Jag har just läst om Lars Borgnäs bok om da Costa-fallet, Sanningen är en sällsynt gäst. Borgnäs bok ger vid andra läsningen ett än mer befängt intryck än när jag läste den första gången. Den påminner mig om en intressant beskrivning som statsvetaren Erik Åsard gjorde av det konspirativa tänkandet, i boken Det dunkelt tänkta.
Konspirationsteoretiker har en sak gemensamt, säger Åsard, och det är att de inte tolkar några händelser som slumpmässiga eller oavsedda. Allt är en logisk del i deras favoritkonspiration och styrs av dolda beslutsfattare med dunkla syften.
Precis så verkar Borgnäs resonera. Så det är väl ingen slump att han gjort märkliga dokumentärer även om Estonia och Palmemordet. Konspirationer kommer ju sällan ensamma...
Inlägg
Fortune cookie
2 dagar sedan
1 kommentar:
En del ser konspirationer i allt. En del ser inte konspirationer i någonting. Bägge ståndpunkterna är lika idiotiska. Borgnäs' dokumentärer ang. palmemordet syftar till att peka på att utredningen inte har utrett det s.k. polisspåret. Det har han helt rätt i. Han fullföljer således sin journalistiska gärning. De som a-priori (d.v.s. utan att sätta sig in i utredningen)utesluter en konspiration vad palmemordet beträffar, har någon anledning mycket stor tilltro till den version som personer i ledande ställning presenterar. Man kan fråga sig varför.
Skicka en kommentar