Kommentar om fusk och fel

Jag har nyligen blivit intervjuad av Dagens Nyheter med anledning av dagens artikel om fusk och fel i socialförsäkringen. Min kommentar: de siffror som redovisas i artikeln är rena gissningarna från Försäkringskassans sida. Man har använt samma metod som FUT-delegationen gjorde i sina skattningar av felaktiga utbetalningar. Siffrorna är inte värda mycket mer än pappret de är skrivna på. I Kampen om sjukfrånvaron skriver jag följande, som även kan appliceras på de nya sifforna:

Att det förekommer fusk och felaktigheter i socialförsäkringssystemet är alldeles självklart – att helt eliminera sådant beteende är inte möjligt inom någon försäkring. Men hur vanligt är fusket inom det svenska socialförsäkringssystemet? Det finns inga auktoritativa beräkningar på detta, men det mesta tyder på att det är tämligen litet.

2005 tillsatte den socialdemokratiska regeringen en utredning, Delegationen mot felaktiga utbetalningar (FUT-delegationen), som skulle studera fenomenet samt uppskatta värdet av de felaktiga utbetalningarna. Den siffra man kom fram till var 20 miljarder kronor, motsvarande 4 procent av de totala utbetalningarna. Omkring 50 procent av denna summa utgjordes enligt delegationen av avsiktliga fel av de försäkrade. Felen i sjukförsäkringen beräknades till drygt 7 miljarder kronor, varav knappt hälften antogs vara avsiktliga.

20 miljarder är en hög summa, och uppgifterna spreds snabbt i debatten. Vad få visste var att de inte var stort mer än gissningar. Beräkningarna hade tillkommit genom att en handfull experter hade samlats under ett par dagar, för att diskutera och komma fram till en gemensam bedömning av de felaktiga utbetalningarna. Den metod som användes var en variant av ”delfimetoden”, ett arbetssätt som används då det råder stor osäkerhet inom ett område. För att metoden ska ha något värde måste experterna ha goda kunskaper och ett bra underlag att utgå ifrån när de gör sina bedömningar. När socialförsäkringsexperterna uppskattade felaktigheterna inom sjukförsäkringen utgick de från tre rapporter, som efter vad jag kan bedöma måste ha varit näst intill oanvändbara i sammanhanget.

Ett exempel på hur metoden ska användas är en farlighetsbedömning av olika droger som gjordes i England 2007, då ett stort antal alkohol- och narkotikaexperter medverkade. Drogexperterna utgick från hundratals vetenskapliga studier, som de diskuterade och värderade i flera omgångar. Trots detta har farlighetsbedömningen kritiserats hårt för godtycklighet.

Vilka slutsatser kan då dras när det gäller förekomsten av fusk och bedrägeri? Mycket är oklart, men det mesta tyder på att brottsligt fusk är mycket ovanligt i sjukförsäkringen. FUT-delegationens beräkningar rimmar illa med det magra resultatet av de skärpta kontrollerna och ingen av de stickprovsundersökningar som gjort genom åren har kunnat påvisa att fusk är vanligare än några promille av sjukfallen.

Den som vill läsa Försäkringskassans egen beskrivning på hur man gått till väga kan hitta den här.