Bland Missbruksutredningens många förslag fanns ett som hittills gått ganska obemärkt förbi, nämligen att lagstifta om att personer med missbruk ska ha rätt till ett bra bemötande av sjukvården och socialtjänsten. Jag nämnde detta förslag för några vänner, som förvånat höjde på ögonbrynen. ”Ska en sådan lag verkligen vara nödvändig?”, undrade de. ”Bra bemötande, det har man väl rätt till från alla myndigheter?”
Jo, det kan man tycka. Men verkligheten ser annorlunda ut ibland. Det vet alla som har erfarenhet av eller insikt i svensk missbrukarvård.
Härom månaden stötte jag på ett besynnerligt exempel, i form av ett ”patientavtal” för metadonpatienter som används vid en av landets beroendemottagningar. Enligt avtalet ska patienten lova att avstå från alla beroendeframkallande droger, inklusive alkohol men exklusive nikotin. Patienten får inte göra något olagligt – langa, stjäla, hota, bära vapen osv. – eller laborera med sin medicinering. Han eller hon ska dessutom delta i samtalsbehandling, om personalen på beroendemottagningen tycker att det behövs.
En första reflektion. Är det inte en smula märkligt att sjukvården formulerar krav som innebär att patienterna inte får visa symptom på de problem de söker hjälp för? Om Ylva dricker några glas vin till helgen, ska hon skrivas ut då? Och om Daniel stjäl en bil eller Robert grips för brott mot knivlagen, ska då beroendemottagningen straffa dem genom att avbryta deras livsviktiga behandling? Här finns utrymme för både godtycklighet och orättvisor.
Men det finns fler krav i avtalet. Patienten ska också – bland mycket annat – samtycka till att hålla tider och komma till avtalade möten, ta hand om sig själv och prioritera sin hälsa samt uppföra sig på ett trevligt sätt mot all personal vid besök på mottagningen.
Det står faktiskt så i avtalet, ”uppföra sig trevligt”. Där sitter du alltså på ditt inskrivningssamtal, nervös, abstinent och utlämnad. Du måste lova att aldrig vara morgonsur eller oartig, för annars får du ingen medicin. Take it or leave it. Det är en klockren utpressningssituation.
Ett par reflektioner till. Den första är att avtal av den här typen måste vara olagliga. Det kan inte finnas någon rättslig grund att vägra en person sjukvård bara för att han eller hon inte vill skriva på ett bisarrt avtal. Den andra är att den där bemötandelagen nog är en rätt bra idé ändå.
Inlägg
11 kommentarer:
Dessa "avtal" är "olagliga" - bättre: utan verkan - eftersom de inte utgör "avtal" i vanlig bemärkelse. Sjukvården kan inte utan vidare dra in hjälpen (men kan inom lagens ram ställa villkor för att hjälp lämnas, avtal eller icke), och ingen tänker sig väl att narkomanen skall få begära skadestånd för avtalsbrott av sjukvården?
Det här är ett ypperligt exempel på missbruk av avtalsbegreppet. Det finns många fler.
Tack Jakob, jag anade att det var så. Problemet är att de används för att avvisa personer som vägrar skriva på. Jag vet flera exempel på detta, och Svenska Brukarföreningen har säkert samlat på sig ett helt kartotek med fall.
Patienter saknar ofta de resurser som krävs för att förstå eller kunna agera på att de utsätts för något rättsvidrigt. Och även om de förstår det vågar de inte anmäla, för de är ofta beroende av mottagningarna och kan itne vända sig någon annan stans.
Björn: Frågan är om lagen stadgar att brukaren skall gå med på förhållningsregler som stipuleras av sjukvården för att få vård - i så fall utgör detta "avtal" sådana förhållningsregler. De utgör dock inte något "avtal", utan just en order vars åtlydande utgör förutsättning för behandlingen. Att kalla detta "avtal", med alla de implikationer av gemensamt bestämmande som finns i det ordet, är en ganska osmaklig dimridå.
Själva ställandet av villkor skulle jag dock förmoda tillåts i lagen, även fast det inte är något avtal.
Detta är allt som finns i form av centrala föreskrifter: http://www.socialstyrelsen.se/sosfs/2009-27
För ett antal år sedan var den en kvinna som blev utskriven från behandling i Lund eftersom hon hade tagit en halv treo. Den som var ansvarig för avdelningen sade att det gällde nolltolerans och att de var väldigt stolta över den. En tolkning av detta kan vara att en princip blir viktigare än patienterna.
Apropå absurda krav på de vårdsökande.
Förbannat bra inlägg Björn.
Skönt att någon ser det inte många andra sett eller talat om.
(jag ska sj iväg nu och vara trevlig)
Jag tycker det är en sådan bismak att vi som ligger ner redan ska bli sparkade på även när vi varit fria ifrån heroinet i flera år.
Tack ska du ha Lars! Kämpa på, jag tror vi går mot bättre tider!
Helt absurda villkor att ställa på personer som behöver hjälp. Bra att du uppmärksammar orimligheterna.
I UNT har det varit en del debatt på senaste tiden som kan tyckas anknyta till inlägget. Uppsala kommun kräver tydligen att personer som söker försörjningsstöd bevisar att de inte brukar eller missbrukar narkotika. Pissas det positivt eller vägras provet så blir det inget försörjningsstöd annat än möjligen matkuponger.
Kommunen "ska inte finansiera missbruk" hävdar politikerna(tydligen eniga över blockgränsen). Flera processer som gått åt olika håll rörande lagligheten i villkoret är tydligen också på gång i högre instanser.
Jag undrar bara hur hjälpta tror dom egentligen att missbrukare blir av att inte ha möjlighet att handla ens de mest nödvändiga. Att lägga de ekonomiska problemen ovanpå missbruket kan ju inte göra situationen bättre. Jag tycker det är människofientlig och sparkar på dom som redan ligger ned.
Häpnadsväckande. Djupt stötande. Folk är f*n inte kloka. Keep on trucking, du behövs!
http://www.expressen.se/ledare/johannes-forssberg/infor-en-nollvision-mot-narkotikadod/
Skicka en kommentar