Snaskigheter och bristande självinsikt

Göran Skytte läser jag ibland. Han väcker ungefär samma känslor hos mig som den gamle alltingexperten och överalltkorrespondenten Ulf Nilson gör: en märklig blandning mellan ilska och skrattlusta, parat med förundran över att sådana människor verkligen finns.

Idag skriver Skytte om att han träffat en tidigare kommunistisk pamp vid en filmfestival i Rumänien. Han beskriver denna som en person som "på den gamla tiden var ... beredd att offra andra människors liv för kommun­ismen. Nu är han kristen och vill hjälpa till att ge liv."

Och jag tänker: Undrar just vem den beskrivningen annars skulle kunna gälla?

Som de flesta som läser här säkert vet är jag förtjust i debatter. Jag läser alltid de stora tidningarnas debattsidor. Aftonbladets är generellt sett den klart sämsta, det är sällan jag läser mer än rubriken. Debattredaktören Lotta Gröning odlar någon slags folklighetsmentalitet i sitt redaktörsskap, vilket i normalfallet bara blir tråkigt.

Sen ibland publicerar hon saker som får mig att höja ordentligt på ögonbrynen - inte för att det är intressant, utan för att det är rejält snaskigt. Så var det med gårdagens "författarbråk", som efter vad jag kan bedöma är bland det snaskigaste och mest onödiga som publicerats på bra länge. Anna Holt replikerar bra idag, men det är ändå Gröning som får stå med skammen för att hon upplåter sina spalter åt detta moraliska haveri, som ju inte ens är någon nyhet (samma "debatt" rasade ju senast i samband med publiceringen av Unni Drougges bok).