På senare tid har det traditionella fjäskandet för kungahuset ersatts av ett betydligt allvarligare fjäskande för de Nya Moderaternas ledande företrädare. Allvarligare, eftersom våra stats- och finansministrar till skillnad från monarken har verklig politisk makt.
Den mediekritiska sajten Mediebruset har samlat ett antal mer eller mindre komiska exempel på fjäskande för statminister Fredrik Reinfeldt. Reinfeldt klappar hundar, letar upp borttappade nallar och framstår rent allmänt som "barnens favorit". Han är väldigt folklig och tycker till och med att det är roligt att tvätta och städa. En riktig mysfarbror, helt enkelt. Faktiskt rena stand up-komikern, vilket dokumenterades i Hellenius Hörna härom veckan.
Till och med seriösa och skickliga reportar som Sydsvenskans Niklas Orrenius låter sig imponeras av statsministern - så till den grad att han inte förmår sig att ställa en enda kritisk fråga när han intervjuar Reinfeldt - trots att denne tillåts kritisera såväl Jimmie Åkesson som Håkan Juholt i intervjun.**
Fjäskandet för statsministern förbleknar dock jämfört med det devota hyllningsporträtt som Dagens Nyheter i helgen förärade finansminister Anders Borg. Artikeln är av närmast Nordkoreanskt snitt. Mediebruset har samlat alla värderande utsagor i artikeln här. Det är mycket komiskt att läsa. Mitt favoritcitat är när Borg beskrivs som en person "som fortfarande sticker ut, inte bara på grund av sin övermänskliga arbetskapacitet och exceptionella förmåga till analys – utan också för sitt humör, sin envishet och sin humor", men det finns plenty av liknande pinsamheter i artikeln.
"Alla som sett honom i svart,
åtsittande t-tröja (och det är många)
vet att [träningen] gett resultat."
Lyckligtvis har porträttet mötts av ett närmast unisont avståndstagande i sociala medier. Den här gången blev det uppenbarligen för mycket fjäsk. Jag förutspår att Ulrika Bys artikel i framtiden kommer användas som avskräckande exempel på landets journalistutbildningar.
Trots detta tror jag att landets medier bör se artikeln också som en viktig varningsklocka. Snälla journalister - glöm inte att en av era viktigaste uppgift är att granska makten - inte fjäska för den eller tävla i underdåligt rövslickeri.
*Panegyrik=överdrivet lovtal.
**Intervjun måste ha varit ett olycksfall i arbetet av Niklas Orrenius, som jag annars brukar uppskatta mycket.
Inlägg
15 kommentarer:
Artikeln luktar avundsjuka långväg
Avundsjuka? Öh, det får du nog utveckla.
Ja, du är ju uppenbart avundsjuk på att medierna fjäskar för politikerna och inte för dig!!!
/End sarcarsm.
Tack för en intressant blogg.
Ja, du är ju uppenbart avundsjuk på att medierna fjäskar för politikerna och inte för dig!!!
/End sarcarsm.
Tack för en intressant blogg.
...och Kristersson är säkert avundsjuk får att andra får sjukpenning och inte han...
Niklas Orrenius intervju har fått en del oförtjänt kritik, tycker jag - som är vän med Niklas och medarbetare på Sydsvenskan, men ändå. Den handlar om en mycket specifik sak, och beskriver grunden för statsministerns hållning. Sedan är inte varje enskild artikel "självbalanserande". På en tidningsredaktion tänker man att de flesta läsarna är prenumeranter, och den som regelbundet läser tidningen får också en bred bild.
Jag är medveten om det, Andreas, och i vanliga fall håller jag Niklas som en av landets främsta journalister. Möjligen var det elakt att blanda in honom i detta sammanhang. Men jag står fast vid att intervjun med Reinfeldt var ett bottennapp. Inte i första hand för att Åkesson och Juholt inte fick bemöta direkt - jag såg uppföljningsartiklarna - utan för att Reinfeldt inte fick en enda kritisk fråga. Artikeln rörde sig enbart på Reinfeldts retoriska nivå, men när det gäller regeringens praktiska politik så driver man dels en hårt kritiserad migrationspolitik (Ganna-fallet, bara som ett exempel!) och dels stödjer man mycket av sin politik på ett passivt stöd av just SD. Det borde Niklas ha tagit upp, eftersom det är relevant i sammanhanget. Tycker alltså jag.
Jag åkte till Stockholm med två övergripande mål:
1. att få Reinfeldt att berätta om varför han inte gått samma väg som sina borgerliga kolleger i Europa - exvis Sarkozy, Merkel och Berlusconi - och börjat peka ut invandrargrupper som problematiska. Istället har hans regering gått åt andra hållet i migrationspolitiken, och skapat mer generösa invandringsregler i och med uppgörelsen med MP. Det är unikt i Europa, såvitt jag förstår. Tyckte inte att det uppmärksammats tillräckligt.
2. att få Reinfeldt att berätta om bakgrunden till sin personliga antipati mot SD. Det har länge varit tydligt att han - en statsminister som ofta anklagas för att vara distanserad, färglös och oengagerad - får färg på kinderna när han talar om SD. Lite på samma vis som Mona Sahlin fick det. Han avskyr verkligen SD och deras politik mer än många andra moderater. Jag var nyfiken på varför.
Det var alltså ingen traditionell ansvarsutkrävande makthavarintervju, utan mer ett försök att förstå vad som format statsministerns syn på invandring och svenskhet.
Friktionen i reportaget försökte jag få till genom att visa att Reinfeldts starka anti-SD-syn inte är allenarådande inom hans parti. Carl-Axel Roslund (M) får säga hur mycket gemensamt han tycker att M och SD har, att SD är ett "borgerligt parti" och att M borde influeras av SD i invandringspolitiken. I intervjun med Reinfeldt lyfte jag också fram det faktum att väldigt många SD:are har M-bakgrund, och frågade Reinfeldt om varför han trodde att det var så.
Jag ställde också flera frågor om M:s flyktingmotstånd i Vellinge och hur M-partitoppen ändå valt att lyfta fram Vellinge som en moderat mönsterkommun (i valrörelsen 2002). Det var dock under Lundgrens tid som partiledare, och jag redigerade bort de frågorna och Reinfeldts svar i den färdiga intervjun. Hade jag låtit dem stå kvar hade intervjun kanske framstått som mer "skjutjärnsaktig", men jag tror inte att den hade varit bättre (den var redan 16000 tecken lång).
Det är tråkigt att du tycker att resultatet av mitt arbete blev rövslickande och ett journalistiskt bottennapp. Jag kan inte göra mycket åt det. Mer än att förklara hur jag tänkte. Precis som jag brukar göra när jag anklagas för att slicka Jimmie Åkessons röv (det händer ibland, Peter Kadhammar tyckte exempelvis att jag var mesig och trodde att jag "räds konfrontation" med Åkesson, när han recenserade min bok i Sydsvenskan). Kanske är det mitt sätt att skriva som ligger mig i fatet.
Jag kanske också ska nämna hur lång tid jag hade med Reinfeldt på Rosenbad: en halvtimme. Självklart hade jag många oställda frågor kvar i mitt block när tiden var ute.
Niklas: Att undvika konfrontation behöver absolut inte vara dåligt. Men från min synvinkel var problemet med din artikel inte att du undvek konfrontation utan att du så att säga fastnade i intervjuobjektets självbild och inte lyckades hålla kritisk distans.
Artikeln handlar långt ifrån bara om Reinfeldts personliga agg mot SD - även om det var dina intentioner - utan den handlar även om att Reinfeldt tar tillfället i akt och försöker att skönmåla sitt eget partis förhållande till främlingsfientligheten. Dels genom att överdriva det dom gjort, men även genom att överdriva de tendenser som finns hos Socialdemokraterna.
Ett rent praktiskt exempel på skönmålningen är när Reinfeldt tar upp att de papperslösas rätt till vård. Moderaternas motstånd - genom Tobias Billström - mot stärkt sjukvård för de papperslösa har varit så pass starkt att de andra regeringspartierna gått ut med offentlig kritik kring detta. Det är intellektuellt ohederligt av Reinfeldt att använda detta som bevis på sin egen anti-rasism och det är förvånande att du som rutinerad journalist inte reagerade på detta.
Din brist på distans till Reinfeldt blir även talande när han pratar om hotet från ökade klyftor och du känner dig tvungen att lägga till en parentes där du indirekt försvarar honom genom att säga att Reinfeldt brukar beskyllas av vänstern för att öka klyftorna. Som om klyftorna de facto inte ökat den senaste en och en halv mandatperioden. Som om moderaterna och Reinfeldt själva inte öppet talat om behovet av ökade klyftor.
Jag tvivlar inte på dina intentioner, Niklas, och det vore mig verkligen fjärran att kalla din artikel för rövslickande, det menare jag absolut inte. Däremot tycker jag inte att resultatet av din intervju blev lyckat, av skäl som jag redan tagit upp. Faktum är att de faktorer du nämner som balanserande - exempelvis Roslund, som ju är en helt perifer figur inom M numera - snarare förstärker intrycket av Reinfeldt som en hyvens renhårig snubbe.
Nu görs tyvärr inga balansmätningar i medierna mellan valen, men jag gissar att det senaste året varit ett av de mest obalanserade som någonsin skådats. Jag anser förvisso att Socialdemokraterna har sig själva att skylla för en hel del av de negativa skriverier som drabbat dem, det är inte det jag reagerar mot. Det är snarare bristen på granskning och kritik av regeringens politik jag har saknat. Låt mig ta ett exempel, som jag upplever som mycket frapperande. MJE har redan varit inne på det: de ökande klyftorna.
Härom månaden presenterades ny statistik från SCB som visar att klyftorna ökat dramatiskt sedan alliansregeringen tillträdde. Klyftorna ökade förvisso även under S-regeringarna dessförinnan, men under en lång rad år fick alla inkomstgrupper det bättre, även om de rikare drog ifrån. Den stora förändringen de senaste fem åren är att de två fattigaste tiondelarna av befolkningen - alltså de 20 procenten med lägst inkomster - fått det sämre ekonomiskt. Sämst har det gått för de med de allra lägsta inkomsterna - de har fått det dramatiskt mycket sämre, och det från en redan mycket låg nivå.
LO-tidningen har skrivit om detta, men nästan inga dagstidningar eller etermedier har rapporterat om det. Varför? Det är ju en extremt allvarlig utveckling, och verkligen något som borde diskuteras, oavsett vad man anser om utvecklingen.
I själva verket är denna utveckling precis det som eftersträvats av regeringen, en logiskt följd av den superstränga arbetslinjen, och därför mycket centralt ur ett granskande och ansvarsutkrävande perspektiv.
http://lotidningen.se/2011/11/25/sa-okar-klyftorna/
Håller nog inte riktigt med om kritiken mot Orrenius även om jag tror att hans artikel skulle ha tjänat på att behålla de frågor och svar som jag förstått fanns med från början (genom Twitter och kommentar ovan). Jag tycker att jag fick en klar förklaring till det motstånd mot SD som Reinfeldt har visat och jag tycker också att artikeln var tydlig med att det finns slitningar inom Moderaterna. Minns tex när Per Westerberg direkt efter valet gick ut och andades om samarbete med SD. Länge undrat hur det togs emot inom partiet.
I övrigt klockrent Stardust, som vanligt.
I Ulrika Bys fall håller jag inte riktigt med i Stardust kritik.
Det Ulrika By hänger sig åt[5] är inte politiskt beställd panegyrik. Enbart.
Jag tror att enkel fortplantningsbiologi är den överskuggande orsaken till hennes lovtal till Borg. Hon suktar efter en ouppnåelig partner för att avla vidare sina gener med.[5] För att säkerställa sitt genetiska arvs fortlevnad.
Fenomenet känns igen i fall som Clark Olofsson, Svartenbrand, Juha Valjakkala, Josef Fritzl etc. [8].
[1]http://www.dn.se/livsstil/intervjuer/anders-borg
[2]http://stardustsblogg.blogspot.com/2011/12/fursteslickande-medier.html
[3http://www.tv4.se/1.2444344/2011/12/09/fredrik_reinfeldt_gastade_sasongens_sista_hellenius_horna
[4]http://www.sydsvenskan.se/malmo/article1577553/Statsministerns-avsky-mot-SD.html
[5]http://www.mediebruset.se/2011/12/dns-reportage-om-borg-fullt-med.html
[6]http://www.mediebruset.se/2011/12/mediemys-med-statsministern.html
[7]http://www.expressen.se/nyheter/1.2594820/tappade-nallen-men-reinfeldt-sag-till-att-hon-fick-tillbaka-den
[8]http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/kvinnor-som-alskar-kriminella-man_1494381.svd
Att ovan var ett försök till satir hoppas jag att ni förstod.
Men "Det sovande folket" MÅSTE få detta klart för sig.
Det fruktansvärt allvarliga med den senaste tidens lovtal av borgerliga media till den svenska såväl som den europeiska "statsmakten". Kan det ha att göra med att man nu försöker vinna det svenska folkets förtroende för Borgs vilja att skänka 100 miljarder av vår välfärd till de europeiska storbankerna och spekulationskapitalisterna? Allt med syftet att positionera sin egen person rätt i den europeiska maktens toppskikt?
Kan det också vara så att en ytterligare bidragande orsak till DN:s och Expressens lovtala á la Nordkoreansk media, är medias misslyckade försök att slå blå dunster i svenska folkets ögon med mediadrevet mot Håkan Juholt och det Socialdemokratisk partiet? Man måste dra blickarna från sitt misslyckande till positiva saker? Ett sätt är just panegyrik av "Svenska hjältar".
Till Anders Borg vill jag säga: Snälla! Stanna då hemma!
Läs gärna mitt öppna brev till @mediebruset http://pixell.net/oeppet_brev_till_mediebruset.html
Bra inlägg, Stardust. Niklas Orrenius: din intervju var alldeles för okritisk, oavsett vilka mål du hade med den. I flera fall fick Reinfeldt ge rent missvisande svar utan att du invände.
1. Reinfeldt säger i intervjun att han varit för invandring sedan sin ungdom. Men då var han radikal nyliberal som var motståndare till mycket av välfärdsstaten. Så visst var den unge Reinfeldt för fri invandring - men han ville inte att staten skulle försörja några invandrare eftersom han var motståndare till bidrag. Detta är en helt annan åsikt än att vara för invandring till en välfärdsstat!
2. När Reinfeldt säger att SD:arna lämnade M i samband med att liberale Bildt tog makten så är det ju rent påhitt. Bildt blev partiledare mer än 15 år innan SD blev ett starkt parti. I valet 2006 fick M över 50% av rösterna i Vellinge, en synnerligen välbärgad kommmun, där M dittills inte tagit emot en enda flykting.
Reinfeldt kan inte vara okunnig om att medan han vill föra en generös flyktingpolitik nationellt, så har hans partikamrater i kommunerna - där den faktiska mottagningen sker - i flera fall inte velat ta emot flyktingar. Vilket just är vad SD inte heller vill, vilket gör det svårt att hävda att det inte finns likheter mellan de båda partiernas politik.
Hur är det möjligt att inte ställa kritiska följdfrågor om detta, Niklas Orrenius?
Att "redigera bort" kritiska följdfrågor skulle det vara i sista meningen. Om Sydsvenskan tycker att en intervju med statsministern är så pass lågprioriterad att man skär ner den till priset att intervjuaren oförtjänt framstår som beskedlig och illa påläst, så är det inget gott betyg åt Sydsvenskan.
Och jag håller med om att dina artiklar ofta är bättre än den här intervjun. Följdintervjuerna var dessutom bra - du intervjuade ju Carl-Axel Roslund, också M, som var mindre sympatisk men å andra sidan helt ärlig om varför M tappat väljare till SD.
Skicka en kommentar