Liberati och forskningsresultaten

Som uppföljare till mitt senaste inlägg, Sternberg och vetenskapen, finns också anledning att uppmärksamma ett debattinlägg av det liberala nätverket Liberati. Jag uppskattar ofta det frihetsälskande anslaget i Liberatis åsikter, även om jag är skeptiskt mot deras alltför långtgående lösningar, inte minst på drogområdet, där jag ju har en del sakkunskaper.

Det aktuella inlägget, publicerat i Folkpartiets tidskrift NU (ej på nätet) och i längre form på Liberatis blogg, är ett generalangrepp på Folkpartiets rättspolitiska talesperson Johan Pehrson.


Johan Pehrson (FP). Batongliberal.

Liberatis kritik fokuserar på det uppmärksammade förslaget om att göra tvångsmässiga drogtester på ungdomar under 15 år, oavsett om deras föräldrar samtycker eller inte. Liberati:

Liberalismen ska i första hand tillvarata barnets intressen, därefter föräldrarnas, sist statens. Pehrsons prioritering är den exakt motsatta. Polisen ska jaga ungarna utan inblandning från vare sig föräldrar eller socialtjänst. Det Pehrson ignorerar är att det finns ett barn bakom varje tvångsdrogtestning som görs. Pehrson sätter statens brottsbekämpning i första rummet, istället för värnandet av barnets bästa genom den sociala omsorgen. (---)

Om man tror att man räddar barn med tvångsdrogtester (skola och socialtjänst vet redan vilka barn som befinner sig i ett utsatt läge) med hjälp av poliser, förstår man överhuvudtaget inte socialtjänstens roll. En tvångsdrogtestning kan aldrig tolkas som eller vara en förbyggande åtgärd. Johan Pehrson har blivit så fartblind i sin jakt på narkotika att alla andra hänsyn kastats på soptippen. Förslagen på buggning, drakoniska utegångsförbud för alla ungdomar som råkar bo i ett speciellt område och massdrogtestning av skolbarn avslöjar samma rättspolitiska torftighet. Längre bort från socialliberalismen än så här kan man överhuvudtaget inte komma.

Så långt är allt gott och väl, och jag instämmer i Liberatis kritik. Det har för övrigt även Lagrådet gjort, som avfärdat förslaget om drogtester. (Johan Pehrson svarade på detta genom att antyda att Lagrådet skulle bestå av övervintrade drogliberaler, ett uttalande som väl snarast bör jämföras med Beatrice Asks famösa uttalande om att det vore bra om misstänkta sexköpares döttrar fick reda på vilken sorts män deras pappor var.)

Men sen blir jag skeptisk. Det är följande citat ur Liberatis artikel som får varningsklockorna att ringa:

Sociologen Jens Sjölander från Lund har undersökt effekterna på barnens psykiska hälsa från de “frivilliga drogtester” som Folkpartiet i Landskrona införde i sin kommun. Hans slutsats är en förödande kritik av experimentet. Barnen upplevde aldrig testerna som det minsta frivilliga. Däremot upplevde barnen testerna som ett grovt integritetsbrott och ett stort förtroendesvek från myndigheter och vuxenvärld. Och det hittades inte ett dugg mer narkotika. Detta är den verklighet som Johan Pehrson duckar för.

Här finns flera uppenbara sakfel: min kollega och tidigare medarbetare Jens Sjölander är statsvetare, inte sociolog. Han var dessutom vid publiceringen av utvärderingen vid Malmö högskola, och bor också i Malmö. Men det allvarligaste är natyrligtvis inte dessa felaktigheter, utan de grova övertolkningar av utvärderingsresultaten som Liberati gör.

Jens Sjölanders utvärdering grundade sig på en liten enkätundersökning som gjordes vid två olika tillfällen bland skoleleverna på den aktuella skolan i Landskrona. Med en sådan utvärderingsdesign kan man inte dra några skarpa slutsatser av den typ som antyds i citatet, och Sjölander gör det inte heller. Man kan dessutom inte säga något om beteenden - ej heller detta görs i utvärderingen.


Jens Sjölander, drogtestutvärderare.

Liberatis påståenden om att skoleleverna i Landskrona upplevde försöket som ett "grovt integritetsbrott" och ett "stort förtroendesvek från myndigheter och vuxenvärld" saknar täckning i Jens Sjölanders rapport. Sant är att hans utvärdering tydde på att åtgärden (frivilliga drogtester) inte nådde fram till den tänkta målgruppen (personer som experimenterade med narktotika). Sant är också att vissa elever lyfte fram integritetsaspekter som ett motiv till varför de var skeptiska mot åtgärden - men definitivt inte i den utsträckning som Liberati vill göra gällande.

Jens Sjölander gör själv följande kommentar i avslutningen till sin rapport (som finns i fulltext på nätet):

Resultaten av denna utvärdering bör tolkas med stor försiktighet. Förändringarna som kan ses sker inom en totalt sett liten grupp av elever och är oftast inte statistiskt säkerställda. Ett större urval elever och skolor krävs för att kunna uttala sig om frivilliga drogtester på sikt är ett verksamt instrument i det drogpreventiva arbetet.

Det finns många anledningar att förhålla sig skeptisk mot tvångsmässiga drogtester för minderåriga. Om referatet av Jens Sjölanders undersökning är karakteristiskt för sakligheten och faktakollen i Liberati-inlägget lär dock inte Johan Pehrson få så svårt att skaka av sig nätverkets kritik. Synd, för den är på många sätt värd att ta på allvar.