Jag har just skickat slutkorrektur på min nya bok, Kampen om sjukfrånvaron, till förlaget. Boken, som handlar om debatten kring den höga sjukfrånvaron i början av 2000-talet, kommer förhoppningvis att bidra till debatten kring regeringens "rehabiliterings-
kedja" under nästa år.
Jag var rätt nöjd över tajmingen med min förra bok, Metadon på liv och död, som kom 2005 och gav bränsle till diskussionerna kring den läkemedelsassisterade behandlingen. Den nya boken handlar dock om en av valrörelsens sannolikt hetaste frågor - vilken flax!
Varken alliansen eller sossarna kommer att dock ha så mycket att hämta i boken - både den nuvarande och den förra regeringen har gravt misskött frågan.
Inlägg
9 kommentarer:
Varför begränsar du dig till "sjukfrånvaron i början av 2000-talet"?
Det slående är ju att det finns tre (3) ungefär lika höga toppar i sjukfrånvaron sedan 1970.
Slående och slående... jag tar naturligtvis upp detta i boken, Anders. Topparna har dock knappast samma orsaker. Läs boken när det kommer, vetja!
Ja, det framstår som slående. När man ser en kurva över sjukfrånvaron sedan 1970-talet, så tappar man hakan. Jag blev häpen - liksom alla mina arbetskamrater.
Den dramatiska kurvan visar ju knappast tre stora utbrott av sjuklighet i landet (som sedan avklingar) - i så motto har topparna samma orsak dvs orsaken är inte medicinsk.
Ingela Thalens utredning skrev:
"..det finns en grupp av individer som det egentligen inte finns någon plats för på dagens arbetsmarknad. Denna grupp befinner sig i det ena eller andra stödsystemet. Var de befinner sig, anses vara mer beroende av stödsystemets relativa generositet och den kapacitet som finns för att kontrollera om de aktuella personerna verkligen har rätt till ersättning, än av personernas aktuella situation. Det faktum att arbetsförmedlingarna tydligare än tidigare kontrollerar om det finns vilja och förmåga att ta ett arbete och att försäkringskassorna på grund av deras snabbt ökande arbetsbelastning inte har möjlighet att göra utförliga bedömningar skulle kunna vara en förklarande faktor."
Instämmer du?
PS Jag kommer att läsa boken, men skulle gärna vilja ha dina synpunkter.
Ingela Thaléns utredning? Du menar inte Anna Hedborgs utredning? Den går jag mcyejt utförligt igenom i min bok.
Ett kort svar om "topparna": det är ganska uppenbart att de inte är tecken på direkta förändringa i sjukligheten. Sjukligheten är dock bara en av de faktorer som bestämmer sjukfrånvaron. Andra är till exempel arbetsmarknadens förmåga att sysselsätta personer med olika krämpor och besvär, rehabiliteringssystemets förmåga att hjälpa sjuka tillbaka till arbete samt människors attityder till sjukförsäkringen.
Andelen människor i arbetskraften som har sjukdomar och besvär är betydligt högre än sjukfrånvaron. Cirka 40 procent anger till exempel att de har en eller flera kroniska sjukdomar. De flesta av dessa uppfattar sig dock som relativt friska och arbetsföra, och utnyttjar heller inte sjukförsäkringen.
Personligen tror jag att den höga sjukfrånvaron i slutet av 1980-talet och den höga sjukfrånvaron i början av 2000-talet hade olika orsaker. Det argumenterar jag utförligt för i boken.
BJ skriver: "Ingela Thaléns utredning? Du menar inte Anna Hedborgs utredning?"
Jag menar SOU 2002:62. Åsyftar du samma utredning? (Anna Hedborg har ju varit utredare i flera utredningar).
BJ skriver: "Personligen tror jag att den höga sjukfrånvaron i slutet av 1980-talet och den höga sjukfrånvaron i början av 2000-talet hade olika orsaker"
Det verkar som sjukförsäkringen har använts för att stuva undan folk, som (av olika anledningar) ej är anställningsbara på dagens arbetsmarknad med dagens löner och sociala åtaganden för arbetsgivaren. Det är givetvis osannolikt att det skulle vara exakt samma anledningar till detta i i slutet av 1980-talet som i början av 2000-talet.
Arbetsmarknaden förändras ju och demografin i Sverige har också påtagligt förändrats genom en allt större invandring av extremt lågutbildade (inkl. analfabeter), vilka väl torde vara minst lika svåra att sysselsätta som "personer med olika krämpor och besvär"?
Tar du upp den höga sjukfrånvaron i mitten av 70-talet i din bok?
Apropå "arbetsmarknadens förmåga att sysselsätta personer med olika krämpor och besvär" jämte förmåga att sysselsätta extremt lågutbildade och analfabeter - den förmågan hos arbetsmarknaden blir väl allt mindre (givet dagens löner och sociala åtaganden för arbetsgivaren)?
Jag såg t.ex. att bloggaren Dick Erixon gladde sig åt, att invandringen av extremt lågutbildade och analfabeter skulle framtvinga stora lönesänkningar (för lågkvalificerade arbeten). Instämmer du?
Behandlar du förtidspensionering i din bok? När släpps boken?
SOU 2002:62 var Anna Hedborgs första sjukfrånvaroutredning, den väckte inte så mycket uppmärksamhet. Den jag analyserar ingående är den andra hon gjorde, Socialförsäkringsutredningen (SOU 2006:86).
Du skriver "stuva undan", vilket får det hela att låta väldigt medvetet. Det finns det dock inget alls som tyder på. Det riktigt intressanta med sjukfrånvaron i början av 2000-talet var att närmare 85 % av ökningen bestod av längre sjukskrivingstider; endast 15 % berodde på ökat inflöde till sjukförsäkringen. Det är en verklig paradox, som jag diskuterar utförligt i boken.
När det gäller invandringen så har invandrarna inte varit överrepresenterade i sjukförsäkringen. De personer du talar om lyckas väl knappast kvalificera sig för sjukförsäkring, kan jag tänka.
När det gäller arbetsgivarnas åtaganden så var de otvivelaktigt större i början av 1990-talet. Det diskuterar jag också i boken (som släpps i slutet av januari).
Sjukfrånvaron på 1970-talet tar jag bara upp kortfattat i ett historiskt kapitel. Förtidspension berörs, men inte ingående. Mitt huvudfokus i boken är debatten och dess konsekvenser. Jag kommer att lägga ut mer info här inom kort, liksom inledningskapitlet (som blir fritt för nedladdning).
Vilken är din ingång i den här intressanta debatten?
/Björn
Ps. Jag tror inte att jag kan påminna mig om att jag hållit med Dick Erixon om någonting. Jag betraktar honom som något av en ideologistyrd knäppis, faktiskt ;-)
BJ: "Du skriver "stuva undan", vilket får det hela att låta väldigt medvetet. Det finns det dock inget alls som tyder på."
Nu förstår jag inte.. Det är väl klart, att det var "medvetet"? Inte menar du väl, att politiker och tjänstemän var omedvetna om utvecklingen? Kan du förklara, hur du resonerar?
BJ: "Det riktigt intressanta med sjukfrånvaron i början av 2000-talet var att närmare 85 % av ökningen bestod av längre sjukskrivingstider; endast 15 % berodde på ökat inflöde till sjukförsäkringen. Det är en verklig paradox, som jag diskuterar utförligt i boken".
Varför är det en "verklig paradox"?
Någon som är långtidssjukskriven kan antingen återvända till arbetsmarknaden eller förtidspensioneras.
Om de som sjukskrivs inte är anställningsbara - pga att arbetsmarknaden förändrats, de sjukskrivnas profil har förändrats eller både och - så återvänder en större andel av dem som sjukskrivs inte till den arbetsmarknad, där de inte passar in.
Om dessutom möjligheten minskar att bli förtidspensionerad pga andra faktorer än rent medicinska, då har ju s.a.s. "avtappningen" av långtidssjukskrivna genom förtidspensionering minskat, varför man kan förvänta sig att mängden långtidssjukskriva bör öka. "Det finns ett utbytesförhållande mellan långtidssjukskrivning och nybeviljade förtidspensioner", skriver FK i en rapport.
"[E]n kraftig uppgång av nybeviljade förtidspensioner [skedde] under 1992 och 1993 då försäkringskassorna förtidspensionerade många långvarigt sjukskrivna. I januari 1997 ändrades reglerna för sjukpenning och förtidspension ...Utrymmet för att vid bedömningen av arbetsförmågans nedsättning beakta andra faktorer än rent medicinska minskade jämfört med tidigare förhållanden."
1997 minskade alltså "utrymmet för att vid bedömningen av arbetsförmågans nedsättning beakta andra faktorer än rent medicinska" - fem år senare har antalet långtidssjukskrivna ökat stort. På vilket sätt menar du, att det är paradoxalt?
BJ: "När det gäller invandringen så har invandrarna inte varit överrepresenterade i sjukförsäkringen."
Hur definierar du "överrepresenterade i sjukförsäkringen"?
"Under 1990-talet hade kvinnor födda utanför Sverige en sjukfrånvaro som låg nästan 65 procent högre jämfört med infödda svenska kvinnor (Kindlund 1995). Studier som fokuserat på specifika grupper, t.ex. utomnordiska invandrarkvinnor, har visat att skillnaderna kan vara ännu större. År 1988 hade till exempel invandrade kvinnor av sydeuropeiskt ursprung 82 sjukdagar per år jämfört med 28 sjukdagar per år för infödda svenska kvinnor (Kindlund 1995). Det finns också oroande tecken på en ökande sjukfrånvaro bland personer födda i Sverige med en eller två föräldrar födda utomlands."
2005 skriver FK i en rapport, bl.a. att "Personer födda i MENA (Mellanöstern, Nordafrika) plus Turkiet hade 75 procent högre sjukfrånvaro än inrikesfödda. Även personer födda i ”övriga” Europa och Sydamerika hade högre sjukfrånvaro (44 respektive 34 procent)"
Hur räknar du fram, att "invandrarna inte varit överrepresenterade i sjukförsäkringen"?
Jag kanske uttryckte mig oklart om Dick Erixon - jag kan inte heller dela hans entusiasm. Delar du hans bedömning, att invandringen av extremt lågutbildade och analfabeter kommer att framtvinga lönesänkningar (för lågkvalificerade arbeten)?
PS Du undrar, vilken som är min "ingång" i debatten. Det är imho rätt upprörande att väljarna själva skall tvingas gräva i mastiga statliga utredningar, statistik, rapporter osv för att få något grepp om utvecklingen, eftersom fakta (nästan helt) saknas i debatten alt. presenteras utomordentligt selektivt och därför inte sällan blir missvisande. Din bok fyller ett behov.
Hej igen!
Intressanta frågor du ställer, men det blir lite för knepigt att förklara allt här. Det mesta du tar upp diskuterar jag i min bok. Jag hoppas också att den fyller ett behov - journalister har generellt varit väldigt dåliga på att ta ett helhetsgrepp på den här problematiken. Det du skriver i ditt ps håller jag helt och hållet med om.
När det gäller invandrares sjukfrånvaro så har jag inte alls grävt i den problematiken, så det är möjligt att jag har helt fel. I de skrifter jag har läst finns inget specifikt om att invandrare skulle vara överrepresenterade, så jag antog att så inte var fallet. Överrepresentation kan man väl se på två sätt, dels en överrepresentation av en viss grupp som förklaras av andra sociala omständigheter (t.ex. om invandrare är övrerepresenterade inom verksamheter som har generellt hög sjukfrånvaro, så att det s.a.s. är ett sektorsproblem snarare än ett "invandringsproblem), dels som en faktiskt överrepresentation som beror på kännetecken hos den aktuella gruppen (som alltså inte kan "förklaras bort" av andra faktorer. Jag vet inte alls hur det är när det gäller invandrare här.
När det gäller Dick Erixons bedömning så har jag faktiskt ingen aning; det är inte alls mitt område, så jag avstår från att tycka något ogrundat.
Förresten, du får gärna lämna lite mer utförliga referenser till rapporterna du nämnde; det vore intressant att kika lite i dem.
Skicka en kommentar