Min gamla statsvetarkompis Mikael Sundström och jag efterlyser kandidater till en topp-10-lista över värsta akademiska sågningar. Tipsa oss gärna om favoritsågningar ni minns, det går bra i kommentarsfältet här nedan.
Den slutliga listan kommer att presenteras här på bloggen vad det lider.
Inlägg
Kejsarens nya kläder
3 timmar sedan
22 kommentarer:
På Ekologiska Institutionen så lär en gammal professor ha avvisat ett examensarbete med orden: "Det här är ju bara förnumstigt omtuggande av i stort sett medfött vetande".
Studenten hämtade sig dock och är idag professor i Uppsala!
Det finns gott om akademiska strider. Jag antar att kritik mot konspirationsteorier inte räknas!? Jag skulle gärna se något som Lars Gustafsson formulerat. Men det gäller att sålla ut det som rör litteratur och det som rör det strikt akademiska.
http://larsgustafssonblog.blogspot.com/
Eller varför inte något från den franska fronten. Där måste det ju finnas massor av krevader.
En favorit är Bo Rothsteins kritik av Yvonne Hirdmans skröna "Att lägga livet tillrätta" med dess sakliga skärpa och vassa formuleringar Vad sägs om rubriken: "Att lägga historien tillrätta". Förödande effektivt.
Gunnar O.
Oerhört roligt initiativ! Jag kände mig manad till att försöka ge ett bidrag... säkert inte den värsta jag kan komma på, men den bästa jag kommer på just nu.
Trots mitt relativa ointresse av nationalekonomi är det Paul Krugmans "How Did Economists Get It So Wrong?":
http://www.nytimes.com/2009/09/06/magazine/06Economic-t.html
Ett historiskt perspektiv på ekonomiska teorier fram till finanskrisen 2008. Nu är den iofs på engelska och 8 sid lång, men det levereras många fina p-ngsparkar på gamla ekonomiska teorier från herr Krugman.
Tack för era utmärkta förslag! Keep up the good work!
Peter Esaiassons recension av Stig-Björn Ljunggrens avhandling "Folkhemskapitalismen" (han var opponent på densamma). Publicerad i Statsvetenskaplig tidskrift, ca 1992.
Bo Rothsteins svar till Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap, angående könsfördelning i ett forskningsprojekt borde nog kunna kvalificera sig:
Till Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap.
Jag skulle gärna tillmötesgå er begäran nedan, dvs svara på hur många män och kvinnor som arbetar i mitt av FAS finansierade projekt. Problemet är att det faktiskt vetenskapligt inte längre låter sig göras.
Enligt Vetenskapsrådets egen skriftserie och även enligt Nationella sekretariatet för genusforskning är nämligen numera kön och personers könstillhörighet att se som sociala konstruktioner. Enligt de nyare rönen inom genusforskningen som finansierats av VR och jag antar FAS (den sk. queer-teorin) är det nu inte längre förenligt med god vetenskap att bara prata om två könsidentiter utan socialkonstruktivistiskt måste vi ge utrymme både för många fler (Judith Butler lär vara uppe i åtta) samt också ge utrymme för att en och samma individ kan ändra sitt genus/kön då och då. Som det står på Genussekretariatets hemsida: ”Det är i praktiken omöjligt att dra en skarp gräns mellan det kroppsligt givna och det kulturellt skapade”. Vidare anför man att kön formas ”inom ramen för kulturella och sociala maktordningar och skiljer sig från en tid och plats till en annan”.
Den biologistiska kroppsräkning som ni vill att jag skall utföra är således vad jag kan se numera ett vetenskapligt sett passerat stadium. Mina medarbetare kan som framgår ovan ha en könstillhörighet/genus på morgonen, en annan till lunch och en tredje till kvällen och hur skall jag kunna hålla reda på detta? Med förlov sagt har jag en del annat att syssla med. Jag kan dessutom inte tro att ni vill att jag skall vidta okulära besiktningar av deras fysionomi, är detta kravet ber jag vänligt men bestämt att få avstå. Jag har dessutom numera (född 1954) kommit att anamma samma teori vad gäller ålder och kan därför inte heller svara på frågan om mina medarbetares ålder. Logiskt sett, om nu kön kan vara en social konstruktion måste väl också ålder vara det. Den positivistiska mätfetischism vad gäller tid, dvs bruket att exakt försöka räkna och jämföra tidsenheter som vore de något absolut, måste följande Foucault ses som ett utslag av ren och skär maktutövning och sådan har jag ingen anledning att medverka i. Sammantaget kan jag inte ta på mitt vetenskapliga ansvar att besvara enkäten nedan – ett sådant pre-vetenskapligt förhållningssätt till begreppen ”kön” och ”ålder” som FAS nu ägnar sig åt är dessvärre ett sedan länge passerat stadium inom forskningen.
Vänliga hälsningar
Bo Rothstein
Elizabeth Andersons "Letter´s from the State Equality Board" ur artikeln What´s the Point of Equality? (1999) kan nog förtjäna en plats.
Ständigt denne Rothstein!
(Fast jag läser det han skrivit om social tillit med stort intresse)
Eva Lundgren måste få komma till tals mot sin nemesis.
http://www.dn.se/debatt/rothsteins-smutskastning-hot-mot-forskningsfriheten
"Rothstein nöjer sig heller inte denna gång med att påstå att Evin Rubars fyraminutersklipp av en intervju på cirka 4,5 timmar i dokumentären "Könskriget" är sanningen om min forskning. Som den bästa kvällstidningsredaktör saxar han för att få det till att jag talat om ritualmord i hundratal. Det jag har sagt, är att jag har samtalat med hundratals barn och vuxna om rituellt våld. Hur nästa anklagelse mot mig kommer att lyda från Göteborgsprofessorn? Att jag påstår att jag har intervjuat 47 procent av världens foster om rituella kvinnor?"
Sen gillar jag resonemanget som avslutas med:
"Hans egna föreställningar ligger i vägen för texten. Han skriker 47 procent! Granska! Utan att förstå vad det är han just har läst."
Men egentligen tycker jag topplistan borde handla om one-liners kritik som sammanfattar eller avslutar längre resonemang. Det är ju dom man minns och dom gör sig bäst i en topplista. Dessutom speglar dom både forskarens mästerskap i ämnet och kreativa författarskap, vill jag påstå. Och humor. Dom bästa är ju roliga också. Inte bara förbannade.
Mats Furberg dåvarande endera docent eller professor som han ju var många år och numer emeritus i teoretisk filosofi vid Gbg univ. och Lars Gustavsson deltog för länge sen i ett radioprogram där frågan var relationen mellan konst och kunskap ev. vetenskap. Gustavsson lade ut texten länge, invecklat och omsorgsfullt, jag som lyssnade på programmet begrep ingenting och Furberg var tyst. Till slut tycker väl journalisten att Furberg måste få säga något också och frågar honom "vad anser du om det här" underförstått som Gustavsson sagt.
- Ingenting, svarar Furberg kort och lakoniskt, jag förstår inte vad Lars Gustavsson talar om.
Varvid jag kände mig mycket mer intelligent igen :-)
Så har vi prof. Margareta Hallbergs disputation för omkring 15 år sen, där opponenten, vars namn jag inte minns, avslutade sin genomgång av avhandlingen med att säga att: "Jag håller med dig om dina slutsatser men kan inte se att de följer av din avhandling".
Efter att ha skrivit detta sitter jag med den här kommentaren en god stund och funderar på om jag verkligen ska skicka iväg den, för det här är ju inte snällt, och funderar på vad jag själv kan ha i bagaget, om jag blivit allvarligt sågad någon gång. Man ska ju inte kasta sten om man sitter i glashus, men bestämmer mig till slut för att jag aldrig varit intressant nog för någon att ens försöka såga, vad jag vet. Det är ju sågning det också, som heter duga.
Så jag trycker publicera.
Nåt med Germund Hesslow kanske?
Slutrepliken i hans uppgörelse med psykoterapin finns här:
http://www.mphy.lu.se/avd/nf/hesslow/POPMEDIA/psychology/PDF_filer/psykSDS_2.pdf
Vill dock minnas att det var ännu argare tongångar tidigare i debatten.
Man kan tydligen inte skriva långa webadresser utan radbrytning, så här kommer den igen:
http://www.mphy.lu.se/avd/nf/
hesslow/POPMEDIA/psychology/
PDF_filer/psykSDS_2.pdf
En källa är A.E. Housman, som t.ex. vid början av sina studier i Oxford skrev förljande: ‘written in Latin, or what passes for Latin at Oxford’. Eller om en kollegas arbete: ‘the best translation of a Greek philosopher which has ever been executed by a person who understood neither philosophy nor Greek’.
Peter Englunds sågning av en av Herman Lindqvists böcker från 1994 är ju legendarisk:
http://www.peterenglund.com/textarkiv/lindqvistbok.htm
"
Akademiskt skolade historiker har i regel inget problem att se felen. För en lekman är det knepigare. Han måste kunna lita på att författaren. Tänk om t.ex. en som sätter ihop handböcker i schnauzeruppfödning skulle vara lika lättsinnig som Lindqvist. Det skulle aldrig tolereras. För att inte tala om sammanställare av kartböcker: "Äsch, visserligen kom Madagaskar att hamna invid Island, men min atlas är faktiskt skriven för vanligt folk och inte för universitetetsgeografer".
Detta för oss osökt över till felen. Felen, ja. Visa av erfarenheten från de två föregående banden har Norstedts nu folk som sitter och kammar igenom texten och bland annat kontrollerar vart årtal, för, som en person på förlaget har sagt om hans manus, "inte en siffra är rätt".
..............................
Där nämns runt 170 volymer som, enligt Lindqvist egen utsago, "är några (min. kurs.) av de böcker jag självt läst och haft stor glädje av". Försiktigt räknat handlar det om en textmassa på runt 60.000 sidor som författaren plöjt igenom under de månader som gick åt när han skrev denna bok. Till denna mängd borde rimligtvis också läggas alla de andra böcker som han också läst, både de verk som han också haft glädje, men ej gitter nämna, samt alla de som han läst och INTE haft glädje av - och med tanke på Herman Lindqvists väldokumenterade avsky för historiker torde det vara en icke obetydlig samling. Lindqvist avslöjar sig här som en veritabel lärdomsgigant. Synd bara att han visar så lite av det i sin text. Men visst är det imponerande, detta att han t.ex. läst hela Olof Rudbecks Atlantica i fem bukiga volymer (titeln på verket är dock av någon anledning fel) samt Generalstabens massiva "Sveriges krig 1611-1632", alla åtta banden, inklusive supplementet (även där har det råkat slumpa sig så att titeln i litteraturförteckningen ej blivit den rätta). Allra mest imponerad är jag dock av att Lindqvist tagit sig igenom Pufendorfs "Von Schwedish- und Deutsche Kriegsgeschichte. In 26 Büchern abgefasst" från 1688. Jag har inte kunnat drömma om det fanns någon av kvinna född som kunde läsa Samuel von Pufendorf "med glädje", men nu vet jag bättre.
"
Om Krugman kvalificerar sig måste även Erik Reinert göra det - Global økologi som boken heter på norska eller How rich countries got rich - and why poor countries stay poor, som den heter på engelska. Ett lustmord på mainstream-nyklassisk ekonomi, och inte minst på Krugman: the Krugmanian vice är enligt författaren att inse var problemet finns men vara för feg för att använda kunskapen i sin forskning.
Myrforskaren Wilson om marxism: Wonderful theory, wrong species.
Ok, kanske inte riktigt det du frågade efter, men kul ändå.
Colin McGinns recension av Ted Honderichs On Consciousness ( Philosophical Review, vol. 116, no. 3 (2007)) inleds med "This book runs the full gamut from the mediocre to the ludicrous to the merely bad."
Tack ska ni ha, det blir en kul lísta det här :-)
EP Thompson om den althusserianska marxismen: "unhistorical shit". i The Poverty of Theory, 1978. Bra essä.
Denna gillar jag också:
"A lot of the problem is that as well as the noted New Keynesian economist Greg Mankiw, the Harvard economics department also employs a dreadful Republican Party hack, also called Greg Mankiw. It must be terribly embarrassing when Greg Mankiw writes things that are obvious errors and pointed out as such in Greg Mankiw’s textbook, and they get blamed on Greg Mankiw. There’s a sitcom in it."
http://crookedtimber.org/2010/04/19/greg-mankiw-movement/#comment-313186
Måste bara få säja att den av Erik Svensson återgivna professorssågningen är helt underbar: "Det här är ju bara förnumstigt omtuggande av i stort sett medfött vetande".
Fruktansvärt roligt.
//Jerker
Skicka en kommentar