Ibland - allt oftare under senare år, som jag uppfattar det - leder detta käpprätt åt skogen, eftersom Guilliu helt enkelt har fel i sakfrågan. Men när han hittar rätt, så blir det underbart elakt.
I gårdagens Aftonbladet analyserar han "Reepalu-affären". Den som hamnar allra mest i skottgluggen är Henrik Bachner, en "forskare" vars övertolkningar av antisemitism jag länge irriterat mig på.
/F/ör Bachner och hans likasinnade är frågan om antisemitism räddningen från att behöva diskutera ockupation och krigsförbrytelser. Och de har en egen värld av hemliga tecken på antisemitism. Bachner själv som gjort frågan till sin livstids kallelse skulle kunna finna särdeles virulent antisemitism bland pingvinerna i Antarktis om man gav honom uppgiften. Ungefär som när invandrarminister Nyamko Sabuni gav ”terroristexperten” Magnus Ranstorp uppgiften att finna bevis för att invandrarungdomarna i Rosengård riskerade att förfalla till islamistisk terrorism.Guillous artikel är mycket läsvärd. Finns på nätet.
vad som ger mig hudutslag är när etablerade opinionsbildare lägger ord i mun på varandra. Reepaludebatten är ett sådant exempel där jag för mitt liv inte kan förstå varför kritikerna inte kunde nöja sig med att kritisera det Reepalu faktiskt sa och sa sig mena. Det hade räckt med råge! Dilsa Demirbag-steens artikel i Newsmills och Adam Cwejmans artikel i Newsmill är fina exempel på hur lågt det kan bli. Andra exempel är de tidigare debatterna mellan Andreas Malm och Dilsa Demirbag-Steen. Mellan Malm och Johan Norberg. Och sen har vi förståss Guillou själv. Hans kritik av en av Ulf Nilsons senaste artiklar i Expressen var inte snygg. Jag uppfattar texten som att Nilson resonerar om hur soldaterna resonerar, medan Guillou antyder att resonemanget är Nilsons egna "bataljmålning med säregen blandning av västerländsk kulturarrogans och gammaldags rasistisk skadeglädje". Vad Nilson gör, enligt min tolkning, är att berätta hur soldaterna tänker och att Nilson är kritisk på ett ironiskt vis
SvaraRaderahttp://www.aftonbladet.se/kultur/huvudartikel/article6618077.ab
Till saken hör ju att frågan gällde antisemitiska hatbrott i Malmö men att Reepalu och andra hellre rationaliserade våldet mot svenska judar genom att diskutera israelisk politik. Om någon gjort samma sak i en diskussion om hatbrott riktade mot andra folkgrupper så hade Jan Guillou och vänstern nog tyckt annorlunda.
SvaraRaderaIsraelkritiken har oftast sin grund i antisemitism. Grundidén är ju att judarna är undantagna de rättigheter som andra folk har. Historien har lärt oss att världen aldrig gillar judar. Sionismen växte fram ur denna insikt i en tid då judarna trots assimilering fortfarande gjordes kollektivt ansvariga. Theodor Herzl – som i sin iver att bli accepterad av majoritetssamhället till och med lät döpa sig till kristen – skrev sin bok "Judestaten" som en direkt reaktion på en rättegång i Paris där en åtalad judisk man gav upphov till demonstrationer som krävde att alla judar skulle avrättas. Antisemitismen gav alltså upphov till den politiska sionismen, inte tvärtom.
Judar över hela världen har kommit till samma insikt och får det bekräftat varje gång personer som Reepalu och Guillou rationaliserar och legitimerar judehatet genom att göra judiska individer i Sverige kollektivt ansvariga på ett sätt som människor med etnisk koppling till andra konflikttyngd länder slipper.
Henrik Bachners grundtes är helt korrekt.
"Israelkritiken har oftast sin grund i antisemitism."
SvaraRaderaHur tycker du att kritik mot Israeliska statens agerande mot palestinerna ska formuleras för att inte uppfattas som antisemitisk?
Reepalu i P1 Morgon
http://www.sr.se/sida/arkiv.aspx?programid=1650&artikel=3494650&date=2010-03-08
Niclas:
SvaraRaderaMan kan börja med att inte krampaktigt blunda för de orsaker som israelerna själva anger för sitt agerande. Det är bara när man av politiska skäl väljer att helt ignorera palestinsk terrorism mot civila israeler som Israels agerande framstår som oprovocerat övervåld. Klarar man detta kanske man kan gå ett steg till och sluta ifrågasätta Israels och den judiska statens rätt att existera. Det gör visserligen konflikten svårare, men man slipper landa i den populära föreställningen att judar och israeler är onda människor som krigar, ockuperar mark och bygger murar utan orsak.
När det gäller situationen i Sverige så kan man försöka påminna sig om att de svenska judar som vittnar om övergrepp och hot faktiskt inte är mer ansvariga för Israels politik än svenska kineser är för Kinas. Inte ens om de uttrycker kärlek för sitt andra hemland är de ansvariga för vad dessa länders regeringar gör.
"Det gör visserligen konflikten svårare, men man slipper landa i den populära föreställningen att judar och israeler är onda människor som krigar, ockuperar mark och bygger murar utan orsak."
SvaraRaderaVill du vara vänligt och visa exempel på debattörer som skriver så? Jag har inte sett något exempel på det där i Aftonbladet, Expressen, DN, eller Arbetaren. Utifrån det jag läst är att Israels rätt att försvara sig mot angrepp återkommer ständigt även bland de hårda kritikerna, men att bland annat övervåldet, bosättningspolitiken, och blockanden av Gaza kritiseras hårt. Du förvränger kritiken som riktas mot Israels politik gentemot palestinierna. Titta vad skribenterna på Aftonbladet skriver, som tillhör de hårdaste kritikerna.
Vem skuldbelägger svenska judar för Israels politik? Det var inte det Reepalu gjorde. Han sa inte ett ord om att skulden skulle vara de svenska judarnas och han har tillbakavisat det gång på gång. Den beskyllningen blir inte mindre falsk oavsett hur ofta du, Dilsa Demibag-Steen, Adam Cwejman eller Svante Weyler framför den.
Jag kollade in din blogg lite snabbt. Du hade ingen post om det senaste beslutet att utvidga bosättningarna i, om jag minns rätt, östra Jerusalem. Vad är din syn på dem?
SvaraRaderaOch gör gärna en post om din uppfattning om J-Street?
http://www.jstreet.org/about/about-us
Niclas:
SvaraRaderaNär jag tar del av svensk och europeisk media så hör, ser och läser jag ständigt om "muren", "Israels krig mot Gaza", "vägspärrar på Västbanken" och "Israels ockupation". Ytterst sällan får man veta varför dessa saker överhuvudtaget finns. Det är inte konstigt att människor tror att israeler drivs av blodtörst och hat mot andra folk, vilket är precis vad kristna européer alltid sagt om judar.
Jag har ingen åsikt om de senaste byggplanerna i östra Jerusalem även om jag är mot en delad stad. Generellt tycker jag att det är problematiskt att bygga på mark som andra gör anspråk på, men jag anser samtidigt att israeliska medborgare har rätt att bosätta sig var de vill.
Jag förstår att många israeler gett upp tanken på en fred när varje tillbakadragande har resulterat i mer våld. Att lämna Gaza var ju inte så lyckat. Sedan de sista bosättningarna revs 2005 har raketerna regnat över Israel.
Jag tror inte på en tvåstatslösning. Det bor en halv miljon judar i områden som palestinierna vill göra ett eget land av, och det bor ungefär en miljon palestinier i byar och städer inne i Israel. Dessutom finns det legitima skäl för båda folket att få bosätta sig var de vill. Min "lösning" på problemet är nog någon form av belgisk modell, där två nästan helt åtskilda grupper delar en ganska svag federal överbyggnad. Systemet för förorterna runt Bryssel skulle kunna ligga som grund för Jerusalem i framtiden.