Sundevall är sur

Dick Sundevall gillade inte min dubbelrecension av hans bok "Hanteraren" och Lasse Wierups "Infiltratören". I dagens Sydsvenskan publicerar han en replik, och jag svarar direkt. Finns inte på nätet, åtminsone inte ännu, men jag klipper in här nedan.

Sakfel om "Hanteraren"

Recensionen i Sydsvenskan av min bok "Hanteraren" och Lasse Wierups "Infiltratören" (15.10) innehåller några direkta sakfel. Recensenten hävdar att jag är en vän till Olle Liljegren (OL). Jag träffade OL första gången den 2 maj 2007. Vi sammanfördes med tanke på en eventuell bok, av författaren Börge Hellström. För den som läser min bok torde det framgå att Liljegrens och min relation knappast kan beskrivas som vänskaplig.

Vidare skriver recensenten apropå anklagelser mot OL: "De besvärande indicier som Wierup tar upp förbigår Sundevall med tystnad." Jag utelämnar ingenting som OL åtalas och döms för. Därtill påvisar jag ytterligare ett antal brott som framkommit under mina intervjuer med OL. Men jag återger inte lösa anklagelser från Wierups huvudkälla Max Åström, som under den här tiden var kriminellt aktiv och missbrukade kokain och anabola steroider.

"Tingsrätten valde att tro på Åström" påstår recensenten. Nej, tingsrätten dömde Åström till tre års fängelse mot hans nekande, för grova vapenbrott och grovt narkotikabrott!

Jag ägnade 14 månader åt att kontrollera mina källor i arbetet med boken Hanteraren. Det jag anför här och i boken – är därmed kontrollerbart.

Dick Sundevall
journalist och författare

Mitt svar:

Dick Sundevall hotade styrelsen i bostadsbolagets Stadsholmen med ”tevekamerorna” om de inte lät Olle Liljegren friköpa ett kulturhus på Långholmen. Tillsammans erbjöd Sundevall och Liljegren TV4 att köpa Sefastsson-avslöjandet för en miljon kr.

Om de är vänner, kolleger eller kumpaner må vara en öppen fråga, men det är glasklart för läsaren att Sundevall inte är något objektiv granskande reporter. Då hade han inte underlåtit att redovisa graverande uppgifter ur polisutredningen, som innehållet i inspelade telefonsamtal eller att Liljegren tagit emot anonyma insättningar om fem miljoner kr till sina konton.

Det bör också påpekas att Dick Sundevall inte nämner vilken relation han har till Liljegren i sin bok. Den läsare som känner till historierna med Sefastssonavslöjandet och kulturhuset utelämnas därför att göra sina egna tolkningar, vilket jag gjorde i min recension.

Update: Dick Sundevall är nu ännu surare. Han låter meddela att siffran 1 miljon kr (som jag hämtade från Resumé, Journalisten, Aftonbladet och divrese andra källor) är felaktig och att han och Liljegren aldrig begärt mer än 150 000 kr från TV4. Det må vara hur det vill med den saken, för min poäng var inte summan i sig, utan att Sundevall underlåtit att diskutera sin relation till Liljegren i boken. (Men rätt ska såklart vara rätt ändå.)