringskedja - som i praktiken inte har något med rehabilitering att göra, utan bara är fasta tidsgränser för Försäkringskassans bedömningar - löser inte problemen med det havererade anpassningsarbetet; den förflyttar bara de långtidssjuka till en annan socialförsäkring istället, nämligen a-kassan.
Som jag nämnde har jag inte märkt av någon hurra- och hallelujakör till rehabiliteringskedjans lov när jag varit ute och pratat om min bok. Tvärtom verkar det finnas en stark opinion mot reformen bland läkare och annan vårdpersonal. De flesta som läst Kampen om sjukfrånvaron verkar dessutom vara tämligen eniga om att min analys förtjänar att tas på allvar.
Härom dagen publicerades ytterligare en recension av boken i Läkartidningen. Den är skriven av allmänläkaren Catarina Canivet. Hon beskriver slutkapitlet - där jag presenterar Tor Larssons analys av anpassningsgruppernas kollaps - som "en intensiv aha-upplevelse".
I anslutning till Canivets recension finns länkar till samtliga artiklar Läkartidningen har publicerat i anslutning till boken - hela nio stycken. Ingen av artiklarna tar upp rehabiliteringskedjans fantastiska förtjänster (även om Lars Englund förmodligen är positivt till en del av de förändringar regeringen infört). Kanske något för Mattias Lundbäck att ta en titt på?
Inlägg
4 kommentarer:
Jösses vilket snömos Mattias Lundbäck kommer med. För en van kritisk granskare som jag själv, så är hans dravel i det närmaste skrattretande. Han "tror" det ena och "tror inte" det andra och vill inte avslöja sina "källor" utan där ska vi bara tro på hans ord. Men vad kan det vara som är så kännsligt eller hemligt att han inte kan röja "källans" namn? Han lär ju knappast vara bunden av tystnadsplikt i det här ärendet...
Nej, sanningen är väl den att det inte finns någon som helst substans bakom dravlet, och jag är rädd att det aldrig har funnits något annat än rena påståenden och högst personliga teser bakom de "fakta" som våra politiker har fattat beslut på. Skulle vi inom näringslivet fatta beslut på lika "goda" grunder som våra folkvalda, så skulle vi gå i konkurs med omedelbar verkan!
En liten reflektion angående påståendet att arbetsgivarna har blivit mer aktiva i sjukförsäkringsprocessen:
Av egen erfarenhet vet jag att man som företagare numera vill ha så lite som möjligt att göra med Försäkringskassan, eftersom de är helt omöjliga att ha att göra med samt i de allra flesta fallen gör saken sju resor värre (d.v.s. de vållar patienterna ytterligare medicinska skador). Speciellt kunskapsintensiva företag (där de anställda ofta är ovärdeliga resurser) verkar sky FK som pesten.
Nu har den (o)hälsosamme ekonomisten Mattias Lundbäck verkligen avslöjat vilken intellektuell nivå han befinner sig på! I sin blog idag svänger han sig med att Ockhams rakkniv skulle avgöra vad som är rätt eller fel, och avslöjar därmed att han absolut inget har förstått av vad detta betyder. Ockhams rakkniv definierar bara en princip för hur man skall tänka när man söker förklaringar för olika saker (d.v.s. att man inte ska krångla till det utan försöka hålla det så enkelt som möjligt). "Enkla" lösningar på komplicerade samhällsproblem brukar vara ett säkert kännetecken hos politiker med en despotisk agenda, så här ringer alla larmklockor för vem Mattias Lundbäck egentligen är.
I min egen profession (teknologisk FoU) så analyserar och hanterar vi system av en i det närmaste extrem komplexitet. Det i särklass effektivaste sättet att angripa sådana problem är att bryta ner dem i så små delar som möjligt (de små delarna är var för sig enkla att förstå och bevisa) och sedan försöka förstå problemet utifrån de grundstenar som man till slut sitter med. Detta har gjort att vi idag inte bara kan förstå och hantera mycket komplexa system, utan vi kan även dra nytta av de egenskaper som kaotiska system har (t.ex. styrsystemet i JAS-planen).
När Titanic sjönk, så blev reaktionen hos ingenjörerna att de måste förstå varför detta kunde ske och att de måste försöka finna sätt att undvika liknande katastrofer i framtiden. Detta har gjort att vi har kommit en bra bit framåt inom ingenjörskonsten sedan dess.
Våra ekonomers reaktioner på de ekonomiska "Titanic's" som sker(d.v.s. börskrascher och liknande som kommer med jämna mellanrum), är istället mera att de spekulerar i när nästa katastrof ska ske. Detta gör att de i princip står och stampar på samma fläck som för hundra år sedan...
Har de sista veckorna sysslat med en egen liten undersökning. I mitt jobb så träffar jag bla folk från försäkringskassan, arbetsförmedlingen, läkare, facket och sist men absolut inte minst personaladministratörer.
De jag träffar är fotfolket, de som kommer i kontakt med konsekvenserna av sjukförsäkringen. Alla svarar samma och det är att den nya sjukförsäkringen är orimlig, fungerar inte, det leder inte till att folk kommer tillbaka till arbetet. Detta är oavsett vilket parti de röstat på.
Alla tror även att det är ekonomiska grunder som ligger bakom alla utförsäkringar och sjukfösäkringen, skrämmande eller hur? Jag vet inte vem Mattias L har pratat med men inte är det de som jobbar med frågorna.
Anette K
Moderat retorik brukar sällan klara en mer stringent granskning utan tenderar att upplösas likt morgondimman en sommarmorgon, det är antagligen därför moderata bloggare i regel undviker att tillåta kommentarer som går emot den egna ståndpunkten likt herrar Axén/Lundbäck.
Propagandist är egentligen ett alltför vänligt epitet på en lögnare, men då deras politiska gärning lider mot sitt slut kan man kanske ändå kosta på sig ett visst mått av gentlemannamässighet i interaktionen.
Skicka en kommentar