Ett ljus i det kriminalpolitiska (M)örkret

Moderat kriminal- och narkotikapolitik är vanligtvis en sorglig och kunskapsföraktande historia. I morse skrev jag om justitieminister Beatrice Asks kritik mot Brå, en kritik som sannolikt motiveras av att Brå ifrågasätter och problematiserar den kriminalpolitik som omhuldas av Moderaterna.

Många läsare minns säkert sommarens och höstens debatt om kriminaliseringen av det egna narkotikabruket, där Ask och Maria Larsson (KD) avfärdade Björn Fries och mitt förslag om en utvärdering. Fakta kring hur kriminaliseringen fungerar är nämligen inte relevanta eftersom den förda politikens syfte inte är instrumentellt utan symbolpolitiskt; narkotikan spelar rollen av "den goda fienden", och narkomaner är per definition lagbrytade och omoraliska syndare som ska straffas.

Därför är det enormt uppfriskande att läsa Mattias Svensson intervju med Maria Abrahamsson i dagens Neo. Maria Abrahamsson är en tung moderat politiker. Abrahamsson är dessutom, som Mattias Svensson konstaterar, en fritänkare. Hon ifrågasätter både det ena och det andra i den moderata rätts- och kriminalpolitiken. Bland annat ifrågasätter hon det omoderna nämndemannasystemet:

I alla andra sammanhang så accepterar vi inte en lekman som inte besitter rätt faktakunskap, det räcker att du går till skomakaren eller till hårfrisörskan. Men i domstol, där du till och med kan bli dömd till livstids fängelse, där ska inte denna fackkunskap vara ledande. Den ska blandas upp med något slags allmänt förnuft. Men i det ligger ju också fördomar och okunskap, bristande logiskt tänkande, rasism, ja... allt.

Fast politiker tycker att det är hemskt kul att vara nämndemän. Det är ett statusuppdrag. Och partierna tycker det är ganska bekvämt att kunna placera sina antingen hopplösa eller lojala partiarbetare på en nämndemannaplats.

Om narkotikapolitiken säger hon:

Jag jobbade ju med Gun Hellsvik i 7-8 år och var lika rabiat emot exempelvis sprutbyten som hon. I dag tycker jag att rena sprutor nog ändå är att föredra. Jag är väldigt glad att Stockholms landsting tagit det beslutet, även om Filippa Reinfeldt drev en ren obstruktionspolitik. Gärna också en vårdgaranti för missbrukare, varför inte? Att vara missbrukare är inte att vara brottsling.

När det gäller kriminaliseringen av det egna bruket säger Abrahamsson att hon "tycker det är lite problematisk om jag ska vara ärlig". Hon fortsätter:

Politiskt är det ju ingen levande fråga. Ingen vågar säga att man vill avskaffa kriminaliseringen av eget bruk. Och det är knappt så jag vågar göra det heller. Men diskussionen är på sin plats. Jag säger inte att jag tycker det, men om vi uppfattar missbruk som en sjukdom är det ju snudd på oanständigt att se det som en kriminell handling.

Därefter lyfter Abrahamsson fram Björn Fries och säger att han "lyckades driva rätt många bra saker som narkotikasamordnare", ett uttalande med potential att reta gallfeber på både Beatrice Ask och Maria Larsson.

Läs hela intervjun här. Maria Abrahamsson är en tänkande politiker som vågar omvärdera invanda ståndpunkter - inte bara sitt partis utan även sina egna. Hon är en moderat som kan ta ordet rättssäkerhet i sin mun utan att det låter som en läpparnas bekännelse. Heder åt henne!