fredag 6 mars 2009

Det är inte värt det

DN rapporterar om en studie som visar att det aldrig är "för sent" att börja träna; personer som börjat träna i måttlig utsträckning (ca 30 minute/dag) vid 50 års ålder har förlängt livet med i genomsnitt ett år, enligt studien.

En enkel räkneoperation visar att det knappast är värt besväret: Säg att man lever i genomsnitt till 80 års ålder utan träning och till 81 år med träning. Det är en låg skattning, för medellivslängden är väl högre nu för män, tror jag. Nå, då har man ägnat en halvtimme om dagen i 30 år åt träning. Det blir 30 min x 365 dagar x 30 år = 5475 timmar. Delar vi denna summa med 16 - vilket är antalet vakna timmar på ett genomsnittligt dygn, åtminstone för mig - visar det sig att man ägnat mer än ett år åt träning, närmare bestämt 342 dagar. Och jag hatar att träna!

torsdag 5 mars 2009

Alla tjänar på metadonbehandling (utom Torbjörn Fjellström)

Bakgrund: Jämtlands läns landsting har nyligen [2009] meddelat att de avser att starta egen metadonbehandling, som näst sista landsting i landet. Detta har uppmärksammats i Länstidningen Östersund, vilket - surprise, surprise! - fick en och annan kritiker att börja orera. För att stämma lite i bäcken kontaktade jag Länstidningen, som gjorde en ganska bra uppföljningsartikel. Denna retade dock Torbjörn "Korpberget" Fjellström, som skrev en debattartikel där han angrep mig och antydde att jag skulle vara köpt av läkemedelsindustrin. Jag skrev ett svar som publicerades som insändare. Tyvärr kvaddades det rätt rejält av en inkompetent debattredaltör, men här nedan följer den fullständiga versionen, så som jag hade tänkt mig den.

Torbjörn Fjellström fortsätter (21/2) sitt dogmatiska och lögnaktiga korståg mot ”ersättningsdroger”, som är den term han använder för läkemedelsassisterad behandling (LAB) med metadon eller buprenorfin.

Som vanligt varnar Fjellström för den ondskefulla ”psykofarmakaindustrin” och dess profithunger. Att jag är en oberoende samhällsforskare helt utan kopplingar till denna industri nämner han inte. Att en lång rad organisationer – bl.a. Socialstyrelsen, EU:s narkotikakontrollorgan ECNN, FN och WHO – och en i stort sett enigt vetenskapssamhälle rekommenderar LAB som den mest effektiva behandlingen vid heroinmissbruk nämner han inte heller.

Slutligen låter Fjellström – behändigt nog – bli att nämna att han själv har stora ekonomiska intressen i vårdsvängen. Han driver behandlingshemmet Korpberget, och saluför även utbildningar i ”addiktologi”, ett påhittat ämne utan akademisk förankring.

Fjellström hävdar att LAB är en kostsam affär för samhället. Detta är ett genomfalskt påstående. En aktiv narkoman kostar samhället runt 2 miljoner kr/år (inte 5 miljoner kr som Fjellström säger). Enligt studier som Mobilisering mot narkotika låtit genomföra gav varje krona som satsades i Stockholms metadonprogram en avkastning på 15–20 gånger insatsen. Detta innebar att varje patient som kom in i LAB var en besparing för samhället på i snitt 1,8 miljoner kr. Så höga samhällsvinster har inte uppmätts i någon annan vård.

De viktigaste skälen till att erbjuda LAB åt länets heroinister är dock inte ekonomiska utan mänskliga. Sjuklighet och dödlighet hos patienter i LAB minskar dramatiskt. För flertalet leder behandlingen också till en kraftig minskning av missbruk och kriminalitet. En stor andel av patienterna kan leva normala liv, även om många får räkna med livslång medicinering.

Tolvstegsbehandling och annan behandling utan läkemedel har utan tvekan hjälpt många heroinister till ett drogfritt liv. Gott så. Tyvärr är andelen heroinister som blir stabilt drogfria av sådan behandling så låg att det inte ger något utslag i vetenskapliga studier. Flertalet heroinister som påbörjar tolvstegsbehandling avbryter den i förtid eller återfaller direkt efter behandlingens slut.

Det allra viktigaste är emellertid att narkomanen själv får påverka valet av behandlingsmetod. Den som önskar drogfri vård ska självfallet erbjudas detta (även tolvstegsbehandling). Den som hellre vill ha LAB ska erbjudas det. Därför är det utmärkt att Jämtlands län nu äntligen – som näst sista län i landet – kan erbjuda metadonbehandling.